Det är sommar och det är underbart att få vakna upp en tidig morgon och befinna sig i ett somrigt landskap som hämtar andan efter gårdagens solbomber. Lommen ljuder över sjön, korna äter sig fram och tystnaden finns däremellan som ett enkelt ackord. Kontrasten är total på ICA i Köpingsvik. Här har man släppt allt och allt vad regler heter och nu gäller maximalt pengar in. Svedda kroppar, håriga ryggar, gymkroppar, ledsna barn, stressade föräldrar i turbo, borttappade konstnärer som funderar, tjejgäng som ska på fest (parfymen och skratt) och köer som börjar vid entrén. Vill man se något minst lika intressant som Lars Norén ska man vara här. Här har hela livets palett trängts ihop sig på 400 kvadratmeters scen, från paret med det onda ögat som är på väg att göra slut vid entrén till ett kyssande lyckligt par inne i mjölkdisken. Det är Sverige, det är varmt och det är sommar;)

Precis här, när jag ska ta en havremjölk slår det mig. Ledarskap handlar mindre om strategi och mer om praktik. Alltså helt om vad alla läroböcker och lärosäten förmedlar och jag själv tänker. Sådana här uppvaknande kallas för att få en lidnersk knäpp och det är faktiskt helt rätt ord. I detta ligger också en rädsla hos ledaren att inte kunna mest eller att tappa ansiktet när det kommer till utförandet. Då blir många chefer tysta eller ”överlåter detaljerna” till andra. Strategi kan gärna bli lite som att rita i sanden eller att horisonten blir trettio år framåt. Strategi behövs men ledarna måste förstå och känna till den praktiska sidan av hur man omsätter idéerna. Däri ligger nyckeln till svarta lådan.

I det operativa är många rädda för att göra fel och därför avvaktar man. Det är synd eftersom det är helt fel. Jag gör massor av fel som ger mig massor av kunskap och insikter hur jag ska lösa problemen. I entreprenörskapet ingår ständiga ”misstag”, det är mycket trial and error, alltså en viktig kunskapsprocess som inte ska tryckas ner eller hånas. Tvärtom ska initiativ premieras oavsett utgång bara vi har en positiv attityd att komma framåt. Det är just i själva görandet som kunskapen pulserar som in och tar fram det bästa av oss.

Alla som är på scen vill ha ett praktiskt business case. Detta är nästan alltid en efterkonstruktion och helt tillrättalagt. Det är synd att man inte tar tillfället i akt och berättar hur det egentligen gick till. Det skulle slå tio gånger bättre och visa hur praktiskt ledarskapet fungerar utan att tappa kompassen eller visionen.

Det är i handlingar som ledarskapet är något. Det låter kanske självklart och enkelt, men så är det verkligen inte. Det är många som vet allt, innan de testat och sedan sett hur svårt det är att vara konsekventa över tid, att ha en röd tråd, att kunna skilja ut de viktiga frågorna och lösa detta på ett effektivt sätt.

Jag skulle gå så långt som att säga, att det praktiska ledarskapet handlar om ärliga relationer och att bry sig om varandra. Den som har det gör det, it is. Detta görs bäst nära kunderna, på fältet och inte i några powerpointdiagram. Väldigt få företagsledare känner sina kunder inpå skinnet. De lever för långt ifrån. Hos oss har vi massor av olika kunder med mångkulturell bakgrund som har en helt annorlunda uppväxt, drivkrafter och föreställningar än jag själv. Jag som alltid uppfattats som ytterst kundorienterad behöver lära nytt och mer för att inte tappa närheten och kundkänslan.

Att leva och förstå kundens smak och sinne är nyckeln till att lösa ledarskapet. Då måste man ha stolen på trottoaren och lyssna väldigt noga eller bo med sina kunder för att förestå och uppleva vardagen. Har man denna smak blir ledarskapet äkta vara. Då är det lättare att våga och få med sig andra också, om man själv står i först ledet.

Många ledare har dessutom en snedvriden verklighetsuppfattning av någon märklig anledning. De tror att man har bättre kapacitet än andra på allt och inget kan vara mer fel.  Något har man (viktig tillgång) men det är begränsat och behovet av andras kunskaper är helt av görande. För att få detta förtroende så är valutan sanning. Antingen är det man gör sant eller så är det falskt. Detta ser alla och därför kan man inte dribbla med dessa begrepp.

Som ledare är det nödvändigt att man själv har en sann övertygelse eller en djup tro för något och står för sina åsikter. Däremot behöver man alltid kompromissa och inkludera. Riktningen är viktigare än hastigheten.

Varje individ i en organisation vill göra ett gediget jobb, punkt. Det finns rötägg men dessa är undantag. Medarbetare vill se resultatet av sitt jobb och få bekräftelse på att man gör ett bra jobb.  Om man ska förbättra exempelvis:  ”att nya jobb ges till de som mest förtjänar detta” eller ”att man inte tycker de andra gör det där lilla extra som jag själv gör”.  Hur ska man lösa detta? Det är nu det praktiska ledarskapets hantverk tar sin början och då kan det se ut på följande sätt;

1. Redovisa till organisationen att vi är ”dåliga” på detta. Förklara varför det inte är bra och vad som behöver göras av oss alla i olika roller. Ge exempel på vad du som ledare ska göra för förbättringar. Detta sker i positiv anda och kopplas till syftet och uppdraget.
2. Sjösätta en rad konkreta åtgärder, det kan handla om att lyfta fram fina exempel och sprida dessa, att diskutera med alla arbetsgrupper om olika lösningar, att kompensera med rätt villkor, belöna med utbildningar, visa effekter där man lyckats och lytt fram dessa osv.
3. När allt detta har utförts så bedömer medarbetarna om detta är ett seriöst försök som är här för att stanna eller ett flyktigt försök, om det finns någon hake, om det verkligen blir så som man säger osv. Tiden visar ledarens ansikte och intentioner.

Detta lilla exempel visar att ledarskapet snabbt kokas ner till mängder av praktiska detaljer som behöver preciseras och diskuteras liksom att det involverar många i organisationen. I detta hantverk formas förtroendet, respekten och i bästa fall tilliten till ledarskapet. Där finns alltså ingen färdig manual att slå upp och allt sker on-line som gör det lätt för medarbetarna att se om det görs för egot eller laget.

Om det görs för egot, så blir det inget pang i bygget. Människor vill inte springa på falska premisser. De flesta biter ihop och gör sitt jobb tills skutan går på grund och kapten får silkessnöret. Så brukar det se ut eftersom få ledare är duktiga hantverkare eller kan den praktiska delen av jobbet.

Detta handlar alltså om något så viktigt som att vilja driva utveckling istället för att bara åka med eller lova runt och levererar tunt. När jag slutade på Vätterhem sa väldigt många att jag lyssnat och respekterat alla i organisationen. En enkel folk-vd. Därför ställde man upp. Detta har aldrig varit någon beräkning från min sida. Ingen planering eller kurs. Bara ett synsätt att allas krafter är lika värdefulla i ett stort jobb.

Jag har alltid trott att det är strategierna som gör jobbet men det är istället ingredienserna i receptet som det handlar om. Gör man rätt i köket så blir det gott på tallriken och då vill kunderna komma tillbaka och arbetslaget vill testa nya recept.

Öland den 17 juni en ljummen sommarnatt – en spontanblogg som gav impulser till annat/Thorbjörn