En entreprenör lämnar stan

Det är höst och diset börjar bädda in landskapet. Jaktsäsongen närmar sig och träden lyser som guld när solen tittar fram. Det magiska datumet – den första november börjar närma sig. Det är då Sveriges befolkning ska räknas av Statistiska Centralbyrån och bli till underlag för skatteberäkningar och utjämningsbidrag. Det är många kommunalråd som bitar på sina naglar i väntans tider. Ska man öka eller minska? För en kommuns självförtroende och självbild är det viktigt att man går plus och har tillväxt i en kommun. Det ger en bra grundkänsla och en starkare plånbok. Hos oss är vi just nu inne i en bra trend och kan se tillbaka på fem bra år.

På ett år flyttar cirka 800 personer iväg och något fler flyttar in till vår kommun varje år.  Det är knappt tio procent av hela befolkningen. Ytterligare tio procent byter bostad inom kommunen. I en vanlig svensk kommun är det alltså en rejäl trafik på människor och på tio år har en stor del av kommun bytts ut (och då är inte alla nyfödda och de som dör medräknade). Det finns också en grupp kärninvånare på cirka tio procent som bor livet ut, men de flesta kommer och går. Ibland tycker man att man nyligen informerat om vissa saker, men det visar sig att det var för var för sju eller åtta år sedan och sedan dess har halva befolkningen förändrats och inte hört förra informationen.  Det tål att tänkas på.

Det är ju ingen som ser denna ström av människor med blotta ögat, lika lite som man ser alla lastbilar som kör in till städerna med varor och förnödenheter. Dessa samband syns bara i statistiken. Där syns också många andra okända samband. Nu ska emellertid den utmärkta Coop-föreståndaren flytta till Göteborg och driva en butik som är ett par gånger större än nuvarande butik. Det är inte konstigt. Det är en klipsk kille med stark energi och vilja som nu lämnar stan. En person som satt butiken på fötter och sett till att ha en god lönsamhet trots ökad konkurrens från lågprisbutikerna. Som utökat öppettiderna, utvecklat en bra chark och tvättat bort den gamla Konsumstämpeln. Numera handlar alla här för att varorna faktiskt är bra. De politiska förtecknen är för länge sedan borta.  Numera är det en riktig mötespunkt.  Butiken har byggts om och fått ett rejält ansiktslyft. Allt ordnat på sju år.

När nu Mattias flyttar så lämnar han inte bara ett utan flera hål efter sig. Föreningar och klubbar som mister en sponsor, aktiv medlem och initiativtagare på flera områden.  Det är nog inte så många som tänker på detta, för allt rullar ju på i alla fall, men duktiga entreprenörer är svåra att ersätta eftersom de har förmåga att hitta på saker och skapa sysselsättning för många. De kanske inte är så kameralt duktiga eller bra på bokföring, men de är kreativ, har mod och kan gör nya saker som ingen gjort tidigare.

Det är inte lätt för en liten stad att behålla dessa människor. Storstäderna och möjligheterna drar. Den lilla staden är liksom en platskola för de stora städerna. Därför gäller det att suga åt sig kunskaper och idéer när det kommer ”resande chefer” till stan, för en dag lämnar de, och då är det gott om lokala krafter kan ta över och jobba vidare på ett nytt sätt.

På sätt och vis liknar en stad en stor ankomsthall på en flygplats. Det är mycket folk som rör sig hit och dit. Det bestående är husen och stadsrummet som bara sakta förändras över tiden. Människorna kommer och går men husen består. Därför är det viktigt att vårda och ta hand om detta arv och föra det vidare. Husen har man till låns liksom allting. Husen överleva alltid människan. Arkitekturen och stadsrummet har så mycket detaljer att berätta som man sällan uppmärksammar.  För att förstå en stads historia och kynne ska man titta noga på husen och dess planering. Där finns alla texter och ledtrådar som gör att man kan förstå själen och det specifika funktionssätt som just denna stad har.

coop3