Titt ut i holken

Den norske militären, storpappan, drömmer om affärsidén med stort A och ett ståndsmässigt liv.  Att springa på nästa Facebook. Men, på något vis blir det svårare att bli framgångsrik när åren går trots mer kunskap. Man saknar den där ungdomliga, hämningslösa dårskapen och oförmågan att bedöma konsekvenser. Jag ser militären bakom stora skyltar om total utförsäljning. Jag kikar in och ser militären, ihopkrupen, oviss och betänksam kring situationen han sitter i. Det går inget vidar med försäljningen och på datorskärmen syns expressen.se istället för butikens sortiment, när kunderna uteblir. Det ser ledsamt ut. Kontrasten till när karriären bar rakt uppåt är iögonfallande. Ett liv måste tåla många svängningar. Jag känner själv igen mig i posen och ovissheten. Men det gäller att inte göra fel saker när man har samlat på sig mycket rutin och erfarenhet.  Det kanske är just där som problemet sitter.  Tack vare min erfarenhet kan jag allt och vågar förverkliga en härlig dröm. Mitt gammaldags råd är att försöka låta bli och istället gräva där vi står.  Att utgå från våra styrkor, utnyttja de gåvor vi har maximalt och gärna i kombination. Den norska militären skulle satsa på översättningar, på säkerhetsfrågor, som konsult i handelsfrågor, affärsfrågor mellan länderna osv. En kulturbro som kan förklara skillnader och skapa samförstånd. Där har han unika fördelar. Inom klädesbranschen är han novis. MEN, det är lätt att ge andra råd.  Själv är man blind och ser inte bjälken i sitt egna öga. Jag hoppas allt ordnar sig för den norske militären. Han följde sin dröm och fick betala ett högt pris. Har han gjort fel ?  Absolut inte. Han ska hyllas. Istället för att krypa ihop ska han möte världen med rak rygg och respekt från omgivningen. Går han tillbaka till basic, blir det framgång och vem vet om inte nästa guldägg ligger under hans fötter.

Grinden

Det är en äldre kyrkogrind till Prästgården som mist sin glans. I sedvanlig ordning griper jag mig an problemet, skrapar, borstar, reparerar, skrapar igen tills alla dåliga delar är borta. Sedan ska första färgen på och sedan andra lagret och sedan ska jag höja den, justera beslagen och så där mal det på i huvudet. Man jobbar upp sig och det strömmar på. Under första strykningen, får jag nu först syn på grinden. Följer de fina arbetena, beslagen, träkilarna, bågarna och blir varse vilken snillrik konstruktion detta är. Och tänker på hela förloppet, från det att ekträden föll, till sågverket, till träsnidaren som byggt ihop grinden, leveransen till att den satts upp i sitt hål. Allt detta, får jag syn på när tempot går ner och man kommer riktigt nära den sak man jobbar med. När man koncentrerar sig och kommer nära något, öppnas en värld av  detaljer, skönhet och kunskap som ligger dold annars. Att stanna upp vid något, betrakta detta och bearbeta, då öppnas liksom en ny dörr som i sin tur öppnar en annan dörr. Plötsligt tutar det till, jag vaknar upp och inser att gästerna är på väg mot mig. Klockan är redan 16 och jag ser mig förläget runt. Vad har tiden tagit vägen?

 

Vetandet som väger …

När man ställer kartongen på digitalvågen så står den på 6.4 kilo. Det är så mycket som vetandet, en essens av en högskolekurs väger, när man kokar ner allt till Examination Cover. Det mäter 10 centimeter i höjd och det är 60 studenters 1 000-tals timmar som ligger inbäddade i högen.  Nu är det min tur att rätta och bedöma. Och det tar tid. En kurs som innehåller cirka 30 timmars föreläsningar,  möten, arbetsuppgifter, inlämningar, projektarbeten och så tentan.  Jag glädjs åt studenternas liv och levene. De vill framåt och är en ny generation. För 25 år sedan satt jag i samma situation och jag har fortfarande lätt att identifiera mig i studenternas vedermödor. I hjärtat skulle jag vilja sätta full score för alla, men si det går inte. Det krävs millimeterrättvisa och en måttstock som jag är relativt ensam om att kunna sätta. Så har det blivit. I klassen finns entreprenörer och innovatörer som kommer att gå långt. Liksom trygga förvaltare och charmiga marknadsförare. Att få hjälpa dessa unga individer en liten bit på vägen är meningsfullt. Långt meningsfullare än att ta ett större vd-jobb och tappa denna möjlighet som många jagar mig med. Ju sämre jag blir, destor mer uppmärksamhet. Hur är detta möjligt ?  Nu i natten  så är det rättning av tentan som gäller och jag är inte ens trött. Jag tänker på restaurang Gondolen vid Slussen som var vårt stamlokus med alla spektakel som vi gjorde utan att bli trötta. Det är samma sak nu fast helt annorlunda. Livet är likadant,  fast helt annorlunda. Då satta jag mig själv i centrum, nu jobbar jag för andra. Helt och hållet. Livet förändras. Godnatt.

 

Stadslopp

Den är en fantastisk försommarkväll i slutet av maj. Traditionsenligt går Eksjö Stadslopp av stapeln sista fredagen i maj. Tävlingen är den 28:e sedan starten. Det är sol och cirka 22 plusgrader och ingen vind. Så betingelserna kan väl knappast bli bättre.

För mig själv är det fjärde loppet jag springer av fyra möjliga. I och med att jag inte sprinttränar eller springer på tider så har jag ingen aning om var jag ligger. Ovissheten är lika kul som bekymmersam. Målet är 45 minuter på 1 mil. Jag har legat på 43 och 44 minuter i de andra loppen och jag är ungefär lika tränad nu som då.

Sedan smäller det till och många tjurrusar och en våg av löpare, mycket vältränade ger sig av. Jag tänker på att det är flakt och relativt lättsprunget i motsats till Östgötaskogarna som jag håller på att tragla i. Här borde jag ha en favör. Men värmen runt 26 grader under dagen har satt sina spår. Jag tycker emellertid att tempot är bra och håller i.  Men jag kan inte öka mer eller växla upp så det är bara att vinka till alla som står utefter banan och hojtar. Det är tjockt med folk denna kväll. I mål registreras man, men tyvärr finns det ingen urtavla som förra året.  Jag frågar killen som sprang in precis framför mig, som är bestyckad med diverse klockor och pulsmätare vad tiden är. 44 minuter. Samma besked ger kyrkklockan.

Det är lustigt. Nu har jag sprungit fyra år i rad och tiden ligger konstant. För att nå bättte position behövs intervallträning, pulsklocka, backträning, träningsprogram, kostprogram och att provspringa banan innan osv. Och då inser jag att det är skönare att bara komma ut och luffsa omkring och skippa förbättringar av tiden.  Att springa gör jag för att tänka, rasta hundarn och hålla vikten. Inte för att klättra i några tabeller. När jag loggar in,  för att ialla fall kolla vad tiden blev, så finns inget resultat. Anmälan funkade inte så jag fick efteranmäla mig och då får man tydligen inget resultat. Men en litet diplom får räcka som kvitto och sedan kommer väl fakturan också. Sådant brukar dock fungera även elektroniskt.

Jag tar mig bort till tävlingsfållan och då kommer en man och frågar om tiden. Vi språkas vid och han berätta om sin passion för pingis, krångliga vader, hur många loppa kan ska spring och varför har springer här. Spontana samtal, förbrödning och glädje kring det som skett. I fållan hittar jag tröjan och vattenflaskan som är fylld med gott och härligt öl. Den flaskan fick jag av vår utmärkta ordförande på upploppet och det smakar alldeles förträffligt. Det känns bra att dricka källkallt öl i en sportflaska och gå runt och prata med alla de andra löparna.

Styrelsearbete

Det är ganska egendomligt. Men jag tror att vår styrelse är en av de bästa och mest välfungerande som finns inom offentlig förvaltning och bolag. Vi kan ta oss igenom svåra vägval, strategiska utmaningar och ändå vara vid gott mod. Det finns i botten en stor respekt för varandra och en stolthet för företaget. En viktig komponent är att vi har det roligt under mötena, men ändå är formella och ytterst noggranna med ekonomi, rapporter, redovisningar, protokoll, arbetsordningar osv. Vi kommer alltid framåt och här ligger en del i bolagets styrka utan vidare. Liksom att vi har haft kontinuitet och att nya styrelsemedlemmar har kommit in och berikat processen. Även köns- och åldersfördelningar har förändrats på ett positivt sätt. Det är en tillgång att ha erfarna människor från politiken, näringslivet, juridiken, egenföretagare, journalistiken, militären och förvaltning, som sitter inne på både klokskap och mod. Det kan till och med vara så att en styrelse är skillnaden för ett framgångsrikt företag. Oftast ligger allt fokus på VD, men styrelsens roll bör uppmärksammas mer, speciellt när den fungerar och bidrar till bolagets utveckling. Den kraften fortplantar sig rakt ut i organisationen.

Att åka till eller ifrån något

För att förstå saker och ting måste man vara på plats. Möta det praktiskt och sedan kommer facit av sig själv. Det är när tanken blir verklighet och man står där, som man förstår vad valet innebär fullt ut. Ska vi göra oss av med ett fritidshus och köpa en mysig stadslägenhet istället? Där vi bor har vi allt. Vi skjuter upp resan till fritidshuset gång på gång och det är motstånd att åka de där 20 milen. Vi förstår inte riktigt varför. Så här har det aldrig varit tidigare. Men det kanske är så trivialt att vi åker ifrån något som är skönt och härligt till något som är standard. Det blir inget spännande mål och energin rinner bort. Förr har vi alltid åkt till något härligt och lämnat standard. På vägen är vi överens om att vi ska ha en liten lägenhet som ett fritidshus i storstan, istället. Vi kör in i byn och visst är det fint så här års. Vi har ett späckat program så det är bara att hoppa i blåkläderna och köra igång med krattor, spadar, gräsklippare, dunkar osv. Trädgårdsarbetet är numera ett mycket bra gympass. Dyngsur av svett och med kaffet i handen sitter vi på trappan och tittar. Solen går ner, allt är fint och nog är stugan fin alltid. Det kanske är dumt att sälja nu och vi bestämmer oss för att behålla. När man väl är på plats, då först fattar man sakernas rätta tillstånd. Det är enkelt men kräver närvaro och plötsligt dyker idéerna upp varför vi har denna stuga och vad målet är med detta fritidsboende. Plötsligt är allt så enkelt igen. Vi åker hem nöjda och ska ha huset kvar.

Mellan hägg och syren

Förr sa man att skomakaren satte upp en skylt med texten ”stängt mellan hägg och syren” när hans gesäller gav sig ut på sin gesällvandring,  för att njuta denna underbara tid.

Vi avslutar veckan med att lära oss skillnaden mellan kommunallagen och aktiebolagslagen (ABL) och vad de olika lagarna står för. Det är inte så komplicerat utan mer en excersis i formalia och sanktionsmöjligheter.  I sin förlängning blir allt en fråga om moral, att skilja på rätt och fel. Att ha en moralisk måttstock och grundsyn i sina handlingar. Det är väl där någonstans som lagen har sin upprinnelse innan den stelnar. Det kan till och med vara moraliskt rätt att inte följa vissa lagar som Gandi gjorde i sin frihetskamp. Sista mötet blir en arbetsplatsträff där vi går igenom bolagens läge och vad som är på tapeten. Kontoret börjar succesivt  tömmas och lugnet lägger sig. Det är då jag ser det, att även vi har satt upp en skylt om att det är stängt. Precis som skomakaren. Nu får vi fyra lediga dagar som ger oss chans att hänga med i det som händer mellan hägg och syren. Härligt. Kanske skulle man göra som skomakargesällerna, ge sig ut på en vandring och gå det gamla järnvässpåret till Eksjö över Skurugata och ner över bokskogarna i Qvensås till stan, en promenad på cirka två mil. För att komma närmare och lyssna in naturen.

 

 

Bostadsmarknaden

Det kan konstateras att det finns en bra probleminsikt hos bostadsministern över läget – att det byggs för få bostäder i Sverige.  Vi är på en hearing på länsresidentet med landshövdingen i spetsen för att samtala om hur vi kan utveckla mer bostäder i våra respektive kommuner. Vi har nyss hört bostadsministern och hans strategi för framtiden. Hans besked är små förbättringssteg, att skapa långsiktiga spelregler och detaljjusteringar kring den nya plan- och bygglagen. Det är inte mycket nytt direkt och effekterna svåra att bedöma.

Det gäller att ta saken i egna händer. Att hitta sin nisch på den lokala marknaden och verkligen våga. Hos oss är melodin att sälja solitära fastigheter, ta reavinster som kontantinsats, gå in och stycka upp entreprenaden och själva driva bygget samt utveckla byggmetoder som snabbar på (tiden är pengar i byggen) och gör bygget kostnadseffektivt. På så sätt har vi hittat en lösning som fungerar i Eksjö. En annan lösning är att marken hos oss är billig och att det finns fina tomter mitt i stan, där många vill bo. Den hjälpen vi behöver är att korta planprocessen så att vi snabbare får fram planer. Jag är mindre tilltalad av nya subventioner eller snevridning av konkurrensen. En fara just nu är att småhusbranschen har det stentufft. Där bör i så fall regeringen göra snabba insatser så att inte stora delar av denna småländska näring halveras. Vi ska göra vad vi kan, även om det har ringa betydelse. Tillbaka till Attefall. Jag tycker att han har en poäng. Hellre små steg i rätt riktning än okontrollerade omsvängningar.

Däremot tror jag att bostadsministern bör ut och träffa materialleverantörerna inom branschen. Där sitter en propp som gör insatsvarorna onödigt dyra. Hela inköpsprocessen måste bli mer internationaliserad och konkurrensutsatt. Liksom att stimulera nya produktionsmetoder som skulle kunna förbilliga produktionsledet, med mer industialiserade byggdelar som möjliggör snabbare montering, ungefär som bilbranschen. I dessa områden finns åtminstone dellösningarna på höga produktionsfaktorer som slår hårt för oss som jobbar i små kommuner och där betalningsförmågan är begränsad.

Olsbergs Arena

I går intog över 250 dansare Olsbergs Arena och det var mer eller mindre fullsatt på läktarna med över 800 personer. Så här har det sett ut hela VÅREN, olika aktiviteter har avlöst varandra med både kända och okända artister som uppträtt. Allt ifrån dansföreställningar från Jönköping, flera föreställningar av kulturskolan med sin dramatisering All Shook Up, Triple and Touch och Hemvärnets musikkår, Babben Larsson, gymnastiktävlingar, Rockbandet Nazaret, Robert Wells, till Dansuppvisning 2012 samt mängder med idrott, konferenser, möten och Näringsgalan och så vidare.  Så visst har det börjat bra.

Det var precis det här vi ville uppnå med att bygga den nya arena. En kvalitetsbyggnad med hög flexibilitet, som snabbt kan ställas om från skolgymnastik, föreningsverksamhet till galor, kulturevenemang, musik och mässor. Med flera intäktsben och där design och inredning har valts för att klara en bred användning under lång tid.  Ambitionen är också att bli en ny mötesplats på höglandet och sätta lite knorr på vardagen genom evenemang som den lilla staden vanligtvis har svårt för. Då är det roligt att jobba med fastigheter som lägger en grund som andra fyller i och utvecklar. Varje sådan här aktivitet är i sig själv en motvikt mot stagnation. Görans Henrikssons stora donation på över 20 mkr har för alltid gett Eksjö en unik möjlighet att blir en intressant småstad och en bra evenemangsstad. I arenan finns numera plats för modern kultur, idrott, musik, mässor, konferenser, mat, event, modevisningar och så vidare. Insatsen kommer att vara den enskilt viktigaste faktorn som skiljer oss från andra och gör oss till Sveriges mest spännande småstad.

Estetiska programmet – Animation

Och så satt vi där, Gustaf och jag, ungefär som vi satt när Gustaf började årskurs 2 i Vitalisskolan i Trosa, för en herrans massa år sedan. Nu stundar gymnasiet och vi pratar kring utbildningen med Lasse som är studievägledare. Här i Eksjö har animationen inte slagit igenom trots ett unikt riksintag. Nästan alla kommer utsocknes. Vi pratar, tittar runt och får del av allt material. Vi tar adjö och i trappan utbrister Gustaf med sina glädjeögon, pappa detta är en dröm, helt fantastiskt. Och jag ser på honom, han har själv fått välja gymnasiespår som bottnar i hans enorma intresse kring bild och form. Han hoppslar fram till biblioteket. Han har kämpat och fått fina betyg som gör att han kommer in på alla linjer. Nu har han valt sitt område och lyckan går inte att ta fel på. Det enda jag gör är att säkra upp så att det är en högskoleförberedande utbildning, vilket det mer än väl är.

Det här bli bra – sådant förstår man utan undersökningar. Det kallas för a priori, man förstår att det blir så utan bevis.  Jag förstår också att Gustaf kommer att bli kingen inom ämnet. Så stor är hans passion, målmedvetenhet och nyfikenhet. Inget går upp mot detta. Det går att utläsa i ett ansiktsutryck på två sekunder. Även lärartemet och Lasse som vi träffar, är det bara att tacka för att det finns en sådan här fin skola i lilla Eksjö. Det är nästan osannolikt bra. Det är en idyll, som finns kvar. Fantastiska fastigheter, utbildningen som har 10 år på nacken och ett elvboende som ligger här om man vill där allt ingår. I Stockholm skulle det varit omöjligt. Här finns nu tid att förkovra sig och verkligen utveckla sina gåvor.