Amatöridrotten, arbetsmarknaden och ägandet – från öppet till stängt glastak

Det finns mycket man kan lära sig av amatöridrotten eller idrottsrörelsen som utövas på fritiden. Hur man lyckas uppnå jämställhet, bryta normer och att träningen avgör resultatet istället för kön.

Det märks så tydligt var man än kommer. Om man är i löparspåret på Södermalm, runt Munksjön i Jönköping eller i rikets andra stad. Om man cyklar på slingrande vägar i undersköna Omberglandskapet eller i vackra Ydrebygden. Besöker gym, idrottsklubbar eller provar nya slingor för moutainbike. Så är den kvinnliga närvaron dominerande, med undantag från golfen som har en bit kvar.


Dessutom minst lika bra eller bättre än männen. Utrustningen är densamma, samma appar, samma träningsprogram men något mer noggranna med att följa planen. Det är som om idrottsvärlden öppnat portarna till en helt ny frigörelse där kvinnorna tar plats, kraschar glastaket, och älskar arenan. Det är juni 2019 och inom amatöridrotten råder som jag ser det ett närmast jämställt utövande. På 30 år har det skett tiomilasteg och lite till. Från 90-10 till 50-50 eller ett 45-55, till kvinnornas fördel. Jag som varit med så pass länge kan se denna förskjutning och förändring hur tydligt som helst. Det ända som inte verkar hänga med är den professionella idrotten där arvoden och pengar förfarande är helt olika.

Jag tänker också på arbetsmarknaden i slutet av 1980-talet där alla pratade om human resources och vikten av humankapitalet och att skapa jämställda arbetsplatser. De ”mjuka tillgångarna” och vikten av mångfald, kompetens och kreativitet genom jämställdhet. Riktningen idag är naturligtvis rätt. Inom min bransch, bostads- och fastighetsbranschen, är väldigt många VD kvinnor vilket är jättebra. Men det är påtagligt att det fortfarande finns relativt stora löneskillnader, nya glastak, färre ledande kvinnor i storbolagen, styrelserummen och i ledande roller på Universitet med flera. Inte minst med tanke på att två av tre som går ut universitet och högskolor är kvinnor. Detta faktum har inte fått rätt genomslag. Å andra sidan, är denna snedrekrytering allvarlig och här krävs samma visioner kring 50-50 som i alla andra sammanhang.

Det är konstighet att just arbetsmarknaden med alla sina intressenter, myndigheter, fackliga företrädare, arbetsgivarorganisationer, avtal, media, politik inte har lyckats bättre med sin jämställdhet på dessa trettio år. Visserligen har löneskillnader minskat och fler chefer är kvinnor. Men, sannolikt jobbar kvinnorna mer tid än männen och kämpar betydligt hårdare, till lägre lön.

Vad kan man lära av idrottsutövandet?

För trettio år sedan fanns ytterst få kvinnliga cyklister på vägarna. Idag är var och varannan cyklist en kvinna och det går inte att hänga med upp för backarna. I skogarna körs det mountainbike så det står härligt till, gärna i par. Båda könen är ungefär lika starka. Samma sak på gym, militärträning, gymnastik, idrottsklubbar. Här har alltså normerna förändrats.

Det är ganska lite politik inblandat. Det är mer marknadsföring, nya etableringar av stadsnära gym, nya anläggningar, smart produktutveckling, gemensamma aktiviteter, mer uppmärksamhet i media för kvinnligt idrottandet och en våg av friskvård på arbetsplatserna. Alltså mycket marknadslösningar.

Arbetsgivarna har en stark påverkan med uppmuntran till friskvårdsbidrag, tävlingar, sportportaler och att väva in idrottsperspektivet i ledarskapet. När företaget blir mer som en idrottsklubb med träningar, spelsystem, rollförståelse och lagbygge så förstärks intresset och språket. Det blir ett gemensamt språk och inte något exklusivt för männen. Även media bidrar starkt till ett jämställt förhållningssätt i sina TV-sändningar och sportbilagor.

Detta medför att nya förebilder uppstår och helt plötsligt är det lika vanligt att både mamma och pappa idrottar och det påverkar barnens synsätt och vad som är normer. En starkt bidragande orsak till denna förändring är hälsotrender, prestationstrender och aktivitetstrender som motvikt till allt stillasittande. Alltså ganska basala behov som duktiga säljare plockat upp.

Det finns alltså många nyttiga iakttagelser att lära av idrottsrörelsen och gå vidare med.
Vänder vi åter till arbetsmarknaden så är riktningen rätt, men. Något som få uppmärksammar är faktiskt något som inte går alls eller står stilla. Bakom alla organisationer och företag finns ägarskap.

Ungefär en procent av världens rikaste äger mer än resten av världen tillsammans. Det finns drygt 2 000 dollarmiljardärer och av dessa är cirka tio procent kvinnor. Så ser det ut över lång tid. Här sker extremt långsamma förändringar. De är huvudsakligen individer som byggt upp sina egna imperium och nästan alla har en akademisk examen i bakgrunden. Det visar faktiskt att det går men här tror jag att förväntningar och normer styr. Liksom att världen inte ha en skandinavisk modell för jämställdhet. När denna bastion eller elfenbenstorn öppnas likt den allmänna idrottsrörelsen så blir glastaket förpassat till historiens mest egendomliga företeelse. I grund och botten borde de mest var 50-50.

Det är bakom kulisserna som värderingar och normer sätts. Det är där manuset skapas. På scenen går dessa knappast att påverka på kort sikt. Enastående stjärnor förvillar mer än de klargör. Att granska ägandets synsätt och värderingar mellan skål och vägg skulle kunna påskynda en mer jämställd arbetsmarknad. Det börjar alltid hos ägarna. Och det är där det slutar också. Vad är ärliga avsikter och vad är rena rama teatern och fulspel. Inom de tunga ägarsfärerna råder fortfarande glastaket och detta kommer att fortgå fram till dess att fler får upp ögonen för hur fascinerande och kul detta ”idrottande” är.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*