Recepten som gjort oss till ett topplag

Det finns inte nått direkt alternativ. Det får bli en bok om hur man leder, förändrar och utvecklar en verksamhet på mitt sätt. Kort och gott min sex år som ledare för Vätterhem, där vi nästan ensamma tillsammans med fastighetsbolaget Tosito kom att prägla Jönköpings idéutveckling. Vi vågade där andra pratade. Vi använda vårt praktiska sinnelag i kombination med våra hjärnceller. Vi ville inte vara en nöjd förvaltare utan en ledande kraft som förändrar och utvecklar. Det var så det hela började. Vi gav oss chansen och tog den själva. Vi strök orden missunnsamhet, jantelag och intolerans från vårt språk. Det var det bästa vi har gjort. Bestämde oss för att agera istället för att reagera. Jobba proaktivt istället för reaktivt. Bejakat förändringen när den kommer naturligt, aldrig skapa en slags chimär förändring. Byråkrati portförbjöds. Grumligt tänk är dåligt tänk. Det enkla och geniala har alltid prioriterats.

Det finns inget direkt nytt i detta. Det nya är i så fall vår egen syn på oss själva. Att vi uppfattas som intressanta, aktuella och relevanta. Att många vill veta mer om oss. Sådant stärker självkänslan. Att bli populär i media triggar. Jag tror också att vi blivit mycket mer ideologiska, att vi tar parti för de med svag plånbok, marginaliserade grupper och utsatta grupper. Hela vårt sociala hjärta har verkligen växt under denna tid. Idag är vi mer ”aktivist” än förvaltare – med förmåga att tjäna pengar och påverka. På sex år har vi tjänat över 600 mkr och stärkt det egna kapitalet till 1 000 mkr.

När blir man accepterad och respekterad som en ledare. Blir man det överhuvudtaget? Eller är det så att alla förväntar sig att cheferna mörkar och ljuger? Jag har aldrig farit med osanningar eller försökt manipulera någonting. Jag har alltid jobbat transparent och öppet. Det har kostat skjortan och skapat röra innan alla förstått. Ändock, när vi nu idag ska göra en förändring så finns samma misstänksamhet om en annan agenda. Detta verkar vara svårt att utrota denna föreställning trots att vi aldrig jobbat så.

Att leda är ett fantastiskt privilegium. Det är en ynnest som få, får uppleva. Uppleva innebörden av ansvaret, att forma ett manus som fungerar och att få alla skådespelare att växa och hitta sitt eget spel och språk. När detta fungerar skiner allt. Alla ska ha rätt att skina. När molnen, gråvädret och regnet slår in, och detta kommer fort så handlar det nästan alltid om att själv ha en klar ståndpunkt och riktningspil. Vad står jag själv för och vad går inte att kompromissa om. Som ledare bör man ha bra pejl på ekonomi och finans, hållbarhetsfrågor, teknikfrågor, förvaltarfrågor, IT-frågor, HR-frågor, byggfrågor, varumärkesfrågor, marknadsfrågor och styrelsefrågor – det är bredden som gör dig till ledare. Du måste ha uppfattningar och egna idéer men alltid vara beredd att släppa fram andra.

Ett av de viktigaste delarna i ledarskapet är att behålla en strategisk struktur, överblick och arkitektur. Utan en sådan helhetssyn faller ledarskapet ner i detaljfrågor som dränker en organisation. Jag har alltid koncentrerat mig på huvudlinjerna, sambanden och färdplanen och skippat resten. Bara detta kräver full uppmärksamhet. Jag har heller aldrig bekämpat kritiker eller individer som aldrig är nöjda. Försökt fokusera på uthållighet och närvaro, sådant gjuter olja på vågorna. Det blir mindre konflikter och mer samverkan med tiden. Gnället tystnar. Optimismen tilltar. Stoltheten tar över.

När jag nu ska sätta mig ner och sammanfatta dessa sex år i en ledarskapsbok så har jag hela myllan, siluetterna, persongalleriet och resultatet på bordet. Detta är hela avgörande för mig. Boken får bli en research, för att försöka hitta varför det blev som det blev. Vad var orsak och verkan. Vem eller vilka spelade huvudrollerna och när skedde transformationen egentligen. Fanns det några avgörande ögonblick eller var det de små stegens triumf. Hur blev vi ett topplag istället för ett stabilt mittlag.

Svaren ligger inbakat i vårt skeende. Jag ska försöka skala fram dessa principer som gör att en organisation växer och tar mer och mer plats. Till slut når man en sådan energimängd att hela ekipaget rullar av sig egen kraft. Till grund ska jag ha våra årsredovisningar, styrelsedokument, ledningsgruppsprotokoll, ägardialoger, minnesanteckningar och utvecklingssamtal.

En verksamhet är som ett pussel som läggs rationellt och intuitivt. Det är nog ingen som har en kristallklar bild av framtiden. Det är snarare så att framtiden formas av mängder med delbeslut, innovationer och ihållande arbete. Det viktiga i kråksången är att varje medarbetare känner att man kan förbättra sin verksamhet direkt. Utan en massa onödiga regler eller krångel. Det ska vara lätt att bli duktig. Mitt eget förhållningsätt är först JA när medarbetarna vill ändra något.  Inte nej eller vi är inte där just nu. Därmed sagt att det inte alltid blir ja för varje projekt.

Den här boken ska handla om hur man praktiskt kan göra för att skapa en framgångsrik organisation. Det finns inget patent eller ett universellt recept. I varje unik organisation finns det bästa receptet framför andra val eller alternativ. Jag ska försöka berätta hur vi gjorde för att hitta vårt. Kanske kan det inspirera andra att hitta sitt recept utifrån sina förutsättningar och lägen.

Att avsluta något är alltid förknippat med mycket känslor och kluvenhet. När allt är slut så framstår allt i ljusa färger och toner. Allt blir bra och det sentimentala smyger sig in i orden. Det positiva blir det som träder fram, på bekostnad av det negativa. I det dagliga icke avslutade, är det inte sällan det negativa som pockar på all uppmärksamhet och tränger sig före i kön.

Det här får jag se upp med. Allt har verkligen inte varit en dans på rosor. Det har varit tufft, psykologiskt pressat, ensamt och otacksamt många gånger. Att få saklig kritik på sina insatser är sådär. Det är lärdomar men vid tillfället så svider det ordentligt. Det kostar på. Att ständigt lösa problem och ena motstridiga åsikter känns. Liksom att bibehålla bolagets integritet och samtidigt gynna koncernövergripande samarbeten.

Många är också ytterst skarpögda och ser brister eller varför inte deras hjärtefrågor har högsta prioritet. Att inte ha en psykologisk förmåga inför dessa situationer, tror jag är dödsdömt. Här behövs förhandling och avvägningar. Att ge och ta. Att värna om en god balans utan att förlora i kvalitet. Boken får alltså bli mitt eget sökande efter ett recept som ingen känner till. Det finns, men vilka ingredienser som ingår är det ingen som känner till. Inte ens jag själv. Boken blir online. Sedan slår jag ihop allt.