Öland – från turism till investeringar

Vi stiger ur bilen en sen kväll och möts av en mild och fuktig luft som påminner om sydeuropa. Dagarna därpå blir soliga och varma. Ölands norra udde har mycket sol och ligger bra till i den så kallade solligan strax efter Visby. Så brukar det se ut i Sverige.

Öland är verkligen en annan värld. Här finns kalkstenskuster, alvarmarker, strandängar, trollskogar, obegripligt mycket sommarhus och oräkneliga campingar och fina bad. På sommaren finns i Borgholms kommun över 2 miljoner turister medan de bofasta står och stampar kring cirka 10 000 invånare sedan 1970-talet. Ovanför Köpingsvik bor knappt tre tusen personer året runt – i en livsmiljö som utan överdrift måste anses som sagolik. Hur kan det vara så här? Vad är det som gått käpprätt åt skogen och hur många chanser har man bränt? Det måste ju under århundraden funnits duktiga entreprenörer som skulle ha kunnat utveckla världsledande varumärken inom livsmedel, sten, båtbyggeri, vindkraft, odlingar istället för enbart turismen. Denna verksamhet är rätt men den är ju alldeles för kort och skapar inga långsiktiga jobb. Maximalt 10 veckor sedan är allt över. Och då bommar Öland igen och drar sig tillbaka istället för att utveckla och förnya. Det verkar som turismen har vaggat in landskapet i en sävlig och tråkig förvaltning när det istället har så fantastiska möjligheter. Det har blivit för enkelspårigt.

Visst kanske det saknas traditioner för entreprenörskap om man ser till Ölands historia. Från 1569 till 1801 var hela Öland inrättat som så kallad kunglig djurgårdsinrättning, det vill säga en kunglig jaktpark där allt villebråd skulle tillhöra kungen något som säkert förlamade utvecklingen. Ölänningarna förbjöds därför att jaga eller äga jaktvapen. Ölänningarna fick inte under denna tid äga hundar, då de kunde störa kungens jakt och allt var inriktat på sten, lantbruk och fiske. Nu finns inget fiske kvar men väl sten och mat. Lägg allt fokus där till att börja med. Stimulera företagare inom dessa näringar och komplettera sedan med små och medelstora företag inom tjänstesektorn som värdesätter miljön. Börja med att jaga kompetens som finns hos pensionerade chefer eller specialister med sommarhus. Här finns en dold potential som har rätt kunskap att kunna bli bra mentorer för att hjälpa till att utveckla fler företag eller verksamheter. Turismen klarar sig av egen kraft. Numera finns här så mycket fritidshus och anläggningar som rullar på av sig själv.

Målet bör vara att erbjuda fler möjligheter att bo här året runt. När man själv tänker på den tanken så är det jobben som saknas. Skulle det finnas ett blandat näringsliv skulle vi och säkert många med oss slå sig ner här. Här finns allt man behöver för ett gott liv. Klimatet, naturen, fritids- och odlingsmöjligheter, stadskärna och universitet i Kalmar samt vänliga människor. Öland har ett enormt starkt boendekort (kanske det starkaste i Sverige) men som inte kan spelas ut på grund av att det saknas jobb och arbetsgivare. Ön måste också vara mer på tårna när det gäller utlokalisering av myndigheter och utveckling av nya företag inom spel, IT-relaterade tjänster och odlingar för läkemedelsindustrin, nya livsmedel/hälsokost, ny miljöteknik eller design osv. Jag tror det handlar om att ölänningarna själva måste se Öland på ett annorlunda sätt, där kunskaper och investeringar står i centrum.  Utanför San Francisco finns den lilla staden Palo Alto som är USA:s kassaskåp och innovationscentrum. Varför inte börja här och försöka förstå hur man gör när man sätter etableringar i fokus och sedan använder platsen med alla fördelar som mervärden. Här är det ingen som pratar om turism utan allt handlar om investeringar, utbildningar, finansiering och jobb. Turismen får man liksom på köpet och alla lovsjunger klimatets betydelse för kreativiteten. Öland behöver en 180 graders mental förändring.

alvar