Fronesis

Filosofiska rummet i P1 är verkligen en guldgruva och ett allt starkare ljus i vår samtid. Idag lyssnar jag på det intressanta programmet Fronesis i välfärden där en polis, journalist och filosof diskuterar vilken kunskap som krävs för att gör ett bra jobb, under en seg löparrunda. Hur kunskapen förs vidare och hur den värderas. Det blir ett intressant samtal och jag blir nyfiken på det där ordet ”fronesis” som jag aldrig hört talas om tidigare.

Begreppet ”fronesis” kommer från det antika Grekland och avser en praktisk form av kunskap. Aristoteles skilde mellan den tekniska kunskapsformen ”techne”, som var instrumentell, den logiska kunskapsformen ”episteme”, som var skild från handlingen, och klokhetens och eftertankens dygd ”fronesis”, som var motiverad utifrån sig själv.

Samtalet kommer att handla om hur man jobbar inom välfärden. Där just den spontana handlingen, det goda omdömet och att göra det rätta, inte alla gånger stämmer överens med manualer och instruktioner som cheferna vill ha. Där den individuella kunskapen, som så att säga finns i kroppen ska premieras och inte gå förlorade i känslolösa mätmetoder eller mallar. De medverkande som är alltför överens i min smak, menar att det är för mycket ”episteme” och ”techne” som styr när det istället bör vara den praktiska kunskapen som bör ha minst lika stor plats inom välfärden. Det bli också tydligt hur marknadsekonomins sätt har nästlat sig in i dessa mjuka sektorer och hur lagen om offentlig upphandling (LOU) underblåser standardisering av arbetssätten, hur människor prissätts, förpackas och marknadsförs. Det är en ganska obehaglig bild som växer fram långt bortom diskussionen om vinst eller inte i välfärden – där relationer håller på att ersättas med kontraktuella avtal.  Alltså big business, där grundbehovet är att hjälpa människor.

Det är också lätt att känna igen sig själv, tyvärr. Jag försöker också skapa riktlinjer, anvisningar om hur jobben ska skötas och gå till. Målsättningar, styrsystem, uppföljningar, tidsmätningar och mycket annat. Hur våra processer ska går till.  Men det gäller också att göra en avvägning, där just ”fronesis” måste ges plats och få eget utrymme.  Ungefär som när man bygger hus. Går det att standardisera 60-70 procent så är det gott och väl. Resten får lösas på plats, utifrån individens karaktär och kunskap.  Allt går inte att malla in, då blir jobbet själslöst och varken brukaren eller den som utför tjänsten känner sig nöjd.  Aristoteles eko och visdom dyker helt oväntat upp även här.

Radioprogrammet finns att lyssna på http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/188784?programid=793

Medverkande: Göran Rosenberg, författare och journalist, Jonna Bornemark, filosof och föreståndare på Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola och Markus Antonsson, stationsbefäl vid Södermalmspolisen. Programledare och producent den alltid skickliga och kloke Peter Sandberg. Lästips: Plikten, profiten och konsten att vara människa av Göran Rosenberg.

filosofiska

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*