Stadslopp

Den är en fantastisk försommarkväll i slutet av maj. Traditionsenligt går Eksjö Stadslopp av stapeln sista fredagen i maj. Tävlingen är den 28:e sedan starten. Det är sol och cirka 22 plusgrader och ingen vind. Så betingelserna kan väl knappast bli bättre.

För mig själv är det fjärde loppet jag springer av fyra möjliga. I och med att jag inte sprinttränar eller springer på tider så har jag ingen aning om var jag ligger. Ovissheten är lika kul som bekymmersam. Målet är 45 minuter på 1 mil. Jag har legat på 43 och 44 minuter i de andra loppen och jag är ungefär lika tränad nu som då.

Sedan smäller det till och många tjurrusar och en våg av löpare, mycket vältränade ger sig av. Jag tänker på att det är flakt och relativt lättsprunget i motsats till Östgötaskogarna som jag håller på att tragla i. Här borde jag ha en favör. Men värmen runt 26 grader under dagen har satt sina spår. Jag tycker emellertid att tempot är bra och håller i.  Men jag kan inte öka mer eller växla upp så det är bara att vinka till alla som står utefter banan och hojtar. Det är tjockt med folk denna kväll. I mål registreras man, men tyvärr finns det ingen urtavla som förra året.  Jag frågar killen som sprang in precis framför mig, som är bestyckad med diverse klockor och pulsmätare vad tiden är. 44 minuter. Samma besked ger kyrkklockan.

Det är lustigt. Nu har jag sprungit fyra år i rad och tiden ligger konstant. För att nå bättte position behövs intervallträning, pulsklocka, backträning, träningsprogram, kostprogram och att provspringa banan innan osv. Och då inser jag att det är skönare att bara komma ut och luffsa omkring och skippa förbättringar av tiden.  Att springa gör jag för att tänka, rasta hundarn och hålla vikten. Inte för att klättra i några tabeller. När jag loggar in,  för att ialla fall kolla vad tiden blev, så finns inget resultat. Anmälan funkade inte så jag fick efteranmäla mig och då får man tydligen inget resultat. Men en litet diplom får räcka som kvitto och sedan kommer väl fakturan också. Sådant brukar dock fungera även elektroniskt.

Jag tar mig bort till tävlingsfållan och då kommer en man och frågar om tiden. Vi språkas vid och han berätta om sin passion för pingis, krångliga vader, hur många loppa kan ska spring och varför har springer här. Spontana samtal, förbrödning och glädje kring det som skett. I fållan hittar jag tröjan och vattenflaskan som är fylld med gott och härligt öl. Den flaskan fick jag av vår utmärkta ordförande på upploppet och det smakar alldeles förträffligt. Det känns bra att dricka källkallt öl i en sportflaska och gå runt och prata med alla de andra löparna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*