Mellan hägg och syren

Förr sa man att skomakaren satte upp en skylt med texten ”stängt mellan hägg och syren” när hans gesäller gav sig ut på sin gesällvandring,  för att njuta denna underbara tid.

Vi avslutar veckan med att lära oss skillnaden mellan kommunallagen och aktiebolagslagen (ABL) och vad de olika lagarna står för. Det är inte så komplicerat utan mer en excersis i formalia och sanktionsmöjligheter.  I sin förlängning blir allt en fråga om moral, att skilja på rätt och fel. Att ha en moralisk måttstock och grundsyn i sina handlingar. Det är väl där någonstans som lagen har sin upprinnelse innan den stelnar. Det kan till och med vara moraliskt rätt att inte följa vissa lagar som Gandi gjorde i sin frihetskamp. Sista mötet blir en arbetsplatsträff där vi går igenom bolagens läge och vad som är på tapeten. Kontoret börjar succesivt  tömmas och lugnet lägger sig. Det är då jag ser det, att även vi har satt upp en skylt om att det är stängt. Precis som skomakaren. Nu får vi fyra lediga dagar som ger oss chans att hänga med i det som händer mellan hägg och syren. Härligt. Kanske skulle man göra som skomakargesällerna, ge sig ut på en vandring och gå det gamla järnvässpåret till Eksjö över Skurugata och ner över bokskogarna i Qvensås till stan, en promenad på cirka två mil. För att komma närmare och lyssna in naturen.

 

 

Bostadsmarknaden

Det kan konstateras att det finns en bra probleminsikt hos bostadsministern över läget – att det byggs för få bostäder i Sverige.  Vi är på en hearing på länsresidentet med landshövdingen i spetsen för att samtala om hur vi kan utveckla mer bostäder i våra respektive kommuner. Vi har nyss hört bostadsministern och hans strategi för framtiden. Hans besked är små förbättringssteg, att skapa långsiktiga spelregler och detaljjusteringar kring den nya plan- och bygglagen. Det är inte mycket nytt direkt och effekterna svåra att bedöma.

Det gäller att ta saken i egna händer. Att hitta sin nisch på den lokala marknaden och verkligen våga. Hos oss är melodin att sälja solitära fastigheter, ta reavinster som kontantinsats, gå in och stycka upp entreprenaden och själva driva bygget samt utveckla byggmetoder som snabbar på (tiden är pengar i byggen) och gör bygget kostnadseffektivt. På så sätt har vi hittat en lösning som fungerar i Eksjö. En annan lösning är att marken hos oss är billig och att det finns fina tomter mitt i stan, där många vill bo. Den hjälpen vi behöver är att korta planprocessen så att vi snabbare får fram planer. Jag är mindre tilltalad av nya subventioner eller snevridning av konkurrensen. En fara just nu är att småhusbranschen har det stentufft. Där bör i så fall regeringen göra snabba insatser så att inte stora delar av denna småländska näring halveras. Vi ska göra vad vi kan, även om det har ringa betydelse. Tillbaka till Attefall. Jag tycker att han har en poäng. Hellre små steg i rätt riktning än okontrollerade omsvängningar.

Däremot tror jag att bostadsministern bör ut och träffa materialleverantörerna inom branschen. Där sitter en propp som gör insatsvarorna onödigt dyra. Hela inköpsprocessen måste bli mer internationaliserad och konkurrensutsatt. Liksom att stimulera nya produktionsmetoder som skulle kunna förbilliga produktionsledet, med mer industialiserade byggdelar som möjliggör snabbare montering, ungefär som bilbranschen. I dessa områden finns åtminstone dellösningarna på höga produktionsfaktorer som slår hårt för oss som jobbar i små kommuner och där betalningsförmågan är begränsad.

Olsbergs Arena

I går intog över 250 dansare Olsbergs Arena och det var mer eller mindre fullsatt på läktarna med över 800 personer. Så här har det sett ut hela VÅREN, olika aktiviteter har avlöst varandra med både kända och okända artister som uppträtt. Allt ifrån dansföreställningar från Jönköping, flera föreställningar av kulturskolan med sin dramatisering All Shook Up, Triple and Touch och Hemvärnets musikkår, Babben Larsson, gymnastiktävlingar, Rockbandet Nazaret, Robert Wells, till Dansuppvisning 2012 samt mängder med idrott, konferenser, möten och Näringsgalan och så vidare.  Så visst har det börjat bra.

Det var precis det här vi ville uppnå med att bygga den nya arena. En kvalitetsbyggnad med hög flexibilitet, som snabbt kan ställas om från skolgymnastik, föreningsverksamhet till galor, kulturevenemang, musik och mässor. Med flera intäktsben och där design och inredning har valts för att klara en bred användning under lång tid.  Ambitionen är också att bli en ny mötesplats på höglandet och sätta lite knorr på vardagen genom evenemang som den lilla staden vanligtvis har svårt för. Då är det roligt att jobba med fastigheter som lägger en grund som andra fyller i och utvecklar. Varje sådan här aktivitet är i sig själv en motvikt mot stagnation. Görans Henrikssons stora donation på över 20 mkr har för alltid gett Eksjö en unik möjlighet att blir en intressant småstad och en bra evenemangsstad. I arenan finns numera plats för modern kultur, idrott, musik, mässor, konferenser, mat, event, modevisningar och så vidare. Insatsen kommer att vara den enskilt viktigaste faktorn som skiljer oss från andra och gör oss till Sveriges mest spännande småstad.

Estetiska programmet – Animation

Och så satt vi där, Gustaf och jag, ungefär som vi satt när Gustaf började årskurs 2 i Vitalisskolan i Trosa, för en herrans massa år sedan. Nu stundar gymnasiet och vi pratar kring utbildningen med Lasse som är studievägledare. Här i Eksjö har animationen inte slagit igenom trots ett unikt riksintag. Nästan alla kommer utsocknes. Vi pratar, tittar runt och får del av allt material. Vi tar adjö och i trappan utbrister Gustaf med sina glädjeögon, pappa detta är en dröm, helt fantastiskt. Och jag ser på honom, han har själv fått välja gymnasiespår som bottnar i hans enorma intresse kring bild och form. Han hoppslar fram till biblioteket. Han har kämpat och fått fina betyg som gör att han kommer in på alla linjer. Nu har han valt sitt område och lyckan går inte att ta fel på. Det enda jag gör är att säkra upp så att det är en högskoleförberedande utbildning, vilket det mer än väl är.

Det här bli bra – sådant förstår man utan undersökningar. Det kallas för a priori, man förstår att det blir så utan bevis.  Jag förstår också att Gustaf kommer att bli kingen inom ämnet. Så stor är hans passion, målmedvetenhet och nyfikenhet. Inget går upp mot detta. Det går att utläsa i ett ansiktsutryck på två sekunder. Även lärartemet och Lasse som vi träffar, är det bara att tacka för att det finns en sådan här fin skola i lilla Eksjö. Det är nästan osannolikt bra. Det är en idyll, som finns kvar. Fantastiska fastigheter, utbildningen som har 10 år på nacken och ett elvboende som ligger här om man vill där allt ingår. I Stockholm skulle det varit omöjligt. Här finns nu tid att förkovra sig och verkligen utveckla sina gåvor.

Lövsalar

Det är så nyutslaget och färskt just nu. Björkarna står skira och färgen är så fin att det nästan gör ont. Det väcker minnen om tiden i Stockholm och framför allt Ringvägen på söder. Här bodde vi och gatan ner mot Katarina Bangatan, kantas av alleträd som blir så fina så här års. Här av alla ställen, mitt i innerstaden, associerar jag nyutslagna björkar.  Nu lever jag på höjderna i Östergötland och Småland. Det är mer än 12 års sedan vi flyttade från Stockholm. Och det är precis 20 år sedan vi jobbade natt och dag med vårt företag som gjorde oss till kingarna i Stockholm innan vårt krut tog slut. All slit vi gjorde på nätterna och fram till morgonkvisten, då vi for hem, och mötte morgonljuset som lyste upp träden framför oss. Det har etsat sig fast. Det är det som slår mig, en dag som denna, då jag möter hav av björkar och andra lövträd som är så obeskrivligt fina. Att sätta lapp på luckan mellan hägg och syren är verkligen ingen dum idé. För det är nu som växandets magi förtrollar oss. Det växer så att det går att ta på. Allt skjuter fram, från en dag till en annan. Jag minns alla diskussioner om hur man skulle bo för att fånga allt. Pulsen och vilan. Redan då ville vi ha växelbruket, storstan där och landet här. Och så blev det innan allt gick över styr och det blev för många hus.  Nu backar vi tillbaka till växelbruket och siktar in oss på en liten lya på söder igen.  Tiden är inne för att möte lövträden på Ringvägen och att behålla vidderna och den storslagna naturen.

Mahatma! Eller konsten att vända världen upp och ner

Av en slump får jag tag i ljudboken om Gandhi som jag haft med mig under MÅNGA och långa löpturer. Åhh, vilken läsupplevelse och vilken gränslös visdom. Det har gått så långt att jag hellre lunkar fram än springer fort, bara för att få höra denna fantastiska historia på svenska om fenomenet Gandhi. En modern Jesus som jag får följa under hans enorma insatser för att demokratisera Indien, införa indiskan, succesivt bryta sig ur den engelska kolonisationen, metoden icke våld, icke samarbete, hans principer, filosofi, hinduismen, massrörelser och marscher, fängelsevistelser, tankar om mat, hälsa, kastväsende och mycket mycket mer. Vilken ENORM inspiratör 60 år efter sin död. Det är bara att buga och bocka. Gandhi är universell, hans liv och verk går över nationsgränserna. För min egen del ska jag läsa boken efter att ha lyssnat igenom 200 ljudfiler. Det är helt enkelt en guldgruva för alla som vill förstå livet och människans vara.

Boken spänner över 150 år och behandlar alltså en av historiens märkvärdigaste personer (inklusive dennes tämligen misslyckade familjeliv) och därutöver också den politiska utvecklingen i Sydafrika, Indien och i någon mån Europa, allt under en period som upplevde bra mycket mer än två världskrig.

Ett stort tack till det utmärkta snillet som skrivit boken – stort tack till  Zac O’Yeah. Ett fantastiskt citat bara: Sanningen är Gud. Det var Gandhis bevis på guds existens.

 

Undervisningens glädje

Det är nu belöningen kommer. Det är som en skörd med inlämningsuppgifter, rapporter och case som ska tröskas igenom nu. Det är fängslande och överraskande arbeten. För här finns så mycket ambition, erövrad kunskap och nytt tänkande att man blir tårögd. Studenterna skriver desstutom bättre än vad jag undervisar. Det presenterar modeller som gör att jag som lärare får nya insikter i ett ämne som jag tror att jag kan utan och innan. Tydligen finns det mer att krama ut. På knappt en månad kan man i princip gå från ett vitt papper till att skicka in kompetena affärslösningar/koncept som har minst lika bra kvalitet som vilket företags-PM som helst. Det är alltså intressant att ge akt på hur duktiga studenter jobbar, lär sig och växer med kunskapen. Själva kunskapsprocessen är vacker och inspirerar mig själv. Det är det som gör att man ger sig in i det här. Jag frågar mig alltid någon dag innan, varför utsätter jag mig för detta? Utmaningar finns sannerligen. Att hålla koncentrationen bland många studenter, förberedelserna av allt material och varje lektionstillfälle,  att klara det första mötet som är nervöst,  göra tentor, rätta tentor, återkoppla inlämningsuppgifter på ett rättvist sätt, svar på många mail samt planering och administration kring utbildningen. Men allt detta, bleknar bort i den rena kunskapsprocessen. Ibland önskar jag att jag valt  akademin, forskningen och författande som huvudjobb. Men det här är nog FULLT tillräckligt, att klara ut att rätta mängder med PM och inlämningar innan söndag och måndag. Men det går lätt, det är extremt bra jobb som skickats in.

Sittgräsklipparen

Det har blivit tid att dra fram alla trådgårdsredskap och maskiner från sitt vinteride. Nu gäller det att få tag på rätt olja, tändstift och bensin i massor. Gräsklipparen har blivit en högst påtaglig drivmedelsutgift. Allt startar och nu drar klippningen av 30 000 kvadratmeter gräs- och parkytor igång för i år plus upplockning av kvistar och grenar innan körningen och krattning efteråt där så behövs.  Nu gäller alltså, att ladda upp med ljudböcker och annat matnyttigt som gör detta sisyfosarbete uthärdligt. Och inte nog med detta, vi har en ständig diskussion kring vad som ska klippas, vad som ska sparas och hur det ska klippas runt nyplanterade buskar och träd. Här på tomten finns allt, ett ekologiskt system som kräver en  inte okomplicerad körning under tvättlinor, badmintonnät, staket, grusgångar, stensättningar, krukor, bilar och grova rötter som nått markytan och orsaker enorma smällar som alltid kommer oförberett. Hela proceduren tar mer eller mindre en hel dag, ofast söndgen. Det sköna är belöningen när allt är klart och man går runt i sitt klippta rike och njuter. Allt är fint och i balans. Utan ett sådant kvitto skulle man aldrig ge sig på det igen. Detta är första klippningen, nu återstår bara 19 klippningar till och nästan lika många böcker.

 

Arbetarrörelsens söner och döttrar

Det blåser från öster och flaggan slår i vinden. Det är den 1 maj, arbetarrörelsens högtidsdag och till på råga på allt, allmän flaggdag. En dag, för att berätta om drömmar, förbättringar och värderingar. Det har gått ett drygt kvartal sedan Håkan Juholt föll som en fura i Flanaden i Oskarshamn med opinionssiffror runt 20 procent och med misserabelt förtroende. Ett kvartal senare har partiet en ny ordförande och siffrorna har rakat i höjden mot 35 procent och det är helt plötsligt ett nytt politiskt landskap. Där nästan alla partier har tvingats in i en alldeles för tidig valrörelse för att försöka hitta ett bättre utgångsläge inför finalrakan. Tack vare 1 person.

Och politiken då? Den handlar numera om karaktärsdrag, positionering, detaljer, att inte göra bort sig och minska sina risker i relation till massmedia. Detta är politikens nya produkt och varumärke. Löfven som är Juholts raka motsats, eftertänksam, håller sig till det han kan och gör få men avvägda utspel blir en svår nöt att knäcka för alliansen. Jag förhåller mig numera neutral inför detta skådespel. Däremot är det positivt att det är match igen. Det kan innebära, att alla måste agera (inte bara reagera)  och utveckla sig för att få fortsatt förtroende vilket gagnar samhället i stort och gör politiken rolig igen. Jag har hissat flaggan för alla lönearbetare som kämpar på och för min gamla morbror bilmekanikern, i vars blåställ jag hoppat i för att ta hand om trädgårdens ideologi.

Valborgsmässoafton

Det har åkts i omgångar under hela våren, med kvistar, stubbar och trädgårdsavfall. Det liknar ett mindre berg någon dag innan allt gammalt ska tändas på och våren sjungas in. Man ska mötas på torget och någon är först, sedan kommer en till och så en till. Det fylls på – alla har haft sin dag innan man möts här.

Nu stundar en period där man bör zooma in och pausa tillvaron. Att bara stanna upp och se hur det knoppas, prasslar, kvittras, surrar och hur allt får väldigt bråttom. När elden är lös blir människorna skuggor och det är svårt att urskilja vem som är vem. Skratt och barnskrik stiger mot himlen innan fyrverkeriet tar vid och alla blir tysta som i kyrkan.  Jag står en bit ifrån och ser en tradition som både är fin och symbolisk. Vi har äntligen kommit igenom den mörka årstiden med slask, kyla, snö och blåst. Ikväll är det 13 grader och många har redan shorts på sig. Vi fortsätter med marschaller och brasor i kaminen. Våren är verkligen något att fira in. En riktig utomhusmässa. Glöden lyser oranget i nattljuset. Några väntar på att kratta ihop och släcka, kanske är det samma personer som började vid torget. Några håller ihop traditionen utan att det märks. De är vårens hjältar som gör bra saker för andra. Tack till Rydsnäs sockenförening.