OS ur ett idrottsligt, ekonomiskt och samhällsmässigt perspektiv

Vinterspelen i Sydkorea har verkligen satt färg och känslomässigt avtryck under denna vintriga februari. OS har i takt med svenska framgångar känts av under dessa två veckor. Mest hela tiden har det varit överraskande svenska skrällar som man minst av allt kunnat ana.  Det man däremot trott skulle gå bra har inte alls fungerat. OS är verkligen ett skräll-OS i positiv bemärkelse. Discovery Networks som har tv-rättigheterna och Kanal 5 har dessutom lyckats med ett skönt upplägg och bidragit till intressanta inlägg och reportage.

Den största skrällen är ändå skidskyttarna på både dam- och herrsidan med legendariska tränaren Pichler i spetsen. Han är mästerlig. Grundbulten i hans träningsmetoder är laktattesten (mjölk-syratesten) och de går tillbaka till 1970-talets DDR.

– Dels använder jag det för att bestämma vilken belastning de ska ha på träning, dels för att se i vilken form de är i. Blodprovsmetoder från 1970-talets DDR kan låta väldigt suspekt, men det här är förstås helt tillåtet. Det är också de ureatest som tas varje morgon och kväll på lägren. Pichler:

– Det har med proteinhalten att göra, hur trött du är i musklerna. Är det för lågt tränar du för lite, men ligger det högt i flera dagar, och stiger, så är du nära att bli övertränad. Själva träningsfilosofin, den omvittnat tuffa, har också den sitt ursprung ända från 1970-talets DDR. ”Träningen blir tuffare för oss än det var för dem (östtyskarna) för vi dopar ju oss inte” säger Helena Ekholm.

Dessa vinster och medaljer har gått utanpå det mesta och hela gruppen är som ett team och är även par privat med varandra.

Skiddrottningen däremot är för mig helt och hållet Charlotte Kalla. Vilken sol och solskensstråle som verkligen älskar att åka skidor och som går sin egen väg. En helt fantastisk idrottsikon som många kan lära och inspireras av.  Även om många håller tjeckiskan Ester Ledecka som skidspelens drottning som vann guld i både Super G (slalom) och Snowboard som är hennes rätta gren. Jag vet faktiskt inte om det hänt någonsin i modern tid.

Men här finns många svenska hjältar.  André Myhre, Frida Hansdotter och lag Edin har gjort fantastiska prestationer. Att Sverige ligger på sjätte plats i medaljligan är suveränt. 6 guld och 6 silver. Det blir minst en medalj till i damernas curling final (Lag Anna Hasselborg) och man vet aldrig vad som händer damernas masstart på 30 km. Målet för truppen som totalt är på 250 personer är 8 medaljer som Sveriges olympiska kommittés (SOK) satte upp inför dessa spel.

I ett vinter-OS tävlar man i 102 grenar som omfattar 15 sporter. Det betyder att 102 guldmedaljer ska fördelas ut till de bästa atleterna från 93 länder. Knappt hälften av jordens länder deltar alltså i dessa olympiska spel.

Närmar man sig ekonomin kring ett olympiskt spel så gäller det att hålla tungan rätt i mun. Just nu löper det runt att detta vinterspel kostar 134 miljarder SKR. Här sammanblandas allt och det är märkligt att ingen verkligen benar upp vad som är äpplen och päron. Universiteten borde göra en djupare analys av sådana här mastodontprojekt.

Grovt består ekonomin i ett OS av en investeringsbudget och en genomförandebudget. Dessa saker är olika även om det finns samband mellan investeringar och kostnader.

I dessa spel har man byggt stora arenor, man har även byggt en järnväg tvärs över hela landet och bakat ihop detta i denna budget vilket är helt missvisande. Här kan man förvisso prata om höghastighetståg och att man klippt detta nu. Definitionen på en OS-investering är allt som står kvar ett år efter att spelen är slut. En investering ger upphov till räntekostnader, driftskostnader och avskrivningskostnader. Om man investerar för säg 10 miljarder SKR så blir kostnaden för dessa cirka 1 miljard SKR varje år (3 procent i avskrivning (monumentalfastighet), kalkylränta på 4 procent och driftsschablon på 3 procent).

Skulle dessa investeringar gjorts ändå eller är de helt kopplade till detta specifika arrangemang? Kan man kompletteringbygga eller sälja mark runt dessa anläggningar? Här finns intäkter som också ska vägas in, liksom andra tillväxtfrämjande åtgärder. Numera har emellertid den Olympiska kommittén ändrat inriktning och nu ska inget byggas. Man ska endast använda befintliga arenor och infrastruktur. En nödvändig och klok förändring som kommer öppna porten för nya länder.

När det gäller den andra posten, genomförandebudgeten så är detta kostnader. Här ingår personal, här ingår tillfälliga byggnader, transporter, hotell, markhyra, matleveranser, säkerhetsfrågor och mycket annat. Statskontoret har gjort en förstudie kring de samhällsekonomiska aspekterna av ett vinter-OS Östersund och Åre 2014 redan 2005.

I förstudien uppskattas, investeringskostnaderna för idrottsanläggningar, boende och infrastruktur till ca 5,5 miljarder kronor. Kostnaden för att genomföra ett OS uppskattas till ca 8,5 miljarder kronor.  I investeringsbedömningen ingår 460 miljoner kronor för att säkra en vettig eller lönsam användning av idrottsanläggningarna efter spelen.  Förstudien framhåller vidare att 5,5 miljarder kronor är ett betydande belopp men att de samhällsekonomiska beräkningar som gjordes i studien inför Östersunds ansökan 2006 pekade på en mycket kort återbetalningstid för investeringarna.

En snabb summering innebär kostnader för investeringar är cirka 1 miljard SKR årligen och genomförandekostnader på säg 10 miljarder SKR. Genomförandekostnaderna tas direkt och ska balanseras mot intäkter.

Olympiska kommittén står för hälften av genomförandekostnaden (dessa pengar kommer från TV- och medierättigheter) och resten ska finansieras med sponsorintäkter och publikintäkter. Det betyder att riskerna för att genomföra ett kontrollerat OS som inte bygger en mängd nya anläggningar utan använder det som finns är ett lågriskprojekt. I sämst fall kan det handla om ett par miljarder kronor i baken. Publiktillströmningen i detta OS verkar däremot varit väldigt dåligt med tanke på hur folkrikt det är i regionen.

På plussidan finns att landet stärker sitt varumärke, det blir mycket god PR och turism om man sköter sina kort rätt. Hela världen sänder och man kan visa upp de bästa och bygga nya bilaterala projekt som kan skapa nya värden. Säg att man når en sjundedel av jordens befolkning under dessa veckor, vilket innebär nästan en miljard människor. Den marknadsföringen är säkert värd restposten.

Jag tycker alltså att den nya inriktningen är helt rätt. Att inte bygga nya anläggningar utan att återanvända det som finns. Och ska man bygga nytt så ska det vara projekt som ändå skulle ha byggts där det finns en operatör, finansiär och intäkter. Däremot behöver både staten och kommunen där spelen genomförs lämna någon form av garantier (typ bankgarantier). Senast det blev plus i kassan var sommar-OS 1984 i Los Angeles.

Detta olympiska spel har verkligen dominerats av kvinnorna som gjort det fantastiskt. Den sport som jag äntligen trodde skulle få sitt stora genombrott var Skicross och freestyleskidåkning men så blev det inte tyvärr. Jag trodde även på hockeykillarna som åkte ut mot tyskarna.  I damkronornas trupp fanns inte harmonin eller värmen och Boork får skylla sig själv. Det blev platt fall  och Sveriges sämsta placering någonsin.

Slutligen känns det som om detta OS är ett rent spel och att det varit mycket få dopingfall efter Rysslands totala haveri i Sotji. Tänk vilken superskandal att ett helt land beslagits med lögner och stött en systematisk dopningshärva som saknat motstycke och där atleterna inte får tävla för sin egen nation. Säkerheten har också fungerat väl. Inga attentat eller sabotage har skett vilket också är skönt att konstatera.

Vi tar hatten av för detta super-OS, det bästa någonsin för Svenskt vidkommande och jag håller en slant på att Norge blir vinnare av medaljligan.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*