Kings of philosophy (del 1 av 3)

Det är bara att konstatera att det är ett privilegium att få läsa filosofi och kunna ta del av enastående tankesystem, filosofins historia, logiken, kunskapsbegreppen och inte minst språkets relation till verkligheten. Egentligen skulle alla utbildningar ha filosofi som först ämne. Så har man det på Leland Stanford Junior University, vanligtvis känt som Stanford University utanför San Francisco, där nästan alla utbildningar startar med två ”fria år” och där filosofin finns med på nästan allas schema innan det blir dags för specialisering. Detta skulle man verkligen ta efter i Sverige. Filosofin är på sätt och vis gränsöverskridande och föregår alla specialiserade vetenskaper.  

Det är också ett märkligt ämne som egentligen inte leder till något mål eller till någon som är nyttoinriktat. Detta är ovant och det är heller inte någon jättestor efterfrågan på filosofer i vårt samhälle.  Filosofin handlar mer om att odla sig själv och stärka sin till självkännedom, liksom att förundras över tillvaron och ifrågasätta olika samhällsföreteelser och förstå vad som ligger bakom och vad detta består av. Just denna undersökande del, att reflektera kring den fria viljan, moral, förändring, mångfald, dygder, lyckan är både inspirerande och krävande. De stora giganterna är enorma och har verkligen tänkt och skapat tankesystem som inte är möjlig att skapa idag. Här handlar det inte om att läsa igenom en text i ett svep, här krävs det kanske  5-6 omläsningar för att förstå poängen och vad som gömmer bakom språket.  Att kunna fundera kring deras idéer, deras koncept och relation till språket, det är ett privilegium.

Så här tänker sig Aristoteles en fundering:  

”För det är på grund av undran som människorna börjar och först började att filosofera; de undrade ursprungligen över de mest uppenbara svårigheterna, sedan fortskred de till svårigheter om större frågor, t.ex., om månens och solens och stjärnornas fenomen, och om universums ursprung. Och en människa som är frågande och undrar vet med sig själv att hon är okunnig … således filosoferade de för att bli fria från sin okunnighet, och sökte alltså vetande för att veta, och inte för något nyttigt ändamål. Detta bekräftas också av fakta; för det var när de flesta livsförnödenheter och saker som bidrar till livets bekvämlighet och fritid uppnåtts, som man började söka sådant vetande.”.

I två kommande blogginlägg kommer jag att presentera filosofiska spörsmål från Sokrates och Platons tankar om filosofin, livet och döden samt en del kniviga passager från Aristoteles och Anselms texter. Generellt borde praktiserande filosofer vara mycket mera aktiva i samhällsdebatten och ta debatten om skolan, miljö, äldrevården, militär, ekonomi, politiken, digitaliseringen, globaliseringen och belysa konsekvenser, risker och möjligheter ungefär som filosofen och mediedebattören Torbjörn Tännsjö gör.  Det finns mycket mer inom exempelvis ekonomiområdet där filosoferna skulle kunna spela en ledande roll.   

Alla svenska börsbolag ska tillämpa koden för bolagsstyrning (Koden) som tillkom i slutet av 2004. I detta arbete skulle även filosofer kunna bidra med många färdigheter om bolagens samhällsansvar, moraliska och etiska grunder samt hur ett sunt värdeskapande ska gå till. Även när det gäller styrelsearbete och företagsledning skulle filosofer kunna bidra med kunskaper och principer kring arbetsvillkor, fysisk miljö, mänskliga rättigheter, affärsetik och korruption. Här finns en slumrande potential som även kan bli affärsmässigt lönsamt.