Projicering av framtiden

Jag kan verkligen inte släppa tanken på universum som ett hologram. Det är en alltför svindlande tanke att det skulle finnas en yttersta rand med enbart siffror och information som vi är en del av och som vi medvetet och omedvetet kommunicerar med. En form av världssjäl.

Det som inte har hänt, har inte hänt och om det vet vi ingenting. Så säger oss vår logik. Vi får vänta och se hur morgondagen blir. Ett linjärt schema. Men det finns en del avancerade forskare som menar är att dåtid, nutid och framtid är samma sak.  Det finns inga skillnader på ett djupare plan om universum fungerar som ett hologram. Då är tiden en gemensam ”bit”, då handlar det bara om, från vilket håll man ser saken. I ett hologram innehåller varje del hela systemet.  Det är en svår tanke att smälta. Att vi i princip skulle kunna se hur våra liv blir innan det har hänt (utifrån vår nuvarande position).

Denna forskning menar också att verkligheten inte finns, mer än som en sekundär kuliss. Den primära verkligheten är en otydlig blandning av frekvenser. I ett holografiskt universum kan en högre ordning av information vara invävt i rum och materia/energi. Poänger är att allt kommunicerar omedelbart oavsett om det är en mil eller en miljard mil.  Ungefär som en cell i vår kropp omedelbart kommunicera med andra celler. Vi är så att säga uppkopplade hela tiden men förstår inte vilka koder eller signaler som går till vad.  Så kan man nog känna lite till mans.

Kanske står vi inför ett större begreppsmässigt paradigm. Mycket av våra begrepp, kognitioner, föreställningar, allegorier, språkvanor, beteenden liknar i stort sett livet från medeltiden och framåt. Jag kan själv känna hur begränsad man är av våra tankekonstruktioner och hur svårt det är att inte tänka logiskt och inte använda förnuftet. Det finns en rädsla, åtminstone hos mig, att släppa greppet och att det blir lite för flummig. Jag vill ha konkreta bevis och siffror. Möjligtvis kunna erfara företeelserna med kroppen eller med egen erfarenhet. Först då kan jag lita på företeelsen. I annat fall blir resonemangen alltför metafysiska. Men detta kanske är fel spår dessvärre. Ta bara en sådan företeelse som separerade enheter – tänk om det inte alls är så, utan att det är ett gemensamt system som vi inte alls ser.

En grundsats som jag tror på är att vi kan påverka framtiden genom att projicera på en händelseutveckling. När vi koncentrerar oss mot något, fokuserar våra tankar på vad som ska ske så bygger vi upp en bild eller ett koncept. Detta koncept har någon form av liv eller betydelse och utgör en del i framtidens gestalt. Konceptet som är en bearbetning av tankar, information och strukturer kanske också kan kommunicera trots att den saknar liv i egentlig mening. Åtminstone så ger projiceringen oss en mer aktiv roll i nästa scen.

Det går inte att låta bli att tänka på vilken visionär en sådan som Rudolf Steiner måste ha varit. Hans filosofi bygger mycket på flera världar, hur allt hänger ihop och hur man kan göra för att nå fram till förståelsen av tillvaron. Det var en föregångsman som besatt enorma gåvor och insikter. Det är något som jag nu förstår.

hologram