Vintermobilisering – slutvarvet på 2020  

In i det sista är det svettigt. Året har ställt så många nya frågor och sista frågorna ställs någon dag innan julafton. Allt är upplagt för att öppna vissa kommunala inrättningar, då kommer kontraorder från regeringen att allt som kan ska stängas. I ett svep, ska bibliotek, ungdomsgårdar, bad, gym till all idrottsverksamhet och öppen social verksamhet stängas utan någon plan B.  Där står vi åter. Vi har kämpat i veckor med att trycka på så att det finns verksamheter igång under jullovet i våra stadsdelar.

Resultatet; inga aktiviteter för yngre och äldre tonåringar i våra utsatta områden. Till saken hör att vi redan innan detta brottas med ökad kriminalitet, droghandel, hot, stökigheter runt ungdomsgårdar och rader av polisingripanden. Under året har vi också haft dödsskjutningar, skadeskjutningar, bilbränder, sprängningar, vapenbrott och flera andra incidenter. En negativ utveckling som hotar hela kommunens attraktionskraft.

En missriktad gnista nu, kan utan vidare starta en kedjereaktion, typ präriebrand.  Vår egen riskanalys visar på att det finns mycket som kan gå snett. Riktigt snett. Vi gör en akutinsats med bageriet på Råslätt som tar hand om de äldre killarna som bara cirkulerar runt. Flera gäng hänger runt våra centrum och även om inget händer är det spänt och frustrerat.

Tiden är knapp och vi måste agera. Jag ska inte sticka under stolen med att jag själv är trött och det är vi lite till mans. Julledigheten är efterlängtad.  Här skulle vi lätt ha kunnat stämpla ut och låta det gå som det går. Ingen hade anklagat oss direkt. Så gör emellertid inte Vätterhem. Vi samlar oss till motoffensiv och går snabbt ut till alla i organisationen, med en vädjan om man kan ställa upp på nattvandringar i dessa orostider.  På mindre än ett dygn har vi säkrat upp två av tre stadsdelar med många frivilliga fram till 6 januari. Tillsammans med olika föreningar görs schemat upp med kommunens kultur- och fritidsförvaltning för två nattvandringar per kväll.

Senare på kvällen har vi även en god uppställning i sista stadsdelen som nu också backas upp av flera hyresgäster och ungdomar. Passen är fyllda och den blå maskinen går redan igång kvällen därpå. Syftet med nattvandringarna är att synas, samtala, finnas till hands och skapa en bra feeling bland ungdomar som inte har något att göra. Att gjuta olja på vågorna om man så vill. Använda vårt kapital av tillit och därmed bidra till lugn och visar att vi är här och gör det yttersta för våra hyresgäster. Rörelsen drar med sig andra och media vill gå med och se vad som sker.

Nästan hela denna mobilisering är självorganiserad. Viss synkronisering sker med olika verksamheter men detta gör varken från eller till, för från och med nu så håller vi i taktpinnen och leder jobbet. Det är praktiskt ledarskap utan några åthävor alls. Vi gör det för att skydda oss själva, våra hyresgäster och ungdomar och fastigheter. Ingen som bor hos oss ska behöva plågas av rädsla eller otrygghet. Jag förstår mer och mer SR och P4 som ifrågasätter eller undrar om det är vårt ansvar att sköta hela kommunen.

Att få många medarbetare att frivilligt ställa upp mitt i julhelgerna säger något om vilka vi har ombord och vilket personligt ansvarstagande som finns.  Här kliver våra medarbetare fram i det vakuum som uppstått när andra stängt igen och gått på julledighet. Det är dessa prestationer som konstituerar oss och det är klart att när organisationen vill något så säger jag, ja. Det är ett ömsesidigt beroende, ett jämlikt bolag och när jag vill något så säger organisationen, ja. Ett intuitivt samarbete med valutan win-win. Helst skulle jag vilja ha ett rakt streck som organisationsmodell för att visa att alla står på samma nivå med olika roller och ansvar.

Vi följer alla lagar och bekämpar smittspridningen. Däremot behövs mycket mer prioriteringar och omfördelningar av resurser, det vill säga styras om från välbärgade villamattor till våra utsatta områden. Vi behöver mycket hjälp nu. Här behövs en snabbfotad verksamhet som läser av läget och behoven. Förr kallades detta situationsbaserat ledarskap. Strategi, resurser och åtgärder – där man lagar efter läge och syr efter vad som händer. Liksom alltid prioriterar resurser dit de har störst verkan. När allt stängs ner kan man föra över tillgängliga resurser till våra områden. Här  krävs ett nytt samarbete med övriga förvaltningar för att bli ett team. Idag står vi tämligen ensamma igen, trots planer, utredningar och diverse utfästelser. Det är lättare att lägga ner och inte söka alternativ när staten kliver fram.

Hela denna vintermobilisering har hittills (peppar peppar) varit framgångsrik och löst sitt uppdrag.  Gör vi något konstigt eller artfrämmande?  Absolut inte. Vi jobbar däremot on-line, har ständig jour, tar initiativ, förebygger och mobiliserar individer eller nätverk efter situation. Modellen liknar mer och mer ”gatan” som behövs i extraordinära lägen eller egentligen i alla lägen. Att chansa, testa och gör om, om det blir helt uppåt väggarna. Det är inte värre än så. Många är rädda för vad andra ska säga. Det kan man skita i, det viktiga är att något verkligen blir gjort. Inget kan bli fel så länge som man företräder sina hyresgäster på ett ärligt vis. Det bygger karaktär hos oss alla. Blir något galet så ändra vi detta på nolltid.

Så ser vår kultur ut och det är därför vi leder samhällsutvecklingen på vår hemmaplan.  Kunskaper jag lärt mig från Casimir (Cassi) vår gigantiska doberman som var hyperintelligent, orädd och en kämpe som aldrig vek av under tolv år. En mästare med alla insikter och styrkor.

Gott slut alla ! Leve 2021