Wien – Europas hjärta och själ

wien-homecompany-start-topI reklamen säger man att Wien är musikens, caféernas och arkitekturens stad. Inget kunde vara mer sant för en gång skull. Hör och häpna. Reklam och verkligheten spelar på samma våglängd. Wien är framför allt arkitekturens fantastiska stad. Här finns nästan alla århundraden och stilar representerade, med stark tonvikt kring 1850-tal fram till 1920-talet. Staden måste ha haft en hysterisk bebyggelse under dessa sjuttio år och ändå lyckats behålla och foga sig till en mästerlig stadsplan. Husen är som konstverk och former, färger, portar och fasader är så inspirerande och personliga. Denna återblick är i sig fascinerande. Ännu bättre blir det att se hur man vågat spränga in helt ny modern konstarkitektur som helt bryter av mot de klassiska husen och ändå på något sätt är rätt. När grunden är gedigen verkar det som om man kan tillföra nya kvaliteter som absorberas och förstärker helheten. Magiskt och modigt.

Mitt i detta arkitektoniska fyrverkeri så slingrar sig floden Donau som en orm i stadsrummet. Här har man skapat en egen kultur kring kajerna med matställen, mötesplatser, konstgjorda badstränder, löparrundor, shopping, graffitti med mera.

I denna stormaktsstad som rymmer 1, 8 miljoner människor är det just nu invasion av turister och speciellt asiatiska turister från Kina och Japan. Det fotograferas överallt som om det vore en presskonferens i varje gatuhörn. Vi ingår också i denna entusiastiska skara. Så fint och andlöst är det. Staden öppnar sig som en katedral där nya rum avslöser varandra i en aldrig sinande ström. Att Österrike har en så stor huvudstad kan ha sin förklaring i att den fram till 1918 var huvudstad för hela kejsardömet Österrike-Ungern. Numera är Wien säte för flera internationella institutioner, bland andra det Internationella atomenergiorganet (IAEA), de oljeproducerande staternas organisation OPEC, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) samt Förenta nationerna (FN). Här finns makt, kapital och storföretag vid sidan av den starka kulturen. Det är en speciella atmosfär som omger Wien.

Kaféerna är ett eget kapitel för sig. Här slår man sig ner och umgås i timmar. Allt har tydligen en taxa och kyparna är slipade och ger förslag på allt som ligger utanför menyn. Nästan alltid går man därifrån dragen vid näsan. Ett extra smörpaket blir 14 kronor och inget är för lite för att ta betalt för. Kyparna har också gjort en konst i att uppträda så neutralt som bara är möjligt inför turister. Däremot släpper de loss när stamgästerna eller landsmännen slår sig ner. Det fanns ett undantag som bekräftade denna regel.

Den svarta kamelen, ett gott och fint ställe på dyra gatan, hade förstklassig service och hjärtlighet. Här blev det också dricks. Den svarta kamelen symboliserade av en äldre man, stort skägg och polisonger som dök upp i kvällsskymningen. Han stod och tittade i svart frack och runda glasögon med intensiv blick. Han kändes som ägare och som den svarta kamelen (det blev aldrig tillfälle att fråga om hans roll). Då och då gick han ut till borden, oftast kvinnor och pratade. Det liknade en film.

Renligheten är också påtaglig i staden och på morgonen var de orangeklädda renhållningsarbetarna igång med sopmaskiner, städpatruller, spolningar av utomhusmiljöer, borstningar och så vidare. Dess fick jag sicksaxa förbi på mina löparrundor. Det blev sex rundor av sju på en mil styck.

När man är på stället är det också lätt att förstå att de stora tonsättarna och kompositörerna drogs sig hitåt. Wien är som en intellektuell smältdegel och tummelplats för kultur och konst. Alla stora fanns här. Här fanns Mozart, Beethoven, Bach, Schubert, Haydn, Brahms, Vivaldi och så vidare. Tänk er själva. De störst samlade i en stad och hur detta danar stadens karaktär och identitet. Dessa traditioner sitter i gatorna. På husväggar och i mängder av institutioner. Tänk vilken kreativitet och guldålder i stadens historia.

Sista kvällen går vi till konserthuset i centrala Wien för att lyssna på en Mozartskonsert. Det känns som om man förflyttas tillbaka till Mozarts tid. Inredningen och nästan allt i huset är original. Framförandet är så rent och vackert att man får tårar i ögonen. Det är så enkelt och fint. Utan krusiduller eller stora gester. Det är kärlek till konsten och de praktverk som skapades i staden.

Efter denna föreställning kan man dö. Tack och lov att jag hann hit och fick bevittna detta med Bless. När vi tar oss ut från konsertsalen så dunkar det ordentligt på andra sidan gatan. Där ligger en utomhuspark som framför avantgardemusik och där är minst lika mycket människor. Fast snittet är annorlunda och ackorden tunga.

Hela Wien är hela tiden detta janusansikte. En sann dubbelnatur där det gamla och nya bor vägg i väg med varandra. Där dessa förstärker varandra och inte tar bort något från den andra sidan. Det verkar passa min natur. Jag har aldrig känt mig så hemmastadd någonstans i världen som här. Hit skulle jag lätt kunna flytta till imorgon.

Vi tittar på bostäder som är till salu och känner att här finns ett hinder att ta sig över. Priserna är som på Östermalm i Stockholm med kvadratmeterpriser som ligger kring 125 000 kronor. Suck. Det är bara att skrapa på lotter och drömma om ett stort Amerika-arv. Vi pratar om Kreuger och om han fejkat sin död och istället levt här i Wien under pseudonym. Det hade varit ett härligt scoop och en grundplåt till en spännande story.

Sedan är det språket. Tänk vad korkad och dum jag var och är. Jag som började läsa tyska och dessutom var bra på detta. Besökte flera gånger Bremen och bodde hos tyskar. Hur urbota dum var jag inte som inte jobbade vidare med språket.

Gud vad jag ångrar mig idag – även om något sådant är omöjligt. Skulle jag ha pengar och språket skulle jag aldrig tveka. Wien skulle bli min adress i livet.

Vi bor på ett lyxhotell till standardpris och en portier bär upp våra väskor. Det är första gången och känns konstigt. Hotellet ligger helt rätt och vi upptäcker efterhand stora slott (Belvedere), parker och restauranger som vi missat från början. Så starka är intrycken från början och dagarna är varma. Termometern stod oftast på 32 grader. På kvällarna runt 25 grader.

Det känns tråkigt att lämna denna vackra stad. En klassisk stad som lyckats med arkitektonisk förnyelse. Förnyelse av event, musik, företag, livsstilar och vardagsliv. Jag är absolut inte klar på något sätt. Det återstår mycket trots tidiga morgnar och att man stupade i säng. En vecka räcker inte. Här finns så många skatter att upptäcka. Till och med Sigmund Freuds hem och museum är intressant. Det blev en tyst taxiresa in till flygplatsen i ottan. I gryningen ser jag konturerna till staden stiga fram.

I Wien flyter det. Allt är helt likt det vi har hemma. Butiker, museum, bussar, nyheter, renhållning, fastighetsunderhåll, bankomater, taxiresor allt är lika. Det är ibland skönt när allt sådant flyter utan bekymmer. I Wien är innehållet lika men formerna helt olika.

Denna resa går inte att överträffa för mig. Allt är så himla bra. Soligt, varmt, upplevelser, kultur, arkitektur, konst, musik, Bless och inte minst nyttig och god mat. Sagolika stunder fast det var så enormt varmt. Jag har nog aldrig svettats lika mycket här som någon annanstans. Detta berodde även på att Wien ställde en rad tuffa frågor. Det var jag inte alls förberedd på. Här var jag helt avslappnad, gick och njöt och tänkte minst av allt på existentiella frågor kring livet, valen och döden. Det var stadsrummets historia, ambitioner och människor som plötsligt öppnade denna port. Det är sällan jag är försvarslös men så var jag här. Det var bara att börja fundera och tänka. Jag förstår att många dras till denna stad. Här finns en form av kunskapskälla som känns i mig.

Det blir fler resor hit. Två timmar i luften och cirka tre timmar runt omkring. På sex timmar är man dörr till dörr. Det är stor fördel. Jag tycker också det är skönt att vistas i Europa och ha korta flygresor. Alla säger att det är kris och konkurrenskraften är på väg ner i Europa. Flera branscher som spirar är turism handel, hotell, service, kultur och reseindustrin. Här har något exploderat, åtminstone i Wien. Dessa branscher är ingen småpotatis. De sysselsätter många människor och även här finns innovationsmöjligheter och tillväxt. Lägg även till konsultverksamhet, bank och finans, universiteten, storbolagen så undrar man vad det där med svag konkurrenskraft kommer.

Här i Wien pumpar det med nyheter och innovationer. Bara det får fortsätta att var fred och stabilitet. Österike blev självständiga så sent som 1955. För mig är Wien Europas hjärta och själ. När jag tolkar staden så ser jag en stark och ljus framtid. Här finns så många nya tankar och visioner som liksom bubblar i staden. Här råder det ingen kris, ingen Brexit, ingen ängslan. Bara en skön balans av dåtid, nutid och framtid.

40367-graben-einkaufen-shopping-altstadt-einkaufsstrassen-19to1

Wien-Deluxe2