Confederations cup

Plötsligt och utan någon direkt förvarning så har SvT köpt in sig i Confederations cup som är den så kallade förfesten till VM. Med Brasilien som värd för båda arrangemangen. SVT sänder samtliga 16 matcher direkt. Lagen är de bästa tänkbara med Italien, Spanien, Brasilien, Japan, Nigeria, Urugua och Mexiko i spetsen. Allt analyserat och kommenterat av superduon Glenn Strömberg och Chris Härenstam. Att det har blivit en braksuccé förvånar säkert ingen – tack för ett härligt initiativ SvT.

Men det är inte bara på planen som det är dramatiskt. Det är minst lika dramatiskt vid sidan av planen denna gång.  Där har över en miljon brasilianare gått ut på gatorna och öppet visat sig missnöje med landets regering och deras sätt att prioritera resurserna. Att man inte är samspelt visar med all önskvärd tydlighet alla sammandrabbningar.

Under lång tid har det förekommit ett lågintensivt krig mellan regeringen och oppositionen om höjda priser på kollektivtrafiken. Nu när världens blickar riktas mot Brazil så har vissa grupper passat på och gjort slag i sak. Och då har missnöjet breddats till att också gälla skolan och sjukvården som man menar får mindre resurser tack vare storsatsningen på VM 2014. Presidenten Dilma Rousseff har pressats till en rad eftergifter, inställda statsbesök och krismöten. Det känns som en usel planering och att man inte förberett sig tillräckligt. Detta scenario borde vara det första som man kan räkna med. Plötsligt överskuggas förfesten av en politik kris och yrvaken krisledning.  Vi är ju i Brasilien och här finns starka känslor som måste hanteras.

På ett djupare plan handlar det alltså om vad resurserna ska gå till och vad de gör mest nytta. Regeringen vill sätta Brasilien på kartan, dra hit turister, stärka näringslivet och sitt anseende som ett land på frammarsch.  Folket på gatorna vill att resurserna fördelas till välfärden där de verkligen gör nytta.  Resurser som förlänger liv, skapar framtidshopp och kommer många till del.

Vad är rätt och fel i detta vägval? Båda sidorna har minst lika starka argument som jag kan se det. Det som krävs nu är en hederlig svensk kompromiss. Där regeringen bjuder in företrädare för oppositionen och ger och tar och lyssnar på varandra.  Och, konkreta satsningar redan nu, så att VM inte blir ett stadskrig utan en enda lång latinamerikansk sambafest. Bestäm under dessa möten hur intäkterna från VM ska fördelas så att merparten går till välfärden.  Här gäller pedagogik.  Ett VM kan lyfta den nationella identiteten som OS-spelen i London är ett bra exempel på. Storsatsningar leder även till mycket jobb, uppsving för olika branscher och andra aktörer kan haka på. Det blir en positiv spiral.  MEN: kostnaderna har tagits nu. Intäkterna som flyter in bör huvudsakligen går till välfärden.  En sådan svensk kompromiss kan förgylla det nya varumärket Brazil. Risken är annars att allt slutar i fiasko. Både ekonomiskt, socialt, splittring och med ett nersolkat varumärke. Det är mycket som står på spel nästa år.

Även fotbollen som i sig själv är en förenande kraft kan nog komma att behövas liksom FIFA. En konflikträdd och överbetald organisation som alltid drar sig undan när det blir bråk. Kanske kan man använda sina stjärnor Neymar, Fred, Gustav osv för att bygga broar mellan kritikerna och regeringen. Brasilien är idag ett land på väg upp. Det ingår i de så kallade BRIC-länderna med ryssar, kineser och indier så det är inte vilken nation som helst. Här finns både välutvecklade industrier och en växande ekonomi med nästan 200 miljoner invånare. Det gäller alltså att dra full lärdom av denna förfest och använda tiden väl. I vågskålen ligger ett positivt eller negativt varumärke under överskådlig tid.

cup2