Långt in i förrådet, under diverse saker hittar vi till slut sparkstöttingen som vi lyckats ropa in för 50 kronor på kyrkloppis i somras. Det är en snillrik konstruktion med två långa stålmedar som hålls samman med en liten stång längst fram. Ovanpå medarna sitter en trästol och sedan en styrstång som man håller kursen med.  Det är den stora hund- och dragtestet denna den tredje advent.

Lite trevande börjar alltihopa. Men när choppis får ordning med selen och fattar att det är drag som gäller försvinner vi iväg ungefär som jultomten med sina renar. Vi nästan lyfter och flyger fram i minst 40 km/h på de blanka skogsvägarna.  All koncentration går åt för att styra och försöka få ner farten med ena foten och i de branta backarna uppför känns det som om man satt på en snöskoter i Jukkasjärvi. Vilket träningsredskap för våra dobermanhundar! Nu får de ge allt och vi får en välbehövlig paus från allt springande. Sparken förtjänar mer uppmärksamhet än sin anonyma och undanställda tillvaro. Här om något finns ett latent produkt- och affärsutvecklingsprojekt för någon smart industridesigner med näsa för buzz marketing, att göra nya tuffa modeller (som skateboard) med ny färger, former och material (och hopfällbara). Vansbro Sparkfabrik är rätt på det men har inte lyckats gör någon hajp kring produkten. Målgruppen är bred från äldre, barn, motionärer, barnfamiljer och som sagt hundägare och det är ett ganska snabbt fortskaffningsmedel som inte kräver fina skidspår. Runt 1800-talet ordnades speciella tävlingar där man tog sig runt 15 km på 50 minuter. I början av 1990-talet blev sparktävlingar åter en seriös sport i Finland och landet arrangerar även VM men då är sparkarna av en helt annan kaliber och snitthastigheten ligger på 30 kvm/h. Många saker som slår är oftast gamla saker som fått en ny tappning med ny form och design.  Vem vet, kanske ska varenda unge ha en snyggspark till skolan, de äldre kan komma ut och sparka sig till förortens affärer och alla modemedvetna kan sparka sig trötta runt Djurgården i framtiden.