Mindre arbetstid och bättre verksamhet – om behovet av nya arbetstidsmodeller

Det är lite sent att vakna nu, efter nästan ett helt yrkesliv. Men bättre sent än aldrig. Det som klarnat i mitt huvud är att vi arbetar precis lika mycket idag som vi gjorde för exakt 100 år sedan. Den ända skillnaden är att vi idag arbetar fem dagar istället för sex dagar. Sedan 1973, alltså i 46 år, har vi haft 40 timmars arbetsvecka som norm, lag trots den informationsteknologiska revolutionen sedan tjugo år tillbaka. Idag är produktiviteten generellt dubbelt så hög som 1973. Tänk själv hur det såg ut då, det fanns inga datorer, system, certifieringar, grusvägarna höll på att asfalteras och på kontoren fanns en fast telefon och rullarkiv. Vi är många gånger mer välutbildade och jämställda vilket gör att vi klarar mer än tidigare. Utbildningsrevolutionen är värt en egen blogg i sommar.

Många studier visar också, från bland annat forskaren Roland Paulsen att cirka två timmar är tomt arbete varje dag. Det handlar om raster, privat surfande, ineffektiva möten, ställtider för resor, otydliga processer som skapar meningslösa uppgifter. Annan forskning visar att cirka en timme av arbetstiden läggs på intriger eller maktspel. Alla som har tillbringat sina dagar på kontor vet att det finns enorma förbättringsmöjligheter. Tempot är relativt lågt och dåliga IT-system stjäl hur mycket tid som helst. Så frågan är varför har inte arbetstiden minskat när produktiviteten stärkts, utbildningen stärkts, digitaliseringen stärks och vi är på väg mot en mer flexiblare arbetsmarknad. Från politiskt håll kommer istället kravet på mer arbetstimmar, när färre ska försörja allt fler invånare. Detta är realitet och inget som går att vifta undan. Men att alltid göra som vi gjort är kanske inte bästa receptet att tackla dessa utmaningar på. Jobbar vi rätt, är önskemålen och behoven realistiska eller måste vi tänka nytt?


Sannolikt står vi på tröskeln till en helt ny automationsepok, en industriell revolution, där robotar tar över alla rutinjobb vilket är hur bra som helst. På detta sätt blir de mänskliga jobben mer meningsfulla och förädlade. Detta har tagit sin tid och det är nog bara gratulera de generationer som är födda på 1990-talet och 2000-talet och framåt. Säg om tjugo år lär säkert arbetstiden kunna vara fem till sex timmars arbetsdag när robotarna (IT-programmering) ger service och rådgivning dygnet runt. Mexikanen Carlos Slim som äger och driver en av de större bolagskoncernerna i världen tror på tre dagars arbetsvecka framåt. Ungefär så som det såg ut i Sverige på Karl den IX, där man pratade om tre svarta (arbetsdagar) och fyra röda dagar (ledighet) i veckan. En del är också inne på att man kan kliva på lite hårdare och köra 10-12 timmar på dag om man går ner i dagar. Vilket kräver ny lagstiftning.

Just nu är det bara Frankrike i Europa som har infört en 35 timmars arbetstid i stor skala. Det tycker jag är att visa vägen. Att skära ner arbetstid, tvingar både ledning och medarbetare att tänka i nya banor. Att ifrågasätta varför man gör som man gör, hårdprioritera värde, att välja bort sådant som är nonsens och verkligen städa upp i ineffektiva processer. Detta är i sig själv en innovationsmöjlighet utan motstycke.
Det som ligger när till hands är att införa helt flexibel arbetstid. Den exentriska entreprenören Rickard Bransons Virgin, har också slagit in på den vägen. I bolaget finns ingen schematid, ingen arbetstid, man tar semester när och hur länge man vill, bara man sköter sina projekt. Så jobbar Netflix redan idag. Totalfrihet under ansvar.

Problemet är att det är svårt att dra en gräns i en dynamisk och ständigt utvecklande organisation. Oftast blir det mer arbetstid än vad man tror. Men syftet att medarbetarna självständigt leder och planerar sitt eget arbete gillar jag. Detta är en enorm skillnad mot idag, där det är arbetsgivaren som leder och planerar arbetet.

Den flexibla arbetstiden går bäst för kunskapsarbetare som har lättare att styra och planera sitt arbete. Jag tror också att man kan skära ner arbetstiden med cirka 10 timmar i veckan och samtidigt höja kvalitet och tillgängligheten för kunder och andra intressenter. Nyckeln sitter i att tillvarata digitaliseringens fulla potential maximalt. Inte ta en liten del här och en liten del där. Utan att tvingas jobba igenom ett nytt tänk och struktur.

Det skulle också kunna vara en kraftfull morot för alla medarbetare. Att bibehålla lönen och sänka arbetstiden samtidigt som man höjer kundnöjdheten, medarbetarnöjdheten, lönsamheten och innovationsförmågan. Prata om kraftfullt incitament och att ställa om verksamheterna mot framtiden. Jag skulle aldrig tveka. Kanske är vi också tvingade att minska arbetstiden om vi vill att våra medarbetare ska kunna orka jobba långt upp i åldrarna. Det behövs timmar inom socialtjänsten, skolan, industrier, handel, sjukvård som måste till. Kan man skapa friska människor, automatisera och robotisera, minska arbetstiden, så kanske fler väljer att jobba till 75 år. Här behövs också en flexiblare pensionsålder. Alla som vill ska kunna jobba utan att straffas ut. Erfarenheter måste värderas mycket högre än idag.

Sannolikt kommer arbetslösheten att vara låg de närmaste tjugo trettio åren beroende på en åldrande befolkning, färre som ska försörja fler, gigantiska innovationsutmaningar inom miljöområdet, transportområdet, e-handel, bostäder och så vidare. Jag tror själv att tiden framåt kommer att präglas av arbetskraftsbrist inom alla sektorer.
Då gäller det att vara en superbra arbetsgivare som är jämlik med sin medarbetare, skapar flexibilitet kring arbetstid, ledighet och utveckling. Arbetsplatser som positiva högskolor där lärandet, samvaro och mening är ledstjärnor. Här krävs alltså en radikal omläggning av allt vad ledarskap och utformning av nya arbetsplatser heter.
Jag tro också om man minskar arbetstiden så kommer det uppstå ännu fler småföretagare inom service, turism, restauranger, upplevelser med mera, när många flera har tid att göra andra saker än att sitta på luftkonditionerade kontor.

Jag kommer inte själv att få uppleva rejält sänkta arbetstider vilket är sorgligt. 40 timmars veckan, en rest från industrisamhället, har varit normen för ett halvt sekel. När jag var företagare så jobbade jag säkert 80-90 timmar per vecka. Detta var inget problem alls, eftersom jag själv styrde min tid och förverkligade mina och andras idéer. När jag jobbar som VD ligger arbetsveckan på cirka 50-60 timmar och detta är heller inget problem. Speciellt när man tycker om något och det verkligen ger mening. Arbetstiden är relativt. Det viktiga är att använda tiden väl och respektera tiden som en viktig tillgång. Inte slarva bort den eller missbruka den.

Det jag tänker på är att den generella normen, 40 timmarsveckan, borde ifrågasättas för att skapa innovationer och dra konsekvenserna av digitaliseringen. Min tes är att dra ner arbetstiden och göra bättre verksamhet kan tyckas motsägelsefullt. Jag tror det behövs en sådan kraftfull åtgärd för att skaka om arbetslivet och göra det flexibelt som passar de nya generationerna. Jag tror också att man kan skapa fler företag när många får tid över till annat. Jag tror också på att köra IKEA-modellen, där man samverkar mycket mer med kunderna och delar på vinsten. Då krävs det mindre bemanning och servicen blir bättre.

Mycket kring vårt arbetsliv, arbetstidslagar, arbetsgivare, fack sitter fast i mentala strukturer och gamla traditioner. Det är dags att släppa handbromsen och skapa innovationer inom detta fält för människans skull. Då fixar vi även de gigantiska utmaningar som ligger framför oss.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*