Vi har besökt en tam konstuställning på Vandalorum i Värnamo där den största behållningen är själva byggnadskonstruktionen och att vi hittade en bra bok om vad en art director gör i shopen som vi gav Klara. En ganska larvig och tråkig utställning som gick på 70 kronor per person. Nästa mål är Lammhult för att besöka Svenssons, Nilssons, Norrgavel med flera. Stilikonerna på svensk möbelhimmel eller typiska medeklasssymboler. Någon mil innan Vrigstad står det Nydala Kloster vid vägkanten. Vi vänder och kör tillbaka. Anläggningen är fantastisk. Den avskalade bondekyrkan, den fantastiska klosterträdgården som rekonstruerats, den vackra och storslagna kyrkan samt hela filosofin med den katolska Cisterciensorden som la grunden för detta kloster 1143. Hela rörelsen var en protest mot den världsliga rikedomen och vällevnaden i sin tids kloster. Ordern ville återvända till fysiskt arbete och leva efter den klassiska kristna klosterregeln från 500-talet, den Helige Benedikts av Nursia regel. I princip hårt arbete, gudstjänst, gemensam bön och meditation. Hela rörelsen var en tidig franschisermodell där varumärket/ideologin hölls ihop av det franska moderklostret Citeaux, men där varje kloster självständigt drevs som ett eget företag med abboten som ledare inom konceptets ram.
De byggnadskunniga munkarna uppförde sina kloster i sten och det tog flera hundra år att färdigställa. Det var alltid en byggarbetsplats och mycket trafik till och från dessa anläggningar. Klostrena var föregångare till vad som senare blev bruksorterna. Här fanns skolor, sjukstugor, smedjor, hölador, gästhus, bageri, bostäder, maskinpark, forskning, djurhållning osv innanför de sex meter höga murarna. Det intressanta är också att klostrena byggdes efter samma mall, alltså en slags serietillverkning som Mac Donalds gör. Alla kloster anlades efter samma ritningar, principer och funktion. Runt 1300-talet fanns det över 700 cistercienskloster i Europa varav 17 stycken munk- och nunnekloster i Sverige. Välkända är exempelvis Alvastra, Julita, Varnhems, Gudhems, Vreta och Roma. När vi går in och tittar i kyrkan och runt omkring förstår man att man inte förstår någonting eller väldigt lite. Och hur lite jag förstår av historien och av tidens gång. Tänk att för 1 000 år sedan var klostrena även plats för rika pensionärer som fick bra äldrevård under livets slutskeda. Här fanns modern byggnadsteknik för vatten och avlopp och värme genom luften samt örter och tidiga läkemedel. Här fanns en djup religös övertygelse och tro förenad med en stark arbetsvilja. Alla följde en gemensam plan och jobbade under tystnad. Ungefär som en mänsklig myrstack. Det är svårt att leva sig in i och förstå. Den här avstickaren blev ett riktigt tankeäventyr. Precis så här skulle jag vilja att konsten på Vandalorum också fungerade. Något som berör och sätter igång fantasin och inspirerar att lära sig mer eller upptäcka nya saker. I morgon åker vi tillbaka och synar klostret från topp till tå. 
