Framtidens boende – tryggt, hållbart och vackert

Sommaren är över för denna gång och skördemånaden September står för dörren.  Man går från sommarläge till sprint från en dag till en annan. Efter en sådan här solig och fantastisk sommar så finns det mycket lagrad energi som vill ut. Dessutom börjar man se ljuset i tunneln och att man lyckats kämpa ner pandemin med vetenskap och vaccination. Sakta men säkert kan därför samhällen öppnas och restriktionerna tas bort. Snacka om ett kommande Post-Pandemic-Party och börsyra för resten av året när fjärde steget sker. För att inte fastna i managamentbyråkrati som många gör, så har jag schemalagt att vara ute och ta med jobbet till våra elva områdeskontor för att känna puls och gata. Idag lördag, fick jag emellertid feeling för att djupdyka i Majorna och Kungsladugård och bara vara där och handla lite😉. Till slut satt jag på café Skogen och skrev ner denna blogg på en halvtimme. En slags hyllning till denna unika och originella trästadsdel som saknar motstycke i norden och där idéerna redan finns synliga för framtidens boende.

Här har vi nästan 8 000 lägenheter och de flesta är så kallade landshövdingshus. Helt sagolika i sin grundstruktur med första våningen i tegel och därpå två våningar i trä. Nästan alla husen har tre våningar, gröna gårdsmiljöer och egna karaktärer i fasader, färgsättning och arkitektur. En mänsklig skala som gör det gripbart och trivsamt. Det är en upptäckfärd att gå igenom dessa gaturum och överrumplas av storslagen skönhet, men också av livets tragiska delar med utslagna människor i tuff misär runt Systembolaget i Majorna.

Det säregna är att nästan alla dessa hus innehåller hyresrätter för alla sorters människor. Det blir en brokighet som Stockholm förlorat för länge sedan och ett folkliv som inte heller finns kvar i några stadsdelar. Här finns hela paletten och kontrasten från hipsters, kostymfolk till uteliggare, pigga barnfamiljer och många yngre och äldre enpersonshushåll. Alla med sin egen stil och personlighet. Det är som gatans catwalk som sveper förbi caféet på väg till sina aktiviteter.

Det fina i kråksången är att det finns så många lokaler i markplan som gör att husen lever och inte vänder sig inåt. Fortfarande finns det ICA- och Coopbutiker i den fina trähusens entréplan. För att inte tala om alla kaféerna, restauranger, frisörer, fiskbutiker, antikbutiker, musikaffärer, möbelaffärer, blommor, bokhandlare och andra specialbutiker. Plus olika teatrar, ölbryggerier, hotell och cykelreparatörer. Här finns allt som får livet att rulla där människor bor. Utefter Kungsladugårdsgatan finns härliga engelska radhus i säkert ett 70-tal hus. På en söndag öppnar säg 25  stycken sina hus och kör loppis från tomten och det är fullpackat med folk. Sånt händer bara här. Snacka om säregna event.

Är detta framtiden eller något som envist lever kvar från förr?

Mitt i dessa funderingar, gnisslar en äldre spårvagn förbi som jag gillar till både form och den ljusblå färgen nertill och den gräddvita upptill. Gatorna är korsade av rälsen och man tittar gärna en gång för mycket än en gång för lite. Stan har cirka 16 mil spår och är nordens största spårvagnssystem så det gäller verkligen att se upp! I luften hänger ledningar kors och tvärs med stora lampor som ger ett internationellt intryck. Det blir även tryggt att ha spårvagnen och stationerna så här nära husen. Det blir ingen ödekänsla och det är ständigt folk i rörelse runt perrongerna och en av de största depåerna ligger här så det är mycket trafik.

En känsla dröjer sig alltid kvar när man går runt bland dessa fantastiska hus. Det är en nostalgisk stämning, lite samma känsla som Marcel Proust (På spaning efter den tid som flytt) beskriver, något som gått förlorat men som här faktiskt existerar som om inget hänt. En fredad zon. Det går heller inte att komma förbi att människorna här håller ihop i sina major, och har förståelse för människor som haft en tuff väg i livet. Här finns en djup empati och klasskampen ligger inte långt bort. Det hör jag när jag smyger runt på gårdarna och lyssnar på alla samtal som utspinner sig på de grönskande innergårdarna. Jag kan även se detta i hur folk röstar och att många inte tjänar storkovan efter skatt.

En annan positiv sak är den offentliga konsten som är påtaglig om än ganska diskret. Här har staden och bolagen lagt pengar på den viktiga kulturen och skapat ovärderliga accenter i de flesta bostadskvarteren som känns väldigt bra. Varje gång man är här så upptäcker man  nya detaljer när man minst anar det.

På sommaren finns en stor badbassäng ”Plaskis” för småbarnen på Älvsborgsplan, som är kronan på verket på den fina Älvsborgsgatan som kommer nerifrån Karl Johansgatan och svänger in mot Mariaplan eller ger sig upp på höjderna mot Sanna. En bred alléboulevard att tycka om och här finns den insuttna krogen Silverkällan, där det hänger så många gitarrer på väggen som spelas när andan faller på. Vill man höra bred Göteborgska ska man gå hit och ta sig några glas. För alla ungar med mycket spring i benen finns inte mindre än tre välskötta och stora fotbollsanläggningar mitt bland husen. Alltså bra sportanläggningar som är ytterst välbesökta och bra gröna lungor i stadsmiljön.

Det bästa har jag sparat till sist. Majorna och Kungsladugård knyter så fint an till Slottsskogen som blir deras egen park- och trädgård á la  gigant, där det vimlar av folk med hur många picknickkalas som helst (nästan oavsett väder). Här finns dessutom sköna restauranger, lekplatser, djurpark, två frisbeegolfanläggningar, elladdare, kaféer, toaletter, festivalområden och väldigt stora grönytor osv. Även Slottskogskolonin med 154 stycken kolonistugor ligger som en oas i kanten av denna park samt det legendariska idrottscentrumet Slottsskogsvallen. Här satte Gunder Hägg världsrekord på den engelska milen och dagens arena tar in cirka 10 000 besökare.

Så, för mig är det solklart. Här finns en karaktär, supercharm, en respekt för individen, en förlåtelse och en gemenskap som är så sällsynt. En demokratisk stadsdel med väldigt många olika personligheter som samsas i relativt lyhörda bostäder. Det går inte, att inte tycka om Majorna och Kungsladugård. I så fall har man några kurser kvar i livet. Trycket på bostäder här är enormt av alla generationer. Det är populärt och attraktivt. Det är äkta och här finns alla inslag för framtidens boende. Det hållbara, det vackra och rejäla samt trygghet som i och för sig alltid behöver värnas med tanke på att de flesta gårdar är öppna.

Det nya som byggs är chanslöst mot detta genuina och mänskliga. Här finns en kvalitetsbrun att ösa ur när man ska utforma framtidens boendemiljöer. Oftast behöver man inte gå över ån efter vatten. Lösningarna finns oftast under ens egna fötter.

 

Göteborg den 4 september 2021/Thorbjörn