Kommunikation som berör, ger och drar igång

untitled1Konsten att kunna kommunicera är sannerligen en konst. Vi alla bär med oss olika tolkningar som har präglat oss och som vi inte alltid ser. Vi är olika i grunden. Vi tänker olika, känner olika, förstår olika, handlar olika och sympatiserar olika. Att kunna kommunicera handlar om att komma nära någon annan människa, att ge ifrån sig tankar som fastnar och som ibland även övergår i olika handlingar trots olikheter. Oftast vill man sätta likhetstecken mellan god kommunikation och snabba handlingar. Det är ok men för mig handlar kommunikation om ömsesidig förståelse och någon form av ett lärande utbyte som ger näring på vägen. Ibland upptäcker jag tankar och idéer som jag fått med mig i samtal för cirka tjugo år sedan. Tankar som nu blommat upp och hjälper till. God kommunikation kan liksom bli en syntes av många olika uppfattningar.

Ibland gör jag själv en åtskillnad mellan information som är enkelriktad och kommunikation som är dubbelriktad. Men även god information kan bidra till kommunikation som fortsätter hos mottagaren utan ord och gester. Oavsett etikett så är nyckeln att det ska ge andra något som berikar hennes liv och tankar.

Att utsätta sig själv för att kommunicera för flera människor är lärorikt och ger än själv nya tankar när man brottas med sitt ämne. Då går man utanför sig själv och lär sig nya saker. En väldigt bra kunskapsakt. Jag tror även det hjälper till att man känner sympati för publiken när man ska förmedla något. Att man liksom känner att man företräder denna. Det går lättare när man har en äkta känsla för sin publik. Inför en dragning gäller att vara koncentrerad och ha memorerat sitt tal. Men minst lika viktigt är att vara avslappnad och kunna fånga situationen. Kombinationen mellan avslappnad och fokuserad är den svåra balansen.

Jag brukar alltid bygga upp mina framträdanden kring fyra enkla stolpar. Aldrig mer. Dessa stolpar bearbetar jag tills jag kommer till botten. Sedan bygger jag en liten berättelse kring stolparna som blir en röd tråd. Oftast går jag runt och pratar högt för mig själv för att hitta känslan och budskapet. Ska man tala i cirka 15 minuter så är förberedelserna tio gånger och ska man prata i en timme krävs fyra fem timmars förberedelser enligt Uppsalamodellen. När man känner sitt ämne utan och innan blir man lugn och avslappnad. Ibland inför olika framträdanden är det så mycket saker runtomkring som liksom rycker loss uppmärksamheten. Då är det extra viktigt att följa sitt tal så att man inte kör i diket. Då ska man aldrig improvisera utan följa vägen.

Att tala inför andra är en stor del av ett VD-jobb. Oftast leder man möten med väldigt många inblandade. Inför olika festligheter eller hyresgästträffar krävs framträdanden och många förväntar sig något. Det kan även handla om föresläsningar på högskolan, mottagningar, besök, personalkonferens och till och med cirkus. Jag gillar faktiskt dessa framträdanden även om det är mycket förberedelser och pirrigt. Ju mer jag uppskattar publiken desto bättre tankar. När jag känner att jag är en del av gruppen så kommer patos och etos av sig själv. Då bärs berättelsen fram av sig själv.

Men dessa framträdanden är sällan kommunikation enligt boken. Men många säger att man snappar upp ett och annat som man tar med sig och reflekterar kring. Då har jag bidragit till att starta något, en slags inre kommunikation hos mottagaren. Jag tror också att publiken går mycket på hur det framsägs, kanske mer än själva innehållet. Därav är känslan viktig. Känns det äkta och man upplevs som trovärdig så faller oftast budskapet i god jord. Motsatsen fungerar inte. Alla ser när det inte stämmer. Även en bok är en kommunikationshandling även om det inte uppstår en dialog mellan författaren och läsaren på plats.

När jag väl satt ner mina stolpar och små berättelser försöker jag tänka igenom hur jag vill uppfattas. Försöker ta fram en målbild för att kunna tona in och få en riktning på framträdandet. Exempelvis; jag vill stå för kunskap, glädje och ledarskap. Sådana beskrivningar är oftast lite olika från gång till gång, men hjälper mig att rama in mina stolpar och texter. Då får jag ihop helheten.

Det är också en förmån att stå inför andra och förmedla olika budskap. När man väl får denna chans ska innehållet ge åhörarna något och inspirera andra att gå vidare med egna upptäcker. Allt ska vara sant och väl genomtänkt. Själva bearbetningen av texterna är fascinerande. Till slut når man idén och då framstår allt som väldigt enkelt. Vägen dit är mödosam och krokig, men ack så intressant.

Då och då sitter jag och tittar på gamla och nya tal och försöker förstå hur de är uppbyggda. De bästa talen är ingen slump och god kommunikation kan förändra världen. Orden är ytterst viktiga. Ett ord kan förändra allt. Det lärde jag mig när jag skrev en bok tillsammans med Finn Pålsson som var VD på Pågens i Malmö. För honom var orden honom kär som han sa. Det blev oändliga korrektursvängar men boken är fortfarande unik och innehållet är lika aktuellt idag som när den skrevs 1999.

God kommunikation kräver alltså förberedelser, att man gillar sin publiken, vill och kan förmedla ett budskap samt att man kan framför detta på ett behagligt sätt. Lätt är det sällan. Det handlar om mycket övning och övning. Kontentan är att man lär sig enormt mycket och att kommunikation är en form av lärandeprocess för alla inblandade.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*