Från slott till koja

IMG_0073[1]

Ibland blir det som det blir. Någon nitisk elbolagsmänniska har lyckats stänga av elen, så när vi äntligen kommer fram till Bettna-huset så är all el och värme avstängd. Två gånger har vi varit här och två missöden sedan vi köpte huset. Det här har inte börjat direkt bra. Men å andra sidan, då brukar det i regel bli väldigt bra på sikt. Kärran är packad och mycket ska göras. Intet blir gjort. Det går inte att bo över i kylan. Än mindre att diska, se något eller för den skull få igång datorer eller ladda mobiltelefoner.

Så det fick bli en ny övernattning här i Flen. På Yxtaholms slott – som jag tänkt besöka så många gånger tidigare, när jag drev det egna företaget,  men som aldrig blev av. Vi har med oss hund så det fick bli ett eget hus i en helt nyrenoverad liten lägenhet. Inne i slottet går vågorna höga och fina bilar står utanför. Slottet har en mäktig historia ända tillbaka till 1329 och de sista 60 åren har SAF (Svenska Arbetsgivarföreningen) haft det i sitt ägande. 2010 såldes det åter och blev i privat regi. Det är fascinerande att tänka tillbaka på SAF. Här var deras internat och här har i princip alla industriledare och entreprenörer passerat revyn och förberett sig i förhandlingar, löntagarfonder, lönekamper, kaptialstrider och skatter osv. Jag ser den gamla SAF symbolen och det känns verkligen som en svunnen epok. Rummet vi blor i består nästan uteslutande av vackra möbler frän Carl Malmsten. Det är sänger, sängbord, skåp, sidebord, matbord och stolar osv. Mycket av dessa möbler har tillverkats i Bodafors möbelfabrik i Nässjö för Carl Malmsten.  Vilken härlig beställning till Bodafors som numera inte är lika blomstrande. Och det fantastiska med dessa möbler är att det håller. De är lite repade och nötta, men det är faktiskt patina. Hela möbelemanget berättar om SAF:s storhetstid och synen på estetik och konst. Här skulle jag velat vara kypare från 1948 till låt oss säga 1990. Vilka historier och personligheter har inte hörts här och hur många idéer har inte lyftats här i den egna borgen. För att nu inte tala om hela adelskalendern med det ena finare namnet efter varandra som ägt slottet. Men det känns inte lika spännande. Ulfsparre, Liljesparre, Hägerstierna, von Platen, Hamilton, Ugglas, Bielhe von Rosen till trots. Däremot är det intressant att det var arkitekt Ragnar Österberg som ritade till flera fastigheter i början av 1900-talet när slottet skulle byggas till

Så här kan det bli när en dålig medarbetare på Vattenfall inte kan göra sitt jobb. Vi fick en egendomlig stund som känns som om den har betydelse utan att vi förstå varför.

Ledarskap

s 001

Veckan är slut, men fortfarande finns det kvar att göra. Jobbet fylls upp av skriverier och att att kunna formulera vad man vill och vad som faktiskt händer. I veckan var det framtagning av material tilll fastighetsgruppen, besöket av Tre Trästäder, styrelsematerial, ekonomisk genomgång, avtalstexter, texter till hyresenkäter och uppdatering av hemsidan samt texter till hyrestidningen.  De här är de större texterna, sen har vi alla 100-tals mail som ska besvaras och gärna kommenteras.  Det är lätt att fastna i denna oändlighet för att nu inte tala om alla möten som utgör 50-60 procent av arbetstiden.

En rätt prioritering är istället fältet, ansikte mot ansikte, förändringar av rutiner, uppföljningar, justeringar av roller, diskussion om problem och coachning av hur vi ska jobba. Precis som en tränare. Men båda jobben ska göras. När medarbetaren går före  skrivjobb, mötestider, projekt, byggen , låneupphandlingar, byte av ekonomisystem växer företaget enligt den fina sentensen: Det vi prioriterar växer. Det är som med humlan som inte kan flyga. Vi bärs av vår egen envishet, kamratskap och växer/flyger som människor.

Eldsjälar

IMG_0070[1]

Vad det är kul att se framåtanda och hur vissa företeelser som nästan alla tror bara ska finnas i storstäderna kan leta sig ner i myllan i Eksjö och skjuta upp nya friska skott. Att som Erik Molin, civilekonom och designstrateg, kämpa med design och kultur kan ibland verka tröstlöst. Men Erik återkommer alltid med nya projekt, alla som  ligger i framkanten inom designområdet. Alltid glad och positiv. Tänk vilket utvecklingskraft för en ort. Nu drar en ny utställning igång den 14 april – Dialog och det är bara att buga och bocka.

Småland är idag Sveriges främsta möbeldesignregion. Till årets stora utställning DIALOG på Eksjö museum är tjugotvå frontgestalter inom småländsk design – designers, företagare, representanter för Möbelriket, Capellagården och Svensk Form Småland inbjudna. Vernissage 14 april, klockan 13.00. Återigen en fin utställning som visar att kreativiteten finns i periferin, där man kan ta ut svängarna och tänka i nya banor. På Fredag möts musik, design och konst på Vaxblekargården. Skulle detta möte ha skett i Stockhlolm skulle det varit slutsålt sedan ett halvår tillbaka.

Eldstaden och deklaration

IMG_0069[1]

Det drar sig mot kväll och påsken är över. Utanför knastrar regnet mot fönstret. Då är det skönt med en kamin som sprakar och knäpper och fyller rummet med värme. Här är det skönt att bli sittande och ta sig an veckan som kommer, förbereda möten och prata  om veckan som kommer. Vem ska skjutsas hit och vem ska dit osv. Den här stunden är guld värd. Deklarationen är också gjord och det blev väl ingenting i slutändan. Det är emellertid ett bra system, att kunna deklarera direkt från datorn och kolla igenom sina uppgifter och papper.  På sätt och vis blir allt tydligare. Man ser även hur staten tänker och vad viktigt det är att förstå skatter, inkomster, ägarandelar, avdrag och skatteplanering. Det är ganska egendomligt hur släpphänt man är med sin egen ekonomi medan man vänder ut och in på företagets ekonomi. Det skulle gå att göra mycket mycket mer, men avdragen inskränker sig till småposter och planeringen är urusel. Egendomligt. Det här blir en fråga att ta tag i. Men just nu värmer kaminen och initiativen får vänta tills imorgon. Vi fick ju rotavdraget så när allt kommer omkring så blir det väl en balans mellan individen och staten ialla fall.

Påskdagen

IMG_0581[1]

Det är fart i kyrka och gudstjänsten börjar rörigt men prästen trivs när det är folk i kyrkbänkarna.  Budskapet är glatt och barnen sufflerar högt om ägget, jesus, korset kraft och kärleken. Framför oss har vi en välsjungande Erik Svae, den förra prästen som fick så många människor att tro, tänka och gå till kyrkan. Det är strongt att han kommer tillbaka och lyssnar med sin pappa, som också han är präst. Han framträder som är en blandning av profet och entreprenör i sin svarta sammetskostym. En filmsekvens.

Det är även fart på löparrundan med dobermanhundarna efter att de legat och väntat hela dagen. Det är fint ute, solen går ner, fåglarna spelar och det droppar fortfarande från taken. Vi tar oss fram i racerfart. Det är vi och hästarna som lämnar spår i det våta sandgruset.  Som tur är finns numera iphone där man kan se, spela och hör allt. Att springa omkring och lyssna på Gösta Berlings Saga är verkligen en bonus och när det blir för jobbigt är det bara att slå över till Spotifys (Tobbes topplista) och sedan i nerförsbackarna fortsätta med Filosfiska rummet i P1 och avsluta med Carles Dickens – en julsaga på slutrakan.  Allt under en löpning. Därimellan har också två mobilsamtal klarats ut och ett foto har tagits av en skylt på vägen.  På sätt och vis är det galet med denna telefon, men jösses vilken uppfinning. Att lyssna på Per Myrbergs melodiska stämma om hur majorskan på Ekeby går an är fantastiskt, mitt ute i urskogen och bland  de sista solstrålarna som går ner. En fridstörare är emellertid haren som korsar vår väg och plötsligt kommer vi flygande rakt ner i diket. Ett brutalt uppvaknade från all teknik och sagor. Så här ser kraften ut: http://www.youtube.com/watch?v=GfnPoYGz-kU&feature=related

Nya bollar

IMG_0055[2]

Det gäller att hitta sätt att få igång Gustaf på. Som tur är gillar han tennis och i Eksjö finns en riktigt fin liten ”minikungliga”, en utmärkt inomhushall med två banor. Hallen har rediga takstolar och rummet är lagom stort.  Vi börjar slå och snart dunkar bollarna fram och tillbaka. I pausen kommer osökt en tanke, precis så här var det när man själv var 15-16 år. Liggande på golvet, samma känsla och samma ljud från bollstudsandet.

När man var ung var det så jädrans svårt att få tag i tider och pengar för att kunna spela tennis. För att nu inte tala om svårigheten när man skulle köpa ett nytt  rack.  Den saken  är lättare nu men då har man lämnat dessa ställen som förr var så begärliga. Det känns emellertid kul att komma tillbaka till en tennishall och båda gilla spelet och ha råd att köpa polletter. Att man får stryk av sin son får man ta med jämnmod, det roliga är hur känslan är helt oförändrad trots alla år som gått.

Via Dolorosa

IMG_0053[1]

Det är Långfredag den 6 april. I en kyrka, ett piano och en röst. Färgen ska var svart, men ett fint träkors står ensamt i förklarande ljus. Detta är så nära enkelhetens punkt man kan komma. Avskalat från onödiga ting och toner som går upp i det väldiga taket. Det är en stund av vila och mediation som gör gott. Det dumma är de knepiga bänkarna som gör en stel. Tyvärr är vi få. Det är konstigt att inte fler hittar hit. Prioriteringarna är på annat håll. Hur som helst så är det en enormt fin upplevese, utan åthävor och alla traskar hemåt i yrsnön utan några ord. Tack till syskonparet Åsa och Anders Brolin som spelade och sjöng.

Glad Påsk

IMG_0048[1]

Skärtorsdagen är solig och fin. Halva dagen har vi suttit och jobbat fram slutversionen av avtalet kring hur arenan ska drivas. Sätten att lösa finansiering och hur man skapar ekonomi har varit på tapeten. Det gäller att gå bakom begreppen och resonera utifrån grundläggande sunt förnuft innan revisorerna får inta scenen. En sak har jag lärt mig under åren. Saker och ting måste ligga till sig och ett tu tre så hittar man en lösning. Det viktiga i affärer är inte minst relationerna. Att tala sanning och kunna summera olika personers tankar så att alla får med sig nått.  Till syvene och sista handlar det ytterst om vem som ska bestämma. Det finns alltid någon som har sista ordet. Oftast ligger denna person steget före och är mer insatt än de flesta. Är det kloka tankar som i detta fall är det inget problen. Det värsta är motsatsen. Till slut blev vi alltså klara och det blev tid till en vårutflykt i småland. I nästan alla hus syns påskens fjädrar i stora björkknippen. Även pulsen på trafiken känns under denna lilla utflykt.  Det fick bli en lång löprunda innan det blev mörkt.