Mo Yan – respekt

Nobelpristagaren Mo Yan (tala inte) har inte haft någon dans på rosor direkt. Han föddes i provinsen Shandong i östra Kina och den delen är lika fattig idag som förr. Jag har själv rest i detta väldiga land och sett vilka kontraster och enorm fattigdom det finns på landsbygden. Under kulturrevolutionen tvingades han sluta skolan eftersom hans släktingar tillhört den jordägande klassen. Han fick därför börja arbeta på fabrik efter bara fem års skolgång och växte upp utan större tillgång till litteratur. En sådan person som lyckats överleva och dessutom  skriva mästerliga böcker som Det röda fältet (har läst en del), Ximen Nao och hans sju liv (inköpt) och ettbarnspolitiken är inte vem som helst. En sådan kämpe är värd all respekt som gått sin egen väg, hittat sitt eget språk från livets berättelser och kunnat verka i decennier i en av världens mest intoleranta regimer när det gäller yttrande och tryckfrihet.  Döm då av min stora förvåningen när ett antal kvasijournalister menar att Mo Yan är alldels för undfallen och flat mot regimen och går i dess ledband. En ja-sägare som stryker regimen medhårs för egen vinning.  När man hör sådana påståenden undrar man i vilken verklighet och trosuppfattning dessa lever i. Hur tror dessa glaspärlespelare att verkligheten fungerat i Kina under kulturrevolutionen och under 70- och 80-talet. Är himmelska torget glömt ?  Kommunistpartiet är ingen västerländsk samhällsmodell. Här späras man in eller skjuts ner om man inte lyder (åtminstone under kulturrevolutionen). För att överleva och fortsätta som författare med Mo Yans bakgrund krävs naturligtvis en enorm balansakt,  ödmjukhet och följsamhet. Denna anpassning med integritet har nu gradvis kunnat påverka regimen mer än kanske några andra levande författare i Kina. Hans moral och vittne är intakt och han stryker ingen medhårs. Han är däremot inte så dum så att han väljer konfrontation som arbetsmetod. Mo Yans filosofi är nog mer av ett steg i taget. En smart strategi som gör att han får fortsätta att göra det han gillar och att successivt kunna påverka och FÖRÄNDRA. En sådan kulturpersonlighet väcker hopp och inspiration. Belackarna är som att dra en säck över sig. Nu gäller det bara att få tag i alla böcker och läsa under julledigheten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*