Arkitektur – långsiktighet blir billigt över tid

Att rita och konstruera vackra byggnader som inte medför alltför höga hyror. Är det möjligt eller är det helt utsiktslöst? Tumregeln säger att när det blir billigt så blir det i regel fult och när det blir dyrt så blir det snyggt.

Det är ingen lätt fråga att ta itu med. Mycket runtom påverkar. Långdragna detaljplaneprocesser som binder kapital, lokala opinioner med överklaganden och en byggbransch som bara ökar sina kostnader. Byggbranschen är ett fullödigt mysterium – det finns ingen annan bransch i världen med en så svag kostnadskontroll som denna. Ingen går i bräschen för att stärka produktiviteten, bygga i fabrik eller ta egna risker. Allt kantras över till slutkunden och döljs bakom låga räntor och kortsiktig yta. Så ser verkligheten ut. Till och med de så ifrågasatta miljonprogrammet från 1960-talet har bättre kvaliteter än det som byggs i storstäderna idag. Husfasader från 2010 har redan börjat flaga i Hammarby Sjöstad, vilket är makalöst dåligt.

En fastighet brukar ha cirka 50 års avskrivningstid oavsett om man tillämpar komponentredovisning eller ej. Detta är till att börja med alldeles för kort tid. Det finns knappast några hus som rivs efter femtio år. Inte ens de sämsta husen som borde ha rivits från miljonprogrammets dagar. Dessa står kvar. Sannolikt står de flesta husen kvar från 100 till 1 000 år. Därför borde till att börja med avskrivningen vara maximalt en procent. Detta påverkar inte kassaflödet men resultaträkningen.

En investering kan vara extremt kostsam vid investeringstillfället men driftskostnaden över tid kan vara lika extremt låga. Detta påverkar hela kalkylen och schabloner är inga bra måttstockar här. En långsiktig investering i en skola kan påverka skolresultat, stimulera lärande och skapa en god arbetsmiljö för alla. Detta vägs aldrig in. Dessutom kan man jobba med byggnadens intäktsyta och en viss flexibilitet som ger en ytterst god ekonomi i kalkylen.

Min åsikt är grundproblemet finns inom byggbranschen som inte tar sitt ansvar. Därefter beställarna som inte knådar degen tillräckligt eller rätt. Slutligen slutkunden som accepterar att det kostar och lånar friskt, insvept i marknadsargumentet läget.

Jag tänker på detta när jag går runt och njuter av konstverket Markuskyrkan i Hammarbyhöjden som är ett arkitektoniskt mästerverk – nationellt såväl internationellt. Att bygga denna kyrkan, som benämndes som ”mellanspel” i arkitekturtävlingen, tog tre till fyra år beroende på hur man räknar. Alltså väldigt lång tid och var väldigt dyr. Arkitekten Siguard Lewerentz var på många sätt helt ur fas med tiden, men tilläts vara det. Han fick hållas med sin långsamma process, prövande arbete och inte sällan kontraorder. Han fick uppdraget sent i livet och allt börjande med lösa skisser och tankar kring de första kyrkorna. Han var med Hans Asplund och utformade hela Skogskyrkogården och speciellt den yttre miljön, den mäktiga muren och Uppståndelsekapellet. Siguard var som jag förstå det kompromisslös när det gällde kvalitet och arkitektur. Han förkroppsligade begreppet ”bygghyttan”, som innebar att han närvarade varje dag för att ge råd, få hantverkarna att förstå sin roll och framför allt att aldrig jobba på rutin.

Han gick från klassicismens universella proportioner från antiken, till modernism/funktionalismen, där han var en centralgestalt till sista fasen som närmast kan kallas ”brutalism”, relativt rå, unik och historiskt kopplad. Först i efterskott har ha fått ett gediget internationellt erkännande. Han hade fått de flesta gåvorna. Noggrannheten, improvisationsförmågan, kreativiteten och engagemanget återkommer i hans gärningar.

Alla hans tankar kretsade oupphörligt kring kyrkobygget. Detaljer såväl som problemställningar som helheten. Allt filtrerades i omgångar. Vände och vreds och ändrades. Och ändrades igen tills inga fler alternativ återstod. Kyrkan är murad med tegelstenar som kommer från Helsingborgs Ångtegelsbruk. Bränningstekniken gör att varje sten är individuell och det var strängt förbjudet från Lewerentz att inte dela en enda av dem itu, utan det måste gå jämt ut. Detta gjorde fogningsarbetet mycket svårare och mer tidskrävande. En murarmetod som han väl förstod med gamla historiska rötter. Här kan man tala om envishet, med tanke på att tiden påbjöd massproduktion, helst färdiga byggelement. Det finns många specialingredienser i kyrkan. Inte minst fönstertekniken. Han var säkert en av världens mest kunniga inom detta område. I kyrkan valde han en extremt enkel lösning, där glasrutan är direkt förankrad i väggen, utan karm och annan övergång. Det ger yttervärlden en helt annan status. Men även böjda gatulyktor, specialdesignade vattenutkast, vattendam, läggerhyddor och så vidare är helt unika och skapade för denna plats.

Allt som finns interiört, i kyrkan är designat av Lewerentz. Det handlar om bänkar, stolar, belysning, predikstol, dopfunt,till och med siffrorna till psalmerna har han typograferat. Kyrkan är kort och gott ett enormt mästerverk. Den har prisats och erkänns som ett internationellt mästerverk.

Det har alltså gått drygt femtio år sedan den stod klar. Allt är avskrivet med andra ord. Kyrkan har fortlöpande renoverats och idag ser den minst lika fin ut som när det invigdes. Var det då rätt att bygga denna dyra och ytterst otidsenliga kyrka i början på 1960-talet eller var det helt felaktigt? Idag är den mer modern än det modernaste vi har och tiden talar ännu för byggnaden. Kyrkan har också lyckats med båda uppgifterna, att vara kyrkorum och samhällsforum för sin stadsdel. Alltså en levande kyrka mitt i byn.
Jag tror att det är ytterst viktigt att det finns utrymme i ett samhälle att bygga hus som är dyra vid investeringstillfället. Däremot tycker jag inte alls att alla hus ska vara dyra. Dessa milstolpar är kunskapskällor och inspirationskällor för generationer. Med ett femtioårs perspektiv är kyrkan däremot jättebillig. Investeringen är en bagatell i jämförelse med dagens projekt. Kan man bygga med ett välgjort hantverk som står sig över tiden och åldras med skönhet blir allt billigt. Det tål att tänkas på.

Sannolikt går det alltså inte att bygga såhär när man ska bygga billigt. Däremot kan man ta med sig det bästa och tillämpa, när man behöver bygga volymer och mycket mer standardiserat. Närvaro på plats, fokuserat ledarskap, insikter om användaren, historiken och vilka material som fungerar över tiden. Inte ett par stycken utan flertal material i samverkan. Att allt är väl utprovat i de standardiserade systemen.

Kort och gott en outtömligt mängd engagemang, envishet och kunskap. Där ligger nyckeln till bra byggnadskonst som blir billig över tid. Ett mästerverk påverkar även de som jobbar i husen och de som besöker husen. Det uppstår nästan en vördnad och stolthet som berikar verksamheten och skapar nya idéer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*