Påskdagen

Det är fart i kyrka och gudstjänsten börjar rörigt men prästen trivs när det är folk i kyrkbänkarna.  Budskapet är glatt och barnen sufflerar högt om ägget, jesus, korset kraft och kärleken. Framför oss har vi en välsjungande Erik Svae, den förra prästen som fick så många människor att tro, tänka och gå till kyrkan. Det är strongt att han kommer tillbaka och lyssnar med sin pappa, som också han är präst. Han framträder som är en blandning av profet och entreprenör i sin svarta sammetskostym. En filmsekvens.

Det är även fart på löparrundan med dobermanhundarna efter att de legat och väntat hela dagen. Det är fint ute, solen går ner, fåglarna spelar och det droppar fortfarande från taken. Vi tar oss fram i racerfart. Det är vi och hästarna som lämnar spår i det våta sandgruset.  Som tur är finns numera iphone där man kan se, spela och hör allt. Att springa omkring och lyssna på Gösta Berlings Saga är verkligen en bonus och när det blir för jobbigt är det bara att slå över till Spotifys (Tobbes topplista) och sedan i nerförsbackarna fortsätta med Filosfiska rummet i P1 och avsluta med Carles Dickens – en julsaga på slutrakan.  Allt under en löpning. Därimellan har också två mobilsamtal klarats ut och ett foto har tagits av en skylt på vägen.  På sätt och vis är det galet med denna telefon, men jösses vilken uppfinning. Att lyssna på Per Myrbergs melodiska stämma om hur majorskan på Ekeby går an är fantastiskt, mitt ute i urskogen och bland  de sista solstrålarna som går ner. En fridstörare är emellertid haren som korsar vår väg och plötsligt kommer vi flygande rakt ner i diket. Ett brutalt uppvaknade från all teknik och sagor. Så här ser kraften ut: http://www.youtube.com/watch?v=GfnPoYGz-kU&feature=related

Nya bollar

Det gäller att hitta sätt att få igång Gustaf på. Som tur är gillar han tennis och i Eksjö finns en riktigt fin liten ”minikungliga”, en utmärkt inomhushall med två banor. Hallen har rediga takstolar och rummet är lagom stort.  Vi börjar slå och snart dunkar bollarna fram och tillbaka. I pausen kommer osökt en tanke, precis så här var det när man själv var 15-16 år. Liggande på golvet, samma känsla och samma ljud från bollstudsandet.

När man var ung var det så jädrans svårt att få tag i tider och pengar för att kunna spela tennis. För att nu inte tala om svårigheten när man skulle köpa ett nytt  rack.  Den saken  är lättare nu men då har man lämnat dessa ställen som förr var så begärliga. Det känns emellertid kul att komma tillbaka till en tennishall och båda gilla spelet och ha råd att köpa polletter. Att man får stryk av sin son får man ta med jämnmod, det roliga är hur känslan är helt oförändrad trots alla år som gått.

Via Dolorosa

Det är Långfredag den 6 april. I en kyrka, ett piano och en röst. Färgen ska var svart, men ett fint träkors står ensamt i förklarande ljus. Detta är så nära enkelhetens punkt man kan komma. Avskalat från onödiga ting och toner som går upp i det väldiga taket. Det är en stund av vila och mediation som gör gott. Det dumma är de knepiga bänkarna som gör en stel. Tyvärr är vi få. Det är konstigt att inte fler hittar hit. Prioriteringarna är på annat håll. Hur som helst så är det en enormt fin upplevese, utan åthävor och alla traskar hemåt i yrsnön utan några ord. Tack till syskonparet Åsa och Anders Brolin som spelade och sjöng.

Glad Påsk

Skärtorsdagen är solig och fin. Halva dagen har vi suttit och jobbat fram slutversionen av avtalet kring hur arenan ska drivas. Sätten att lösa finansiering och hur man skapar ekonomi har varit på tapeten. Det gäller att gå bakom begreppen och resonera utifrån grundläggande sunt förnuft innan revisorerna får inta scenen. En sak har jag lärt mig under åren. Saker och ting måste ligga till sig och ett tu tre så hittar man en lösning. Det viktiga i affärer är inte minst relationerna. Att tala sanning och kunna summera olika personers tankar så att alla får med sig nått.  Till syvene och sista handlar det ytterst om vem som ska bestämma. Det finns alltid någon som har sista ordet. Oftast ligger denna person steget före och är mer insatt än de flesta. Är det kloka tankar som i detta fall är det inget problen. Det värsta är motsatsen. Till slut blev vi alltså klara och det blev tid till en vårutflykt i småland. I nästan alla hus syns påskens fjädrar i stora björkknippen. Även pulsen på trafiken känns under denna lilla utflykt.  Det fick bli en lång löprunda innan det blev mörkt.