Det gäller att hitta sätt att få igång Gustaf på. Som tur är gillar han tennis och i Eksjö finns en riktigt fin liten ”minikungliga”, en utmärkt inomhushall med två banor. Hallen har rediga takstolar och rummet är lagom stort.  Vi börjar slå och snart dunkar bollarna fram och tillbaka. I pausen kommer osökt en tanke, precis så här var det när man själv var 15-16 år. Liggande på golvet, samma känsla och samma ljud från bollstudsandet.

När man var ung var det så jädrans svårt att få tag i tider och pengar för att kunna spela tennis. För att nu inte tala om svårigheten när man skulle köpa ett nytt  rack.  Den saken  är lättare nu men då har man lämnat dessa ställen som förr var så begärliga. Det känns emellertid kul att komma tillbaka till en tennishall och båda gilla spelet och ha råd att köpa polletter. Att man får stryk av sin son får man ta med jämnmod, det roliga är hur känslan är helt oförändrad trots alla år som gått.