Att det skulle bli varmt och över standard som receptionisten sa var en fullständig överraskning. Att åka bort med obefintliga förväntningar verkar vara en bra metod. Dessutom med krånglande pass, var det en seger att bara komma på flygplanet. Pass förresten, en nästan sjuk historia. Fortfarande är polisen lika seg och omständlig för att tillverka ett pass som man var för cirka 40 år sedan. 6 arbetsdagar för att ta fram ett pass i vår digitala tidsepok, sic? Att ta fram ett temporärt pass tog fem minuter men kostade tre gånger så mycket och håller bara för en resa. Nåväl, jag trodde inte ens man inte skulle behöv åka med pass inom EU, 20 år sedan vårt inträde, men så är det. Och ett pass håller i fem år innan det ska bytas ut? Körkort gäller inte men väl ett nationellt ID?
Salzburg var emellertid fantastiskt, det såg jag direkt. Alla ledningar i luften, täta gator, en egen stadskaraktär och på köpet böljande bergsmassiv och dalar som omringade hela staden. Ett ljus av grönt och vitt. Detta var innan vi kom in i själva stadskärnan, den gamla staden. Det tog tag i oss – en stadsmiljö, ett världsarv enligt Unesco och där allt präglas av musiken, den klassiska musikens underbar W A Mozart. Här finns hans födelsehus, hans historia och kompositioner i museer, konsertsalar, statyer och torg. Här finns musikveckor där man bjuder på enastående musikupplevelser som knappast finns på andra ställen i Europa. Där ser man vad ursprung och historian betyder för att utveckla unika ”nischprodukter” för dagens globala massturism som söker äkta vara.
Salzburg är tonernas och ljudens stad. Inga bilar åker runt i den gamla staden, här hörs hästklapper från hästskjutsar, underbara klockspel och dånande kyrkklockor, skrattsalvor från besökare och ljuden från de otaliga restaurangers och caféers slammer. Det är njutbart att bara sitta och lyssna på ljuden med en kopp kaffe i handen. Handeln föresten, är också väl utvecklad med alla kända nationella och internationella varumärken i de fina barockhusen. Till och med H&M fanns bredvid Mozarts museum. Handeln är verkligen en egen industri som kan förstärka upplevelsen och en viktig näringsgren i den stora ekonomin. Det blev små inköp men modet var genomgående snyggt och enkelt.
Språket är tyska liksom renligheten på gator och torg. Det är en grön stad där nästan alla bussar drivs med el och därmed inga illaluktande avgaser. Tack. Det är också vanligt med gräs på hustaken. Från olika broar ser man bergen som reser sig nästan två tusen meter ovanför oss. På topparna ligger snön kvar och gårdarna syns i de mjuka dalgångarna. Längst upp, med en lutning på 25 grader ligger fästningen eller furstens borg. Det tar på krafterna att jogga upp för denna stigning som är på cirka två kilometer – det är knappt man tar sig fram när man springer uppåt, så stark är lutningen. Men väl där, milsvidd utsikt 360 grader (även en bra metod för människoförståelse:)
Salzburg delas av floden Salzach och både den gamla sidan i söder och den lite nyare i norr är väl värda att flanera i. Floden som förr var en viktig del i transportsystemet av salt är cirka 100 meter bred och slingrar sig mil framåt. Längs denna gröna pulsåder finns underbara gång- och löparvägar utan slut. Jag springer av glädje och möter hundratals andra nöjda joggare som jag sällan ser. Skälet till att åka hit, är att man dras till musikens värld. Jag ser på joggarna att dessa inte satsar på några tunga lopp eller maraton, de liksom njuter av platsen och är musikälskare som vill röra på sig. En ny och intressant marknad för Nike och Adidas.
Jag tänker på stadens skötsel och management. Hur ser det ut bakom kulisserna i stadshuset och i de olika förvaltningarna? Hur ser kommunplanen ut och visionen ut och hur är arbetet organiserat? Finns det styrkort, en bolagskoncern och hur används skatteuttagen? Jag ser att det pågår en invånardialog om stadens utveckling. Nästa gång ska jag göra lite mer officiella intervjuer. Be att få träffa Salzburgshems VD, gatuchef, miljöchef och kommundirektör för att lära mer.
Jag inser att man vill vara och är en grön kommun med sin starka koppling till den klassiska musiken. Det underbara landskapet och klimatet, gör Salzburg till en kulturoas i Europa. Styret har byggt på det som finns och inte krånglat till saker och ting. Förädlat och varit konsekvent. Staden rymmer 148 000 invånare och ligger på gränsen till Tyskland (ungefär samma storlek som Linköping). Har egen flygplats och en rad tunga huvudkontor som Red Bull. Jag tänker på Sverige och hur dåliga vi är på att vårda och utveckla det som finns för handen. Istället har vi rivit, skapat kopior på andras koncept och gjort städerna själslösa. I Salzburg kan man ta på själen. Det gamla finns kvar och på detta har man byggt nytt. Precis så tycker jag man ska göra. Även deras klädstil är speciell – gammaldags och ytterst modern.
Nästan alla ser glada ut och verkar må bra när de går runt i den fina stadskärnan – det tyder på att intresse, estetik och ett fint klimat gör susen. Det kanske är detta som man upplever som det andliga. När vi känner oss i harmoni, när vi öppnar oss mot världen, det kanske är då som jaget känner en spontan tillhörighet och kärlek till Bless. Det blir en evig rörelse uppåt.
Även maten är prima och väl tillagad. Det ända som är dåligt är att det bara blev två konserter med Mozart. Tänk att sitta och lyssna på musik, ut och springa, dricka ett glas vin, läsa böcker och skriva samt umgås och jobba över nätet – en dröm på ålderns höst. En resa hit med Mr Jet kostar mindre än en bilresa tur och retur till Stockholm. Att flyga med Lufthansa är också en fröjd. Alltid i tid och med nya flygplan. Frankfurts flygplats (Lufthansas högborg) är i sig själv ett skådespel och en stad av kapital och teknologi. Det finns något bra i det tyska ”maskineriet” som jag alltid uppskattat. Jag gillar när det är ordning och reda och sedan skoj, inte tvärtom. Det är tyskarna så bra på – även om vi är i Österrike så är det den tysk kulturen som präglar staden. Kyrkan har också en mycket framträdande plats med många Jesussymboler i husväggar och i murar. Kyrkorna är också proppfulla när det är gudstjänster på söndagarna (åtminstone i Franciskanerkyrkan).
Att avsluta sin VD-tjänst för Eksjöbostäder och Eksjö Kommunfastigheter i Salzburg (rent formellt den 31/5) är värdigt. Det påminner mig om Herman Hesses roman Glaspärlespelet, när Joseph Knecht ”Magister Ludi” la ner sitt ämbete i den fiktiva provinsstaden. Denna romans tema gör sig påmind flera gånger när jag springer och sitter på caféet. Boken innehåller filosofiska element och frågor, som vad värdet på kunskap är, vad skönhet är, vad sanning är, och så vidare. Som många andra av Hesses romaner, som till exempel Siddhartha och Stäppvargen, innehåller även Glaspärlespelet starka kopplingar till buddhistisk filosofi och österländska praktiker; meditation och andningsövningar är en viktig del i kastalianernas liv, och en mycket stor inspiration för Joseph Knecht är kinesisk litteratur och filosofi. Hesse ger bara ytliga och metaforiska beskrivningar av hur detta spel går till rent praktiskt, men det står klart att det är ett slags ”lingua universalis”, ett språk eller spel som binder samman alla konsterna och vetenskaperna till en gemensam uttrycksform. ”Dragen” i spelet kan gå från ett musikstycke till en matematisk formel, eller från en filosofi till en planets bana i rymden. Nästa gång ska jag ha med denna bok och läsa den vid floden.
Det blir återbesök till tonernas stad som jag genast kände en relation till. Tack för valet av resmål, det var en stor överraskning och bättre än något annat.
