För snart en vecka sedan var vi lyckligt ovetande. Nu vet vi att 13 procent av svenska folket har lagt en röst på detta parti. Ett parti som i grunden är främlingsfientligt, saknar politisk helhet och är som en ända stor teflonpanna. Ett parti med medlemmar som väcker avsmak och där flera är kriminella och härstammar från ultranationalistiska kretsar (detta gäller emellertid inte merparten av sympatisörerna, men de finns och poppar ständigt upp i nya sammanhang).
Detta parti har 2014 blivit Sveriges tredje största parti. Hur kan något sådant hända i vår upplysta och moderna värld. En tid som präglas av öppenhet, individualitet, mångfald, feminism, hbtq-frågor, gränsöverskridande klimatpolitik, globalisering osv. Hur kan frågan om invandring få större betydelse än frågor om miljön, försvaret, utrikespolitik, energi, bostadsproduktion, skatter osv. Här är mina tankar om varför jag tror att detta parti har haft en sådan exempellös framgång och hur man bör göra för att vinna över deras väljare till andra partier. Allt som skrivs handlar om riksplanet eftersom det är där makten finns.
För det första, de demokratiska partierna har en oklar politik kring invandrarfrågan. De tar emot att säga, men inget av de etablerade partierna har en tydlig strategi för hur invandringen ska skötas fullt ut. Vi tillhör ett av världens rikaste länder och ska alltid vara beredda att hjälpa andra människor i nöd. Att prata om finansiering när människor dör, torteras och förföljs är inte seriöst. Jag är personligen för invandring. Det som behövs är att hela migrationskedjan från bostäder, seriös mottagning, utbildning, arbetsmarknadsinsatser, språkträning, aktivering till höjd dagersättning fungerar. Invandringen stärker landet och gör att vi utvecklas som nation. Här finns de nya entreprenörerna, mängder med kraft och ambitioner och nya kulturyttringar som skapar välstånd.
Mottagningen står alltså inte i konflikt med god välfärd. Pengar finns men staten kan också bli bättre på att hushålla med sina resurser. Ta bara debaclet med miljardrullningen i Nuon-affären eller när man sålt ut värdefulla tillgångar till vrakpris. Här finns mycket schabbel inom näringspolitiken som kostar skattebetalaren väldiga summor liksom stora felsatsningar inom försvaret eller skattepengar som går till oskäliga vinster inom privata skol- och vårdkoncerner. Jag är för privata alternativ och konkurrens. Men att bedriva dålig verksamhet och samtidigt tjäna stora pengar är fel. Här behövs en ny modern styrmodell för att definiera vad man ska göra och vad man inte ska göra. Inom landstinget finns enorma förbättringsmöjligheter som kan frigöra mer resurser osv. Här finns alltså saker att ta tag i så att man inte behöver ställer två goda alternativ mot varandra. Börja med att skapa ett blocköverskridande strategidokument om migration och integration.
För det andra, media och PK-journalisterna. Dessa har jagat och brännmärkt Jimmie Åkesson i över ett år. Här kan man prata om drev och häxjakt. Alla andra drev innan Åkesson dök upp på scen är närmast att likna vid insändare. Här kan säkert väldigt många känna sympati med honom och hans skickliga sätt att hantera journalisterna. En journalist ska var objektiv men oftast lyser deras hätskhet och partiskhet igenom. Åkesson står pall när i princip hela mediasverige jagar honom. Prata om bilden av Davids kamp mot Goliat. Riksmedias insats är att man skapat ett martyrskap som stärkt honom inför sina anhängare. Expressen är den tidning som gått längst och i mina ögon tappat all trovärdighet tillsammans med SR Ekot – som slog sig in på brottets bana, för att komma åt hans privata inloggningsuppgifter. I valet till EU gick SD fram med stormsteg och var en av valets vinnare. Knappast någon rapportering skedde därifrån under valvakan. Under utfrågningen av partiledarna behandlades Åkesson sämre än de andra. Sådant mobiliserar och här bör media kritiskt granska sin egen roll.
För det tredje, tydlighet. Alliansen slutade jobba kreativt och hängde upp all sin politik på ekonomi. Socialdemokraterna passade i många frågor och vänstern och miljöpartiet började smalna ner och tona in i ett regeringskoncept. Politiken blev otydlig och försiktig när alla gick mot mitten. Allt som kunde bli kontrovers och konflikt tonades ner. Riskminimering gällde från början till slut. Detta medförde att Sverigedemokraterna blev ännu mer synliga och tydliga.
För det fjärde, utanförskap och brist på jobb. Arbetslösheten är rekordhög och bland ungdomar ännu högre. Det är klart att när många står utanför arbetsmarknaden och hela FAS 3 (sysselsättningsfasen) med sina delvis förnedrande åtgärder, förstärker detta missnöjet och utanförskapet. När jobben uteblir och det finns kolportörer som kommer med enkla sanningar som att invandrarna kostar, så är det många som vill att vi ska satsa på hemmaplan först. Här behövs att någon förklarar att vi ska göra både och. Istället käbblar de etablerade partierna och gör ner varandras lösningar som gör att den enkla lösningen står oemotsagd. När jobben inte kommer så blir en regering mycket sårbar. Regeringen gjorde ett stort nummer av begreppet utanförskap 2006, men faktum är att denna grupp nu är nästan lika stor trots mängder med insatser. I denna grupp har SD varit framgångsrika och påvisat att det inte fungerat.
För det femte, superkampanjen. Partiet verkar vara smartare och mer organiserat än de andra partierna. Det finns inget parti som besökt landsbygden och hela Sverige som Sverigedemokraterna. Det har besökt arbetsplatser, skolor, torgmöten och alla lokala tidningar har skrivit för glatta livet. Skyltar har bankats upp där ingen gjort några besök. Partiet har alltså varit där ingen annan är. Detta skapar identifikation och uppslutning till detta parti. Sverigedemokraterna låter inte reklambolagen styra över deras planer utan de gör som demokraterna i USA eller Tony Blairs New Labour – de jobbar lokalt. De andras storstadsfixering och brist på analysförmåga har gjort att en fjärdedel av hela landets har lämnats vidöppen. Samtliga partisekreterare (VD) för samtliga demokratiska partier har gjort dåliga kampanjplaner och därmed missat många väljare.
För det sjätte, stark kampanjkassa. Genom att de suttit i riksdagen har de fått erfarenhet och en plattform att agera utifrån. De har även ett större partistöd och väsentligt mer resurser. De har dessutom följt sin kampanjplan och kan krishantering ut i fingerspetsarna. De är kort och gott rädda om pengarna och ser till att massmedia gör det stora jobbet. De vet också när de ska satsa och när de ska få ut sin politik via media.
För det sjunde, oväntad draghjälp från moderaterna. Plötsligt börjar Reinfeldt att prata om invandringens enorma kostnader och att vi ska ”öppna våra hjärtan” utan att ha en lösning i sikte, några veckor innan valdagen. Till på köpet så försöker man under egendomliga presskonferenser spela upp att världen är otäck och i fullständigt kaos. Det är inte märkligt att Sverigedemokraterna kunde håva in nya medlemmar och sympatisörer. Jag förstår Reinfeldts sympatiska tanke och enorma mod, men var fanns den gamle Reinfeldts slughet. Något har hänt med hans person eftersom han måste ha varit medveten om riskerna eller så har han felbedömt läget och nonchalerat SD. Mycket av deras framgång handlar nog ganska mycket om att de andra partierna har underskattat deras valarbete och kampanjarbete.
För det åttonde, en osynlig stark inre kärna. Sverigedemokraterna har också en rad tunga och inflytelserika personer med Ian Wahtmeister i spetsen som ger partiet råd och dåd. Men det finns också fler som stödjer där bakom och som ogärna lyser med sina namn. Till detta hör också Åkessons egenskaper att klara av stress, tung press och hårda utspel. Här finns alltså mycket kunskap och en stark känsla av vi mot världen.
För det nionde, språkbruket. De har börjat mixtra med ordens innebörd och använder numera ord som invandrarkritiska om sin politik och att man har den bästa flyktingpolitiken. De gör som moderaterna gjorde 2006 och framåt (arbetarpartiet osv). Men genom dessa språkförändringar så sänker man trösklarna och politiken låter inte så farlig. Språkbruket påverkar mycket mer än vad vi tror. Hela SD:s profil och framtoning är väldigt långt ifrån hur det såg ut för åtta år sedan då partiet fick 2,9 procent av väljarnas stöd. Då var det slogan om att Bevara Sverige Svenskt och arga vikingar på affischen. Idag är det mjuka blommor och det är svårt att se skillnader mot de andra partierna. Deras anpassningsförmåga är stor.
Slutsats; En ulv i fårakläder. Det är ingen slump att de fått en stor framgång. Tvärtom, de har jobbat målinriktat och gör mycket rätt i sitt arbete. På sikt kan detta bli ett farligt parti om man inte kan påvisa att politiken är felaktig och inte hänger ihop. Mitt råd är att hantera detta parti med respekt men aldrig acceptera sakpolitiken eller deras invandrarfientlighet. Bjud gärna in partiet, låt de jobba i utskotten och pressa partiet på att försöka uträtta något vettigt inom välfärden. Partiet ha ju aldrig genomfört någonting. Det sämsta man kan göra är att försöka frysa ut partiet – det är den sämsta metoden av allt och kommer bara att öka väljarstödet ytterligare. Fokus för de som ska styra eller samregera är att lösa arbetslösheten och få fram fler jobb och förstå vad som är grunden för Sverigedemokraternas framgång samt utveckla välfärden. Om man lyckas med detta kommer väljarna tillbaka. Det gäller alltså att släppa storstadsfixeringen och PK-attityden och ta ett helhetsgrepp kring integration, migration och det positiva med denna utveckling och ta itu med styrning och ledning. En stenhård läxa är att aldrig mer underskatta detta parti utan att punktmarkera och säkra upp med trovärdiga motargument.
Sverige har fått ett mycket stort och extremt smart parti som inte kommer att falla av sig själv. Dessutom har de ännu mer resurser och är vågmästare på riktigt. Därför kommer det att krävas ett helt nytt samarbete över blockgränserna kring jobb, tillväxt, försvar, energi, migration, miljö osv. Det gäller att se detta i vitögat och ha en mycket genomtänkt politik för att desarmera denna kraft. Detta bör vara en mycket prioriterad uppgift. Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti med dold agenda och förenklade budskap. Jag vill inte att Sverige 2014 ska ha ett sådant parti. Nu är det upp till kamp för oss alla att jobba målinriktat för att deras väljare hittar tillbaka till demokratiska partier.
Avslutningsvis ett litet tips till de demokratiska partierna. Genomför en bred och seriös eftervalskampanj, det vill säga gå ut till alla hushåll och tacka för högt valdeltagande och berätta gemensamt var ni står i frågan kring invandring och integration. Vad som förenar er i relation till SD. Att jobba med ”eftermarknad” är inte så dumt i detta läge – när mycket ser oklart ut. Nöden är dock alla moders uppfinningar.
