Hemma på Öckerö – ett sommarkort

Det är kanske inte så konstigt att man hör härliga Cornelis Vreeswijktoner från Källö-Knipplas hamn, när vi står på Hälsö denna sköna lördagskväll och hör hur alla sjunger med över vattnet. Det är sommar i Bohuslän. Balladen om Fredrik Åkare börjar ju precis här, på Öckerö loge och det är en synnerligen väl vald plats. Även Cecilia Lind är med.

Öckerö är annars ett lite konstigt namn. Kommunen innehåller tusen öar och skär och har tio bofasta öar med namn som Hyppeln, Fotö, Kalvsund, Rörö osv. Det finns också en egen ö som just heter Öckerö och förvirrar en smula. Sammantaget bor här cirka 13 0000 personer i framför allt villor och egna hem. Inkomsterna är bra och cirka 3 500 invånare pendlar till Göteborg för sin bärgning. Kommunen präglas av många familjer och tvåpersonshushåll. Snittåldern är 44 år. Totalt uppgår hela kommunen till 2575 hektar och ett ytterst välutvecklat färjesystem mellan de bebodda öarna.

Det finns inget riktigt kommuncentrum utan flest butiker och restauranger finns i hamnen på Hönö Klåva. Vid kommunhuset på ön Öckerö finns vårdcentralen, systembolaget och apoteket. Den största bristen som jag ser det är att det saknas en rejäl sportbutik, en optiker och en stor pocketbutik. Konstigt att detta saknas egentligen. Största hamnen finns på Källö-Knippla med 130 gästplatser. Alla större öar har genomgående väldigt fina hamnar och gästplatser.

Öarna ligger som ett pärlband mellan fyren Vinga och Marstrand. Bilfärjan mellan fastlandet lilla Varholmen och Hönö tar cirka tio minuter och dessa går var tionde minut under dagarna. Ett oslagbart system med tydligt signalsystem hur man ska köra på och av, aktiva kaptener och precisa avgångar. Det är en välsmort system, med karaktärsfyllda båtnamn som Ada, Marie, Beda, Göta, Gull-Britt, Viva osv. Då vet man att man är på Västkusten.

Naturen är svindlande och helt präglad av havet, vinden och inlandsisen samt människans kamp och verksamheter. Kommunens naturvårdsplan beskriver detta på ett utmärkt sätt: https://www.ockero.se/download/18.3337c7f3145497702731e73/1402409417999/Naturv%C3%A5rdsplan%20med%20bilagor.pdf

Det som slår en mest är klipporna, bergen, närheten till havet överallt, de vita husen, båtlivet och de många salta baden. Det blir heller aldrig riktigt tryckande varmt eftersom vinden hela tiden svalkar. Temperaturen ligger säkert fem grader lägre än i inlandet känns det som. På de kala klipparna, i vindskyddat läge, blir det däremot som i en bastu. Där kan man steka ägg på stenarna. Eftersom det finns så många badmöjligheter så blir det aldrig trångt eller överhopat. Det känns också som om Öckeröborna gärna drar sig undan till sina favoritlaguner eller platser som är mycket svåra att hitta. Dessa är inget för oss amatörer att ens försöka hitta.

Kommunen är också förbluffande lugn trots att det är relativt mycket turister. Det mesta är fullbokat. De är Göteborgarnas skärgård det här – man hör väldigt lite Stockholmare, Skåningar, Östgötar, Värmlänningar osv. Det är Gööööteborskan som dominerar vid sidan av andra språk. Öckerö ligger speciellt till. En jättebarriär i form av ett vidunderligt industriområde som stavas Hisingen/Torslanda, Göteborgs hamn, Oljehamnen, Volvofabriksområdet, Energihamnen osv ligger mellan Öckerö och Göteborg stad. I princip är det ett fabriksområde från Tingstadstunneln till Öckerö, en färd på cirka två mil. Det finns nybyggda bostäder, golfbanor, handel osv men allt präglas av en tung logistik- och ingen direkt miljövänlig verksamhet. Jag sprang en morgon i detta industririke och det var ingen rolig upplevelse. Extremt mycket lastbilar från Skandinaviens största hamn pumpar in och ut. Lukten från alla oljeraffinaderier, depåer och processindustrier låg tät, stora tomter med skrot, skräp, taggtrådar, elstängsel, bevakning, containrar, uppställningsplatser för lastbilar. Här vill man inte stanna eller semestra även om systemet är intressant i sig själv. Denna barriär tror jag upplevs som stökig och något som många skyr. Då är det lättare att dra sig längre upp i Bohuslän till exempelvis Marstrand, Mollösund, Grebbestad, Hunnebostrand, Smögen, Strömstad, Fiskebäckskil, Fjällbacka osv. Alltså välklingande namn som inte heller gör någon besviken.

Emellertid, när man väl tagit sig igenom denna industrizon så tycker jag att Öckerö är det överlägset bästa i Bohuslän. Styrkan ligger i kommunikationerna till Göteborg med buss, rimliga priser på hus och fritidshus trots allt, bra färjesystem, service, butiker och hamnar. Öckerö är dessutom en praktisk vardagskommunen som inte stänger igen i september utan som faktiskt lever 365 dagar vilket är helt unikt för en skärgårdskommun. Det är heller inte den vräkighet eller svulstighet som finns i de andra sommarpärlorna. Det är en god standard så klart, men det går fortfarande att köpa ett hus med vattnet utanför dörren för cirka fyra miljoner kronor.

Husen är som i Bohuslän byggda på en stor och tjock stenfot på grund av markförhållanden. Ett bra och stiligt byggsätt. Jag gillar verkligen höga granitgrunder. Det ger en skön och stabil känsla. Husen ligget tätt, anpassade efter terrängen, på grund av vinden och trädgårdarna är därmed små vilket inte är dumt alls:). På detta sätt skapas en oregelbundenhet som ger en härlig karaktär. Nästan alla hus är vita och fortfarande är många i eternit och plåt även om det renoveras för fulla muggar och fasaderna byts ut till trä och vackra fönster.

Vad kan man då göra på Öckerö förutom att dansa på logen? Här finns ingen golfbana, inga ridhus, inga stora köpcentrum, ingen högskola eller få stora företag. Jag skulle säga cykla, paddla kajak, promenera, båtliv, bada, springa, njuta, läsa/skriva, renovera och umgås. Att lära känna naturen, ta förarintyg för båt, skepparexamen och försöka etablera en filial från Göteborgs Universitet/Chalmers på ön.

Öckerö är uppbyggt kring båten och havet så klart. En del saker kan man komplettera med. Det finns knappt någon campinganläggning att tala om. Husbilarna står oftast i hamnen men platserna är begränsade. Husvagnar syns inte till. Sjöbodarna i Hönö-Klåva är stängda och ligger bra till. Öppna dessa och gör ett minicentrum där varje sjöbod är ett företag som man har i Sandhamn. En bokhandel, en optiker, en Elgiganten, en sportbutik. Här kan man lätt skapa 10-15 smarta pop-upp butiker under sommarmånaderna.

Summa summarum; jag tror faktiskt att Öckerö är min plats till slut. Här bor jag gärna när jobbet är slut med en bostad i Stockholm. Det är en bra kommunikationsaxel med buss och tåg. Det är genuint, det är sagolikt vackert, det är sten som jag alltid gillat, det är granitgrunder på husen som jag alltid gillat, det är salta bad som jag alltid gillat, det är klurigheter som jag alltid gillat och det är en bred dialekt som jag alltid gillat. Det är dessutom en mycket praktisk vardagskommun året runt som jag alltid gillat.

Jag avslutar där jag startar med ett sommarkort (en stund på jorden) från Cornelius och tonerna som dansar över vattnet här på Öckerö. https://www.youtube.com/watch?v=iG-ULvvCcvs

”Somliga säger vi lever I evighet,
Fast döden är det sannaste som dom vet.
Andra säger lyckan finns I ett ögonblick,
Fast dom aldrig hann I fatt de dom fick.
I kärlek och hat, fiende, kamrat,
Glädje och sorg, hydda och borg.
Tar vi ett kort på barnen I sommar tid,
När dom dansar, när vi dansar.
En stund på jorden.
Om du går runt I cirklar, eller rakt dit du vill,
Om du står långt I från eller tätt intill.
Vi spar alla lögner till morgonen efter,
Och reser dom glas som föll under festen.
I kärlek…”

Här är originalet i ett skönt framträdande:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*