Ibland förefaller tillvaron som en evig kamp mellan goda och onda krafter. Ingen föds som en ond människa. Svåra uppväxtvillkor, marginalisering, brist på kärlek eller tidiga insatser, försvårar empati och en god självkänsla. Andra fastnar i en sjuklig narcissism, ständig bekräftelse och jämförelseparanoia som leder till att människor, miljö och företag ses som brickor i ett krasst affärsspel. Dessa slipper se konsekvenserna av sina katastrofala beslut eftersom det sker på andra sidan jordklotet.

All business har som ändamål att tjäna pengar. Det är helt okej så länge det inte förstör klimatet eller samhället. I takt med att ekonomin är global så finns det inte längre 150 konkurrenter som igår utan idag finns det 6 800 konkurrenter som gör vad som helst för att få jobbet. Så ser det ut i alla branscher när handelssystem, logistiksystem och det finansiella systemet är sammankopplat. Konkurrens är nyckelordet och den är säkert 50 gånger högre idag än mitten på 2000-talet.

Det finns tre sätt att konkurrera på. Antingen lägst pris, eller så differentierar man sortimentet eller så väljer man en extremt smal linje och nischar sig med unik specialisering. Så är läget. Detta är spelreglerna. När tiotusentals leverantörer krigar så tittar alla på alla och då har differentieringen tendenser att ätas upp och kopieras. Det finns få undantag som Apple exempelvis. Nischstrategin spelar en bagatellartad betydelse på internationella marknader. Återstår lägst pris. Därav denna extrema situation och att länder och fackliga organisationer spelas ut mot varandra. Kapitalet väljer den plats där det ger bäst avkastning. Lagstiftningen sover och den osynliga handen regerar. Coronapandemin har öppnat ögonen för det dysfunktionella i detta system.

Lägsta pris kräver lägsta kostnader på utsläpp, lokaler, etableringsprocess, löner, utrustning, arbetsmiljö, CSR, material, el, transporter. Så ser klassisk ekonomi ut. För att pressa kostnader med få undantag (IKEA är ett), blir villkoren hänsynslösa och ändamålet helgar medlen. Kunderna kräver detta och gör inte vi detta så klipper någon annan uppdraget, resonerar de flesta.  Det är små enskilda beslut som ger olika problematiska vägval som ingen ser. Moralen i olika beslut bedöms aldrig. Den nya normaliseringen köper alla och rättar in sig i ledet även om det inte känns rätt. Dessa hierarkiska system är inga roliga platser för någon.

Det positiva i allt detta är att fattiga nationer kan resa sig ur fattigdom och stabilisera sitt styrelseskick. Baksidan är att miljön skövlas och förstörs. Något som leder till en katastrof och då är businessen borta. Från baksätet styr de finansiella börserna hårt med krav på utdelningar, höga förväntningar på vinster och kostnadsslakt belönas med kursuppgångar. Även kunderna som väljer lägsta pris har stor ansvar för att man främjar ett enkelspårigt system med bristfällig kvalitet.

Sannolikt fortsätter låga kostnader att vara avgörande på kort sikt. Däremot kan låga kostnader hanteras mer med digitalisering, miljöteknik och social hållbarhet istället för miljöförstöring och usel arbetsmiljö. AI-revolutionen, den fjärde industrirevolutionen, kommer att förändra vårt samhällssystem och näringsliv i grund och botten på dessa områden. Plötsligt har vi snabbspolats tio år framåt i tiden i och med Coronapandemin.  Jag ser faktisk en skymt av en ny konkurrensform vid horisonten. Vågar man säga som Fylking som alltid skrek äntligen, när nobelpriset i litteratur offentliggjordes. Äntligen!

Att jobben tar slut händer inte. Snart kommer alla robotar och det kommer att uppstå nya jobb som vi inte vet vad dessa heter idag. Miljöutmaningarna är så gränslösa att tiotals miljoner människor behöver sysselsättas här. Att ställa om energisystemet med solceller, vind- och vågkraft, kräver nya kompetenser, liksom utvecklingen av fordonsindustrin med elbilar, lastbilar, laddstolpar osv. Historien lär upprepa sig, det växer fram nya jobb i takt med att de gamla går under. Sannolikhet kommer vi jobba mindre tid men leverera högre förädlingsvärde än idag.

Helt plötsligt har ett fönster slagits upp likt en blixt från en klar himmel. Nu finns en reell möjlighet att ställa om verksamheten till en ”digital plattform” och sätta förstoringsglaset på hållbara lösningar. Initialt ökar kostnaderna men på sikt blir differentieringen svårare att kopiera när den bottnar i kultur och involverad hållbarhet. Det kostar svett och mod men möjligheten är så pass avgörande att man bra måste hoppa. Eller hur? Differentiering innebär mervärde för kunder, medarbetare och högre pris istället för lägre kostnader.

För att åstadkomma detta behövs också kapital och resurser. Det är realiteter. Det gäller också att förstå ekonomins lagar bakom alla slöjor och floskler. Vad är orsak-verkan kedjan och hur kan resurser delas, användas och förmeras. Att organisera så att det skapas överskott (utan negativa konsekvenser för andra) som återinvesteras och inte plockas ur företagen. Även här är IKEA lysande. Det finns ingen som skickat ut pengar från det företaget. Allt finns kvar i systemet. Självfinansiering som beror på att Kamprad valde att inte bli ett börsbolag. Självfinansiering som kombineras med kapital och sociala visioner tror jag på. Det krävs muskler när man ska slåss med multinationella företag eller lagstiftning som hindrar utveckling.

Det är viktigt att ha någon ledstjärna eller vision som bär dagarna. Min egen vision som driver mig kan enkelt sammanfattas i tre punkter:

• Bekämpa segregation och sociala orättvisor genom investeringar och socialt entreprenörskap – som upprättar och stärker självkänslan
• Hållbarhet som genomsyra alla delar – sträva efter en klimatpositiv verksamhet
• Ledarskap som stärker andra, vågar, skapar innovationer och ger resultat

Detta är mitt statement och bottnar i mitt liv, drömmar och ambitioner. Jag har försökt att renodla och koncentrera mig till några få områden för att få slagkraft och för att kunskapen inte räcker längre.

När jag var ung så dyrkade jag ledarskapsgurun Peter Drucker. Han var kungen och många med mig läste allt han skrev och det var otroligt lärorikt och underbara läsupplevelser. På 80-talet lanserade han idén om det halvfulla eller halvtomma glaset. Lika mycket vatten men som tolkas olika. Samhället blir aldrig perfekt utan det handlar om hur vi tolkar innebörder av saker och ting, var hans poäng. Idag är metaforen naiv och något som slätar över allvarliga problem. Nu är det antingen eller. Antingen tomt eller fullt. När han skrev detta var det i en helt annan kontext och nästan allt han skrev om innovation och entreprenörskap är fortfarande läromedel och inspiration för generationer. En sådan där brunn som man kan återvända till och som aldrig sinar.

Summa summarum; Coronapandemin har öppnat ett fönster på vid gavel och snabbspolat digitalisering, miljöteknik och social hållbarhet tio år framåt som ger hopp. Det går att konkurrera med andra faktorer än dåliga löner och dålig arbetsmiljö. Om alla drar sitt strå till stacken och främjar det bästa hos varandra så kan glaset bli fullt. Differentiering och innovation lockar fram goda krafter. Mitt egna bidrag är att bekämpa segregation, stärka miljöarbetet och bedriva ett ledarskap som gör att andra växer. Lite spretig blogg medges. Gick på en skön känsla utan struktur och pang på. Så kan det också bli ibland när man har lite begränsad tid. Det var länge sedan jag läste Drucker så jag får fiska fram något alster inför sängen.