2018 håller på att fullbordas och ett nytt 2019 står för dörren. Det är svårt att definiera 2018 på något sätt. För mig är det ett år då jag lagt grunden och infrastrukturen till det som komma skall. Alltså inget skördeår utan ett grundläggningsår. Därav är året lite av avvaktan och neutralt innan man ser skörden och resultatet.

På minuskontot finns en outhärdlig knäskada i ett terränglopp som prövat mig i månader på olika sätt. Att inte kunna gå ordentligt eller springa är inget som passar mig. Nu kan jag åtminstone springa cirka fem kilometer från att ha sprunget 10-15 kilometer varannan dag och bara det är befriande och lycka. Det blev heller ingen bok publicerad i år eller singelhcp i golf. På pluskontot finns en härlig VD-utbildning, bostad i Stockholm och återknutit banden med gamla vänner och tagit fram en intressant plan – GUBS för 2019.

Det är också skönt att lägga ett helt arbetsår bakom sig. Att man har klarat sig och sina åtaganden är verkligen värt att fira. I år blir det sista året med namngivna raketer på pinnar. Alla borde skriva ner sin årscykel och reflektera över vad som hänt och känna stolthet över sitt livsverk som alla människor bygger på. Gott slut !

Idag är det bra två dagar kvar till årsskiftet. Till skillnad från vårt nyår varierar datumen för det kinesiska nyåret och infaller någon gång under perioden 21 januari till 20 februari. Nästa år börjar den 5 februari. Då skiftar de kinesiska stjärntecknen från hundens till grisens år. Det är en rolig filosofi och sällskapsspel det kinesiska horoskopet som rymmer många guldkorn och iakttagelser.  Så här lyder grisens år;

”Grisar är självständiga med kort stubin och de gillar inte att kompromissa. De har enorm styrka och mod och är duktiga på att slutföra affärer vilket kan göra dem mycket framgångsrika. De är dock naiva och godtrogna som faller lätt i händerna på bedragare, de har svårt att säga nej. Grisen är osjälvisk och hjälper andra vid behov, de har ett stort hjärta. Grisen är känslig och blir den sårad kommer de tar år innan den repar sig.

Grisen är kärleksfull och vill göra allt för sin älskade, ser den inte upp kan detta dock sluta i stor sorg. Ofta blir de utnyttjade då de blint tror gott om alla. Men i kontrast till sina naiva sidor är de ändå kloka och kan klara sig väl själva. Grisen agerar på känslor och gillar att frossa i livets njutningar. Grisen umgås i stora sällskap och försöker alltid vara med familj och vänner. De lägger stor vikt vid sin familj och blir lätt ledsna om de inte frekvent får träffa sina familjemedlemmar. Trots sina nederlag och depressioner är grisen optimist och ser bara möjligheter.

Grisar arbetar hårt och är mycket måna om sitt arbete. Som arbetsgivare kan man lita på dem och de har höga värderingar. Grisar har hög social kompetens och är mycket målmedvetna. De är goda lyssnare och engagerar sig i andras livsöden. Ofta passar de bra i yrkesområden som rör socialt ansvar. Med rätt stöd och mentorskap skulle grisen kunna ha mycket framgång och bli enormt rik”.

Vi får väl se om något av dessa egenskaper slår in 2019 – det blir oftast vad man gör det till.

Det finns en ordspråk som går ut på att framtiden inte går igen, men att den rimmar. Det blir aldrig som vi tänkt oss, men inte fullständigt annorlunda. Oftast uppstår innovationer ur befintliga produkter eller tjänster i takt med att teknologin utvecklas eller sociala förändringar. Det är lite som Pandoras ask men mer av möjligheter än risker liksom att hoppfullheten är utflugen.

Det är heller ingen djärv gissning att vi befinner oss i den fjärde företagsrevolutionen som präglas av internet of things, smarta fabriken, allt uppkopplat och nya plattformar med tjänster on-demand, appar, delningsekonomi och molntjänster etc. Efter ångmaskinen, elektriciteten och elektroniken så är det alltså digitaliseringen med alla algoritmer och programmering som intar scenen inom tjänster, upplevelser och industrin. Detta är synligt för blotta ögat och det vet och känner vi flesta.

Däremot är framtidens lösningarna okända och framför allt när dessa inträffar. Här handlar det om ny kreativitet och kombinationer för att tillgodose mänskliga behov. Själva timingen är också alltid svår att pricka in. Det jag tror kommer på bred front nästa år är att man tar in mer robotar i tjänsteproduktionen än någonsin tidigare. Rutinbetonade yrken och handläggare ersätts succesivt med algoritmer. Arbetsuppgifter som kan standardiseras och utföras dygnet runt. Det kan vara tjänster på hotell, kontor, myndigheter, polis, sjukvården, fastighetsskötsel, övervakning, forskning och socialtjänst med mera.

Jag tror också att AI kommer att påverka och förändra arbetsmarknaden ganska mycket redan 2019. Alltså samma resa som industrin gjort sedan mitten av 1980-talet. Idag finns det knappast några människor kvar i dessa jättehus. Hela produktions- och logistikprocessen har automatiserats medans forskning och utveckling och försäljningen görs av människor. Även kontor kommer att bestå av färre men kunnigare medarbetare som samverkar med AI och digitaliserade robotar. Det kommer inte bli färre jobb utan andra typer av yrken växer fram som behövs för utveckling, programmering och service.

Även organisationsmodeller behöver förändras när arbetssätten förändras. Det kommer mer likna en plattform (utan nivåer) med kompletterande kompetenser och där nyckeln ligger i att samverka både internt som externt. Just nu känns det som om allt står och stampar och att dagens organisationsmodeller är förbrukade. De nya processbaserade (inklusive värdebaserade eller globala matriser) har inte slagit väl ut eller satt sig ordentligt. Forskningen har inga modeller som stödjer de nya arbetssätten. Idag är det mycket hemmasnickrat som mest liknar ett virrvarr av osmälta tankar när många presenterar sin organisation. De som ligger längst bak fortsätter med en hierarkisk eller funktionsbaserad organisation och de flesta använder ett inifrån perspektiv när det bygger upp sin organisation.

Jag väntar på att organisationsforskningen ska bryta igenom som identifiera nya verktyg för samtiden. Var lägger man in programmerare, sociala bloggare, omvärldsspanare, delningsspecialister, plattformsägare, apputvecklare, digitaliseringsexperter, relationsutvecklare, klimatspecialister, hållbarhetsstrateger och krishanterare i organisationen? I väntan får man hålla till godo med beprövad forskning.

Jag håller mig än så länge till systemet; kärnprocesser- och stödprocesser som i grunden är en värdebaserad organisationsmodell. Den är från slutet av 1990-talet och en bit in på 2000-talet. Den visar var fokus ligger i organisationen, alltså makten och betonar samverkan för att skapa kundupplevelse och värdeutveckling. Modellen har brister men fungerar i praktiken även om jag längtar efter en ny tankemodell som kan gestalta hur vi vill jobba. Runt detta går jag oftast och funderar.

Nog om organisation och tillbaka till spaningen. Jag tror att det mesta kommer att handla om att bygga och vidareutveckla ett hållbart samhälle för oss och kommande generationer. Där hållbarheten består av sociala delar, ekonomiska och inte minst ekologisk hållbarhet. Till detta kan också fogas en god och sund arbetsmiljö och arbetsplatsutveckling.

Digitaliseringen fortsätter att sätta sin prägel på yrkeslivet och nya robotar tar över rutinbetonade tjänster och nya tjänster dyker upp i organisationen. Till detta förstärks delningsekonomin som främjar en ny gemenskap mellan människor – där man kan dela ägandet, tjänster och produkter med varandra.

Jag hoppas också att världens ledare och länder tar sig samman och inser vidden av klimathotet som hänger över oss och levererar på den regelbok och ramverk som numera finns. Jag kommer att göra allt jag kan för att påverka klimatet i positiv bemärkelse med lägre energianvändning, hållbart resande, delningsekonomi (cykel- och bilpool), sunda material i byggprojekt, återanvända och återvinna komponenter vid renoveringar för att minska vårt klimatavtryck så mycket som möjligt.