Skriva och tillbakablick

Att skriva är ett sätt att upptäcka det okända i det kända och det kända i det okända. För mig är det alltid bäst att skriva när man är i gång med saker och ting. Att slänga ner på blocket och bearbeta på kammaren. Jag har svårt att bara sätta mig ner och skriva. Det behövs verkligt material och det är roligt att ge form åt sina iakttagelser och det som händer men som oftast passerar under radarn. Jag mår inte direkt dåligt om jag inte skriver varje dag men skrivandet är ett bra sätt att skapa och upptäcka nya idéer och koncept. Det ligger många saker och ruvar bakom bokstäverna. IBLAND öppnas helt plötsligt helt nya perspektiv. Då är det roligt och man mår väldigt bra av skrivandet.

Att skriva mer regelmässigt handlar också om disciplin och struktur. Att sätta av en till två timmar på morgonen om det går eller en lucka på kvällen för att summera dagen och skriva ner sina iakttagelser. När jag stiger in på hotell Fawlty Towers i Linköping slår det mig att här var jag för 28 år sedan och minnena gör sig direkt påminda. En nybakad konsult på jätteuppdraget. Jag sätter mig i stolen och tar fram blocket.

Jag minns hur jag gick och funderade på livet framåt. Vad som skulle hända om cirka 20-30 år och nu är jag i denna tänkta situation. Så här blev resultatet av alla mina tankemödor. Det lustiga är att jag varken känner glädje eller smärta – mer ett konstaterande att så här blev det. Min drivkraft har varit att skaffa egendom, trygghet och familj och någon form av ledarjobb (man är nog mer barn av sin tid än vad man förstår).

Det jag konstaterade på kvällen var att jag någorlunda nått mina mål men att jag aldrig kunnat föreställa mig mina vägar eller det som inträffat. Kanske är det så för oss alla. Det som inte hänt och inte har skapats är nästan omöjligt att föreställa sig. Själva skapandet som sker varje dag är i sig så pass komplext att ingen kan räkna ut sina vägar. Det lustiga är att jag är precis samma människa i botten som jag var för 28 år sedan. Jag har samma energi, ambitioner, tvivel, nyfikenhet och skrivarglädje då som nu. De grova idéerna går alltså att nå även om man inte alls vet vägarna eller hur det ska gå till. Det måste innebära att idéerna har en stark inverkan på hur vi skapar vår verklighet.

Denna text fanns inte för någon timme sedan. Den skapas och det är nästan så att texten skapar sig själv. Jag tycker det är spännande att tänka kring skapandet. Innan en golfrunda kan man gå och känna att det inte kommer att gå bra. Då tänker jag att inget hänt. Att det ska hända och att jag kan påverka detta och därigenom påverka skeendet genom olika medvetna akter. Att man har en skön känsla i sig hjälper såklart till. Det är ett växelspel mellan att påverka och påverkas som hela tiden sker. Lyssnar man noga kan man höra eller få en förnimmelse kring detta.

Att jag skulle springa marathon, lära mig golf, uppskatta att skriva och lyssna på klassisk musik skulle jag aldrig ha kunnat räkna ut när jag växte upp i en förort i Stockholm och där fokus var fotboll, disco och prylar. Även utbildning är en stor passion för mig liksom att leva ganska tillbakadraget. Det som stiger fram i en människa måste alltså påverkas mycket av arvet och genetiken. Miljön finns där men arvsanlagen är sannolikt väldigt starka. Nog för att jag var duktig i skolan men detta var bara en i raden av tävlingar. Jag tyckte skolan var tråkig men nu älskar jag lärandet och att öka min medvetenhet, förståelse och kunskap är njutningsfullt. Hur blev det så? Förr var det alltid kompisar och mängder med vänner. Supersocialt. Nu är det mer inåtvänt och lugnt. Hur blev det så? Förr var det ekonomi och entreprenörskap till varje pris. Nu är det filosofi och allmännyttan.

Även om man gillar helt andra saker och är en annan människa mot förr, så är jag ändå helt samma människa i grund och botten. Grundsättet är oförändrat. Beteenden, attityder och värderingar har däremot förändrats mycket för mig. Nästan 180 grader. Även detta kanske är en naturlig mognadsprocess som sker i oss alla. Varför i så fall?

Att nå sina mål betyder egentligen ganska lite. Åtminstone kan jag inte känna glädje över detta. Däremot är talesättet; resan är målet helt sann. Det är denna oförutsägbara resa som är glädjen, smärtan, konflikterna, upptäckterna, passionen, frustrationen och så vidare. Det är på pilgrimsfärden som vi blir oss själva och det är denna resa som vi sällan ser. Vi längtar efter det som ligger framför oss. Istället för att titta på det dagliga och fängslas av detta. Det är här som skrivandet är så bra. Det gör att man stannar upp och reflekterar över skeendet. Att man får syn på små detaljer som sannolikt påverkar processen som är ett liv.

Dessa tankar strömmar igenom huvudet på en halvtimme och jag slänger ner några punkter som blir denna text. Tankeströmmen kommer av sig själv utan att jag vill detta. Den uppstår någonstans. Det sker spontant och det är till detta flöde man ska lyssna till. Skrivandet är ett försök att fånga upp detta.

Söndag den 1 oktober 2017 och solen lyser från en klar himmel. Nu är det naturen som gäller.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*