Chopsticks hädanfärd

Det gör ont i hjärtat. En löparkung är död. En evigt ung. Alltid ung. En löparkung som blev 12 år, det vill säga 84 år. Dobermannhunden Chopsticks med sin unika karaktär tog farväl under stilla veckan. På blåmåndag tog hans tid slut. Idag, den svartaste dagen av alla, Långfredagen, var rätt tidpunkt att skriva hans nekrolog. En karaktär som hela tiden kommunicerade och skrattade. En hund med så starkt psyke att han bokstavligen sprang in i döden.

Man säger att dobermannhundrar är bland de intelligentaste hundarna som finns och den bedömningen vill jag understryka. Choppis som var hans smeknamn var alltid på bettet. Alltid glad, lyhörd, hjälpsam, otroligt snäll och villig att kämpa. Han var som man säger streetsmart. Med sina uppdrivna sinnen kunde han gräva fram vatten, lura upp sorkar och möss, katter – inget missade han. Och så tjuten. När det vankades löpning så tjöt hunden som en blåsorkester tills han fick lägga ut. Det räckte med att jag tittade på löparkläderna så började han yla. Han var hela tiden uppmärksam och la märke till rutiner och förändringar. Detta sjätte sinne tjänade honom väl. Han fick alltid följa med. Det gick aldrig att lura honom, så noggrant iakttog han olika typer av rutiner.

Synen var speciell när vi sprang genom samhällen och städer. Choppis grävde sig fram i asfalten. Jag har alltid haft kopplet och ett specialarrangemang kring magen och de första fem kilometerna var det till att bromsa och kraftigt luta sig bakåt. Här var det kraft och muskler. Trots sin enorma vänlighet och snällhet så var veterinärbesöken oräkneliga. Jag tror säkert att det kostat bortåt 150 000 kronor bara för honom, utöver alla uppgrävda soffor, golv och bilar. Men även om det är en Ebberöds bank så är det värt varenda öre och jag skulle ha gjort om allt en gång till. För att nu inte prata om alla 15 kilos matsäckar som släpats hem under årens lopp med det bästa fodret. Flera svåra incidenter har drabbat honom varav en uppskuren snopp, avbitet öra, skadat öga, skadat ansikte, uppsliten bakdel efter storbråk med Cassi var tuffa veterinärbesök. Lägg därtill svårigheter med muskelfästen, leder som värker och problem med tarmarna på slutet så förstår man vilken envishet som fanns i hans psyke. Alltid ung och evigt glad. Hur är detta möjligt? Vad är hundar för slags väsen?

Tänk om vi människor skulle ha ett uns av denna gåva och glädje. Tänk om vi kunde leva i nuet som en hund och alltid se det positiva. Alltid gå all in. Alltid ge allt och lite till. Här finns massor av insikter som vi kan lära av.

Det är klart att löpningen med denna löparkung var stunder av guld. Stunder man längtade till. Stunder som alltid blev annorlunda och utmanande. När han var som starkast så orkade jag knappt spring med honom. Jag kopplade därför fast kopplet på cykelns styre och han drog upp mig i enorma uppförsbackar så att jag fick bromsa. Problemet kom i nedförsbacken, för då tog inte bromsarna längre och jag fick en flygtur på cirka 5-6 meter och en axeln som gick ur led. Det blev fyra månaders rehabilitering och fortfarande känner jag av axeln. Sådan var han. Det gick emellertid inte att bli förbannad på honom. Han var så otroligt snäll.

Hans ursprung var helt okänt. Det ända vi visste var att en kriminell lämnat in honom hos ett hundpensionat och stuckit. Han satt tydligen på kåken. Vi föll pladask för denna ynkliga och rädda lilla vovve. Han fick därmed en väldigt tuff start och dessa spår gick nästan aldrig ur. Han var alltid lite nervös och stirrig och behövde en lugn miljö för att hitta sin form. Då njöt han och detta omvandlades till snällhet för sin flock. Varje morgon stod han där och liksom skrattade. Trampade med sin fötter och svansen slog som pisksnärtar. Han var 1 000 procent lojal och det fanns aldrig en tendens till att morra eller nafsa någon i sin flock. Aldrig ens en ända spår. Oavsett behandling och hur det drogs i honom.

När slutet kom så var han lika fin som en utställningshund. Inga ålderstecken. Inte ett gram fett. Han vägde exakt 40 kg och var 70 gånger 70 centimeter. Ett praktexemplar. Det är tungt att mista en sådan vän. Det jag lärt av Choppis är hans ohöljda glädje över livet och hans rena vilja. Det fanns inget som var för svårt. Hans starka sinnen gav upphov till smarta lösningar och val. Därför blev han mycket smart. Inte förnuftig utan just ordet smart. Han var lite för opolerad för ordet förnuftig. I detta kunde jag delvis känna igen mig själv.

Det här var en överlevare och en som dog knall och fall. En gudomlig löparkung som hela tiden liknade min stora löparidol Alberto Juantorena som sprang så vackert och kraftfullt. Ett konstverk av styrka och poesi. Vilket löparsteg och vilken draghund. Jag tror faktiskt att han skulle ha vunnit alla dragtävlingar för hundar om vi tävlat. Trots sin tyngd så var han lätt i steget tack vare sina långa ben och enorma lungor. Han älskade att springa och påminde så mycket om Juantorena. Det var min ungdomsidol som jag försökte plagiera. Det ända som var svårt eller nästan helt omöjligt var att gå ut med honom i koppel. Han slet fram och tillbaka ville dra igång och ylade längs hela vägen. Drog och försökte komma ur koppel och kastade sig fram och tillbaka. Det var en prövning och gav ett mycket osäkert intryck.

Men, men, det är tomt nu. Sorgligt och tragiskt. En sådan stark karaktär lämnar ett enormt tomrum efter sig. Det är lika smärtsamt som om en människa går bort. Ordspråket att hunden är människans bästa vän är ett sant ordspråk. En hund innehåller så mycket liv och rörelse att allt blir som stilleben när dessa är borta.

Tack för alla oräkneliga löpartimmar som vi tillbringat tillsammans. Tack för all glädje och rena vilja. Hela hans kropp var i gungning när han låg utsträckt och blev klappad. När han blev äldre så låg han mer still – men det tog tid. Det lät alltid om Choppis.

Mitt avslutningstips är att alla människor skulle ha en hund. Den ger glädje, optimism, sällskap, utvecklar varje person till ledare och är ett gratis gymkort. Den lär oss konsekvens, tålamod och tydlighet. Varje hund har också en väldigt stark karaktär och ger. En hund ger energi, nyfikenhet, uppriktighet och glädje. Får den bara mat och friskt vatten, trygghet, motion och stimulans så är allt perfekt.

löparkunden 3