Klimatförändringen

Att det håller på att gå åt skogen med miljön inser nog de flesta av oss människor. Att medeltemperaturen stiger är ett axiom. Vi står inför oöverblickbara miljöproblem som ännu så länge bara är i sin inledningsfas. Frågan är bara vad vi ska göra, hur och vem som tar första steget.

Ska något hända NU måste det till internationella nya institutioner som ett nytt FN fast helt inriktat på miljö och överlevnad som sedan förgrenas ner i respektive land. En ny rättvisestruktur där skulden för dagens situation bör fördelas ut och betala ny forskning och sanering.  Dagens generationer speciellt i Europa, USA och delar av Asien har huvudansvaret för all den nedsmutsningen som hittills har skett. För närvarande är det Kina, Indien, Ryssland och Brasilien tillsammans med USA som förstör miljön mest. På kort sikt måste allt ha en miljöprislapp oavsett vad det gäller. Att flyga till Thailand ska ha en kännbar effekt. Att åka omkring i en privatjet och smutsa ner luften ska kosta rejält. Bensinen bör bli dyrare och snabbt ersättas av elbilar och alla utsläpp som spär på koldioxiden ska synas i resultaträkningen. Allt som tas av de gemensamma resurserna måste ingå i ett affärssystem som övervakas av specifika organisationer som kan ersätta dagens spionorganisationer och omöjliga avlyssningsföretag.  Denna omställning måste gå snabbt eftersom det är bråttom.

Det krävs nästan en ny form av kultur eller en krisdemokrati som inser de långsiktiga konsekvenserna på jorden. I princip finns det bara två vägar att gå. Antingen fortsätta vi med tillväxt och tar allt överskott och satsar på nya energisystem, transportsystem, livsmedelssystem osv. Eller så minskar vi tillväxten och sänker vår konsumtion och ökar skatterna för transporter etc. En tillväxt på 3 procent per år medför 16 gånger högre konsumtion på 100 år. Det låter horribelt men är tyvärr sant.  Detta är det första väsentliga valet, men som få politiker verkar våga ta.  Inte ens när världens ledare samlades i Köpenhamn för ett par år sedan hände nått. Svagt och förvirrat ledarskap.

Sverige bör sträva efter att profilera sig som ett miljöland och införa en självständig miljöernas Riksbank som kan åstadkomma saker och ting som politikerna inte klarar av.  Där beslutsunderlagen baseras på forskning och kvantifierbar vetenskap. En annan ny institution som drivs av humanister bör ha i uppdrag att skapa förståelse och bygga tillit mellan människor kring miljöfrågorna.  Så att alla känner att våra uppoffringar har betydelse och att man kommer ur de så kallade fångarnas dilemma, där alla är rädda för att de andra inte gör något. När världens stormakt USA vacklar skulle Sverige vara den röst i världen som verkligen driver på miljöfrågorna för glatta livet. Här behövs personligheter som Olof Palme, Bertil Ohlin, Dag Hammarsköld eller Carl Bildt som kan driva en ny miljöideologi som fokuserar på utveckling, innovationer, kunskaper. En hållbar samhällsförändring. Det man går från en boskapsskötarmentalitet till en planetskötarkultur. Där inriktningen är rättvisa, ansvar jämlikhet och där man tar betalt för olika handlingar som påverkar miljön.

En inriktning som inte tar stora resurser i anspråk och som på något smart sätt kan hejda den improduktiva konsumtionen. Alla undersökningar visar att lyckan och välbefinnandet inte ökar på grund av ökad konsumtion. Det är istället sociala relationer, tillit, att man ställer upp för varandra, god fritid, upplevelser och resor (måttfullhet) som ökar lyckan i världen. På något sätt måste marknadsekonomin gå från att sälja elektronik till att prissätta och sälja miljörätter. Här måste tekniker, ekonomer, etiker, politiker mm sätta sig ner och finna nya modeller och incitament.   Sannolikt måste konsumtionen dämpas och tillväxten måste vara hållbar, där allt överskott går till nya satsningar på enbart miljöområdet. I annat fall blir det som för Påskön som gick under när människorna högg ner alla träden och till slut inte kunde lämna ön. Vi kan inte heller smita undan.

smog