Sommar 14

Det är först när sommaren infinner sig som jag får ordentligt med utrymme och tid att grunna på tillvaron och målet. Det behövs verkligen en paus för att detta spontant ska infinna sig. Varje sommar får också sin egna karaktär. Varje sommar blir unik och annorlunda även om man inte tänker sig detta från början. Denna sommar har gått i ”flytets” tecken. Den började med att resultatet från Styrelsetentamen gick långt över förväntan och liksom slog an en grundton.  Tänk om man kunde permanenta detta läge – men nej, då skulle livet inte vara livet. Det är uppförs- och nedförsbackar som är vår pilgrimsfärd. Det lär man sig när man går på en pilgrimsvandring. Till denna sommar hör även att goda vänner drabbats av svåra sjukdomar, obehagliga arbetsvillkor och förhållanden som glider isär. Företeelser som stämmer till eftertanke och gör mig ödmjuk och jordnära.

Liksom beredd på allt. Det är en hårfin skillnad mellan den soliga och skuggiga sidan av livet. Vänskap och sociala aktiviteter gör skillnad. I ljuset av detta känns det som ett privilegium att själv kunna fylla ut sina dagar, ta initiativ, träna och förändra verkligheten. Företeelser som man förr bara tog för givet. Här infinner sig en ny tacksamhet.

Denna sommar säljer vi vårt sjömanshus på Öland och köper en Öländsk gård som ligger precis vid havet. Att vi dessutom sänker våra kostnader och får köpa denna gård, trots att vi långt ifrån vann budgivningen är väldigt märkligt. Min känsla var hela tiden att detta går vägen. Antingen var det en ren inbillning eller så finns det en översinnlig verklighet. Oavsett detta, så har jag kommit hem nu. Jag är en del av denna plats. Det är ett landskap med hav, strandängar, sädesfält och en stad i fjärran. Jag kan se alla stora båtar som tuffar förbi och hela detta enorma himlavalv. Öland är som en uppspänd himmel på 180 grader – där solen alltid lyser. Det har funnits så många goda tecken att jag tappat räkningen. Säljaren ville ha det så här och så är det i livet. Man är alltid beroende av andra. Det är andra människor som öppnar eller stänger grindar. Det man själv kan erbjuda är initiativ och sanning. Detta är sista schackdraget på husmarknaden för mig. Tack Charles. Det blir ett nytt kapitel detta.

Att Klara är färdig med sin civilekonomutbildning har inte avskräckt henne från att plugga vidare. Nu vill hon läsa grafisk design, som är en treårig utbildning på Linköpings Universitet och har redan ordnat boende. Även Gustaf har hittat sin inriktning och vet vad han vill göra efter gymnasiet. Detta har trillat ner som en pollett för honom under sommaren – det blir speldesignutveckling på Högskolan i Skövde plus en mängd träning.  Även mamma Gunilla har äntligen fått sitt jobb, som bildlärare och specialpedagog på högstadieskolan där vi bor. Även golfen har rullat på liksom löpningen. En brygga är också äntligen på plats.

När allt rullar nu, så ska jag ta mig an uppgiften, att skriva en ny bok om hur man äger och utvecklar fastigheter på ett modernt och lönsamt sätt.  Det är i botten vår framtidsplan de närmaste fyra åren men också en branschbok som saknats. Målet är att skriva tre timmar varje dag och sedan jobba med trädgård, spela golf, springa, hjälpa Klara och hennes kompisar med praktiska saker när de kommer på besök.

Jag hoppas att denna sommar aldrig tar slut och att det fina vädret kan fortsätta för alla oss som kämpar i detta nordliga land.  Mina tankar går också till de vänner som har det kämpigt. Allt vänder och inget är permanent i denna tillvaro. Jag håller med filosofen Herakleitos som skrev och sa ”Man kan inte två gånger kliva ner i samma flod”, det är helt rätt. Det vi kan göra är att foga oss till vår öde, att acceptera vår roll som Kar-Oskars bror Robert (i Ut- och invandrarna) sa och göra denna roll så bra som möjligt. Det borde vara så att vi alla får en andra chans. Nästan allt vi gör är en lång serie övningar och åter övningar. Det måste finnas en mening med dessa övningar.