Jag minns för kanske 15 år sedan när Ulf Lundell sa i en TV-intervju att han vid 50 års åldern fick nästan panik. Den intensiva fasen var gjord med barn, bostads- och jobbkarriär, äktenskap, plugg, sport, musik, böcker osv. Det mesta av detta låg bakom honom och nu öppnades en oändligt stor livsyta framför honom som måste fyllas eller gestaltas med nya saker enligt Lundell. Detta fastnade och jag minns att jag tänker på detta då och då. Det ligger mycket sanning bakom detta påstående.  

Efter 45-50 år blir takten lugnare och det är lätt att man förleds in en rutinlunk som krymper ihop livet. Jag tror att det är livsavgörande att man behåller barnets nyfikenhet och glädje inför verkligheten för att kunna känna kraften i livet. Sedan gäller det att själv bygga om och bygga till sitt liv. Ungefär som man tvingas göra med sina hus.  

Delvis är detta helt individuellt, men jag tror att det är efter 50 år som sakerna ställs på sin spets. Vad ska man göra de kommande 30-40 åren, när man benat ut den första superintensiva halvleken. Vad vill man med sitt liv och vilken roll ska man ha som byggmästare.

Själv har jag valt att både bygga om och renovera. Jag har därför börjat plugga filosofi som jag alltid velat göra, tagit mig samman och skriver en bok, hittat golfen och dess problematik, blivit en mer aktiv kulturkonsument, upptäckt en ny dimension i styrelsearbeten, kör tuffare pass i löparspåret och snart också på gymmet samt att på jobbet, sätta medarbetarna i fokus på riktigt och att vistas mer i större stadsmiljöer. Dessa ”renoveringar” har inletts de sista två åren för att ersätta det hektiska familjelivet som klingat av. Dessa saker är helt nya eller väldigt annorlunda än tidigare.   

Det blir en slags förnyelse, där det ena leder till det andra. Saker händer som man aldrig skulle kunnat föreställa sig som möbelresor, Spiran, dikter och mycket annat. Just för att man är igång och vill framåt. Mitt råd är att alla bör försätta sig i nya livslägen eller förändringar. Förändringarna ger ny ström och som faktiskt ger möjligheter att fylla upp den nya oceanen som Lundell pratar om.  

Med åren så har jag märkt att livet egentligen bara handlar om en sak. Att skapa bra saker för andra. Detta ger största mening och glädje. Det handlar om det inre livet, att ge och få kärlek och vara uppskattad som människa. Att bry sig om de andra. Egentligen väldigt enkla samband. Detta är också vad jag skriver om nu när framtidsplanen är klar.  Kanske finns det en lika enkel formel som e=mc2 (alltså Einsteins eleganta formel för relativitetsteorin) för det mänskliga området. Det kanske är så med oss människor att vi till slut inser dessa samband av oss själva.

Andra halvleken handlar alltså om renovering och att bygga om, som jag ser det. I annat fall finns risk att man tuffar på och då kan rutinlivet lägga sig som en novemberdag över livet. Men allt är också individuellt – vi är olika som människor, med väldigt olika behov. En sak är emellertid säker: de mest framgångsrika företagen är de som är i rörelse. Så tror jag även gäller för oss människor. Vi liksom företag måste uppdatera och justera i annat fall vissnar produkterna och livsandarna.