Kunskap och lärande – livets regalier

Det känns faktiskt som om min generation som är födda på 1960-talet är den riktigt första som faktiskt tillämpar det livslånga lärandet. Det är mycket som omvandlas och kräver ny kunskap i både jobb och i det privata livet. Vi lever i en slags trippelvariant av ett kunskaps-, kommunikation- och digitaliseringssamhälle där råvaran alltmer handlar om kunskaper, nya servicekoncept och molnbaserade tjänster. I ett sådant virrvarr är det nödvändigt att uppdatera för att förändra, utveckla och bibehålla stabiliteten.

Jag tänker på detta när jag går hemåt från Göteborgs Stads fantastiska satsning på stadens 60 högsta ledare. Det är i nivå med en MBA och lite till. Sex moduler på cirka 15 utbildningsdagar över ett år som ledas av duktiga och seniora professorer från Lunds Universitet. Kvaliteten och lugnet i deras utbildning är en fröjd av ta del av. Steg för steg tar vi oss igenom ytterst bra modeller om riktning, samordning och åtaganden, kultur, organisation, komplexitet, stadens utmaningar, ledningsgruppens utveckling, tillit och relationer, förändring och makt samt hållbarhet. Att komma in ny och grön i detta system har varit utmanande men lärorikt. Inte minst samtalen och gruppövningarna har varit förklarande och givande. Det är fascinerande hur mycket vi har att ge varandra och hur mycket man lär sig av andra. Nyttiga depåstopp – trots att man får betala med tuffa arbetsdagar efteråt för att köra ikapp.

Uppdraget nu är att förädla och tillvarata denna plattform för oss alla, när utvecklingsprogrammen når slutstationen. Nu har vi alltså bra tools och ett gemensamt språk som gör det lättare att samarbeta kring. Vi har också lärt känna varandra på ett djupare plan vilket stärker tilliten. I stadens ledarforum fortsätter detta med att göra, dialoger och återrapportera från de fem fokusområdena till alla. Målet att att skapa en kultur som går från delar till helhet och där vi alla hjälps åt att utveckla helheten och tackla våra utmaningar kring klimatet, demografin och den politiska osäkerheten. Det är en spännande förflyttning och jag är tacksam att jag fick chansen att hoppa in i detta. Kan vi knyta ihop repet med verksamhetssystemet, det kulturella och politiska systemet till en fungerande helhet så blir vi lika starka som Google.

Pedagogiken är som sagt enkel, trygg och det fastnar. Sakta men säkert fyller vi ut mellanrummen med nya relationer och samarbeten. Jag brukar vara bra på det som kallas double loop thinking och hitta det som modellerna missar eller inte sägs. Här ser jag att professorerna förberett sig väl och det gör mig glad och tillfreds. Då ökar inlärningen och lusten att tänka vidare.

Parallellt med att vara ”student” och ta emot så kan jag inte låta bli att undervisa och vara lärare på Chalmers igen. Att få undervisa blivande arkitekter i ekonomisk hållbarhet går helt enkelt inte att låta bli. Även i dessa situationer krävs att man finslipar sina egna grunder, uppdaterar, läser in sig och reflekterar på vad det betyder, det man tänker förmedla. Att själv undervisa är att lära nytt och se på sakerna i nytt ljus. Fler skulle ägna sig åt att undervisa och ifrågasätta sina ”sanningar” och förnya sig. Mitt mål är att stärka andra och ge exempel direkt från företagsvärlden som studenterna har nytta av så fort examen är klar. Det är också nyttigt att förenkla teorier så att alla förstår. Konsten är att berätta som det är och inte krångla till saker och ting. Då blir oftast undervisningen kul och inspirerande. Många hänger på och upptäcker nya frågor eller samband. Min styrka har alltid varit detta, att benämna en stol för en stol och visa att det inte är så svårt som många tror. Oftast är praktiken ganska enkel men det tar tid innan man når denna punkt.

När man blir äldre så inser man också hur lite man vet och kan. Hur oändligt mycket som man aldrig kommer hinna med. Min egna ambition nu är att bygga upp en intern bolagsakademi tillsammans med exempelvis Chalmers där medarbetarna kan gå olika  kursmoduler som ingår i jobbet. Alltså en minihögskola och där undervisning sker på arbetstid. Detta kostar men ger sannolikt minst tio gånger pengarna. Varje företag behöver ha ett ständigt inflöde av kunskaper, språk och verktyg. Just korsningen mellan högre utbildning och näringsliv kommer att integreras ännu mer. Alla behöver uppdatera sig oavsett nivå. Denna utbildningsmarknad lär explodera om säg fem till tio år med olika undervisningskanaler.

När man kan är det skoj och då blir allt enkelt. Intresset är helt avgörande. Att lära sig tillsammans är få förunnat och om vi kan förvalta detta pund i Göteborg kommer framgången bli enorma. Kunskapen gör oss ödmjuka, lyhörda och reflekterande. Det är som god diet, det förlänger livet och håller igång hjärnkontoret längre. Kunskapen generar energi och energi som klarar de långa loppen. Jag tror faktiskt att denna utbildning som genomförs av staden kommer att få mycket goda effekter och bli en milstolpe som många kommer prata länge om.

Göteborg den 27 november 2021/Thorbjörn