Jag åker runt en stund i staden för att se på våra hus och områden. Jag tittar med de ögon som jag hade förr. Då jag var en handelsresande inom marknadsföring, bygg och management.  Jag tänker på de olika rollerna – då som entreprenör och nu som förvaltare. Vad som är likt och vad som är olikt. Då sköljde man in i städerna och gjorde snabba möten. I bästa fall fick man uppdrag och en order i väskan tillbaka. Nu är man lokal och en del av ett sammanhang.

Förr undrade jag alltid hur det skulle vara att jobba på ett och samma ställe. Nu förstår jag att skillnaden ligger i hantverksrollen. När man jobbar med ansvar och utveckling av andra så utvecklas man själv mer än vad man tror. Med detta hantverk kommer mognad och insikter som liksom pressas fram. Det verkar som om bearbetningen i sig själv är en del av insikterna.  Detta är den stora skillnaden. Förr var det egot som gällde och alla konsultuppdrag blev en splittring. Idag är det de andra och jag kan koncentrera mig på ett föremål och tänka långsiktigt.

Förr läste jag mycket böcker som jag direkt försökte tillämpa som entreprenör. Nu läser jag mindre och lär istället av arbetsmomenten och av andra människor. Just lärandet av andra är en bra högskola. Detta måste vara ett av de mest underskattade områdena för inlärning.  Det var inte för inte som lärlingssystemet fungerade väldigt bra i flera hundra år. Ett system som tyvärr försvunnit.

Det slår mig alltså, att jag utvecklats mer till en hantverkare under min tid i Eksjö. Våra verk eller föremål går att se och ta på. Det är också en annan sak. Alla kan rättvist bedöma våra insatser, det syns var vi gör. Förr var det knappast någon som kunde bedöma värdet i alla våra rapporter och kampanjer. Vi har gjort en rejäl resa på dessa sex år. Renoverat för väldigt stora pengar, byggt nytt, målat om, bytt utrustning och bidragit till att göra fina miljöer för våra hyresgäster. Det ser prydligt ut när jag kör runt och ser hur sommarvikarierna ligger i. Framför allt så ser jag spåren av och hur varje medarbetare växt och tagit en mer aktiv roll i företaget.

Jag tänker på alla handlingar vi gjort. Alla 1 000-tals handlingar som bidragit till vår utveckling. Där står en skylt och bakom denna skylt finns många handlingar. Där står en servicebil och bakom denna en rad av handlingar. Där ligger en ny tvättstuga och bakom denna en rad handlingar. Alla handlingar, handlar ytterst om val. Att göra val och ta konsekvenserna för dessa. Ibland blir det fel och då får man backa. Men oftast går det att rätta till under resans gång. Det är en viktig lärdom. Det är bättre att starta och börja jobba – det mesta kan man styra upp och rätta till vart eftersom.

Men bakom alla handlingar finns en människa en individ och en vilja att göra det bra för andra människor. En positiv handling som vill framåt och bidra. Sådana handlingar ska alltid premieras.

När jag är klar med min lilla rundresa och ser oss från sidan, så ser jag att vi faktiskt är ganska bra på struktur och att jobba strategiskt. Vi följer i stora drag våra planer.  Allt är inte perfekt men stommen är stadig och vi vet vad vi ska göra. Vi gör en hel del misstag men det ingår i lärandet och att bli en duktig hantverkare. Det viktiga är att man aldrig slutar att lära sig nya saker. Att man tar in och omprövar om det behövs. Denna ”omvandlingsprocess”, att utveckla våra olika jobb till att bli en ”mäster”, skapar både en djup mening och lycka.  Det blir roligt och spännande. Det är lätt att hoppa upp ur sängen när tankarna snurrar och alstrar energi. Det blir som ett mänskligt vindkraftverk.

Det förefaller som om de duktigaste hantverkarna i bygden är väldigt nöjda med sitt liv. De mognar som naturen och när de har det roligt så utvecklas energi som driver fram nya tankar. Det är nästan som ett perpetuum mobile. Jag har sett många småländska entreprenörer på nära håll och sett hur fantastiska hantverkare dessa personer är. En av dessa giganter var Göran Henriksson med vars energi man skulle ha kunnat driva en stad. Maken till noggrannhet, intelligens, kunskap och järnvilja har jag aldrig sett. Han förkroppsligade dessa begrepp utan att bry sig ett skvatt.