Det var någon författare som sa att människan består av en offentlig del, en privat del och en hemlig del. Oftast ser vi bara en lite del av denna helhet trots att vi är väldigt bra på att analysera andra och kassa på att lära känna och förstå oss själva. Många människor är också noga med sin integritet och vill ha en rågång mellan de olika rummen.
Smaka på dessa härliga och intressanta ord, ett i taget;
Robotpersonlighetsdesigner
Etikutvecklare
Molnvakt
Gig-manager
Distansare
Kulturflätare
DNA-coach
Vertikalodlare
Oldfluencer
Klimatrevisor
Ord som kan vara nya jobb eller uppdrag inom en tioårsperiod. Kanske behövs en rejäl lågkonjunktur innan de föds fram eller så smyger de bara fram ur kulisserna och är ett fullständigt faktum innan någon vet ordet av. Härliga begrepp som säger en del åt vilket håll vi är på väg.
En annan tydlig tendens som jag ser är att 9-17 jobben kommer påverkas av AI, bred digitalisering och mer nätverksliknande organisationer. Behovet av fast anställd personal kommer minska när företagen blir mer agila i en globaliserad konkurrensekonomi. Många tjänster försvinner när robotar och programvaror tar över. Jag tror faktiskt det är långt fler yrkesgrupper som riskerar att påverkas på en tioårsperiod än vad många vågar tala om.
Det är just i ljuset av detta som begreppet Gig-ekonomi har fått sin utbredning. Ett gig, ett slags uppdrag, som bandet får för att köra sina låtar. Sedan drar bandet vidare till nästa spelning. Ungefär som nomader som kan något och där det finns någon som efterfrågan denna kompetens eller underhållning. Gig-ekonomin är ytterst påtaglig inom kultursektorn där de flesta har F-skattsedel. Frilans är i princip samma begrepp som tar och gör uppdrag utan fast anställning. Så företeelsen med gig-ekonomin är föga ny men förändringarna inom den digitala tekniken gör att arbetsmarknaden sannolikt kommer förändras på djupet.
Det slog mig idag när jag gick och funderade på en del råd som Ulf af Trolle lanserade under 1980- och 1990-talet – hur ytlig kunskapen tenderar att bli inom företagsledning. Trolle var en stor tänkare och verklig företagsdoktor i ordets rätta bemärkelse. Det är över tjugo år sedan han gick bort och boken ”Ett andfått liv” utkom som visar konkreta fall, med både djup och bredd som jag själv har lärt mig mycket av. Att skala bort och prioritera. Hans angreppssätt var att identifiera en livskraftig kärna i företaget och att lägga ned eller sälja delar som var förlustaffärer och att rädda företaget vilket han oftast gjorde.
Jag ska under fler blogginlägg försöka bena ut grundlägga organisationskunskaper som kan frigör kreativitet, bidra till mer skapande och stärkt engagemang. En av ledarskapets uppgifter är just att få resurserna att växa och samverka effektivt, så att processen input och output är optimal ur mänsklig, ekonomisk och miljömässigt perspektiv.
Som jag ser det så har många företagsledningsuppgifter fallit bort som är ytterst väsentliga för verksamheten och istället har det tillkommit saker som är helt obetydliga. Allt kring scenarioplanering, omvärldsbevakning, strategiutveckling, stärkt kundkunskap och mycket annat har försvunnit från radarn, något som jag vill råda bot på. De kommande bloggarna kommer därför handla om hur man utvecklar sin ledningsgrupp, stärker kommunikationen, utför en riktig omvärldsanalys med scenarioplanering, medarbetarskapet, ledarskapet, styrelsearbetet, styrning och strategi, kulturfrågor och kundfrågor.
Denna blogg handlar om valen när man utformar sin organisationsmodell som behöver en översyn då och då. De flesta missar att detta är ett styrinstrument och en viktig del i bolagets kommunikation. Det kanske är dags att utveckla en organisationsdoktor på samma sätt som vården nu tar klivet ut på nätet.
Markuskyrkan erhöll det första Kasper Salinspriset för god arkitektur av Svenska Arkitektföreningen 1962. Att rita och konstruera vackra byggnader som inte medför alltför höga hyror. Är det möjligt eller är det helt utsiktslöst? Tumregeln säger att när det blir billigt så blir det i regel fult och när det blir dyrt så blir det snyggt.
Det är ingen lätt fråga att ta itu med. Mycket runtom påverkar. Långdragna detaljplaneprocesser som binder kapital, lokala opinioner med överklaganden och en byggbransch som bara ökar sina kostnader. Byggbranschen är ett fullödigt mysterium – det finns ingen annan bransch i världen med en så svag kostnadskontroll som denna. Ingen går i bräschen för att stärka produktiviteten, bygga i fabrik eller ta egna risker. Allt kantras över till slutkunden och döljs bakom låga räntor och kortsiktig yta. Så ser verkligheten ut. Till och med de så ifrågasatta miljonprogrammet från 1960-talet har bättre kvaliteter än det som byggs i storstäderna idag. Husfasader från 2010 har redan börjat flaga i Hammarby Sjöstad, vilket är makalöst dåligt.
Trevlig sommarläsning:
https://www.ockero.se/download/18.3337c7f3145497702731e73/1402409417999/Naturv%C3%A5rdsplan%20med%20bilagor.pdf
Det är kanske inte så konstigt att man hör härliga Cornelis Vreeswijktoner från Källö-Knipplas hamn, när vi står på Hälsö denna sköna lördagskväll och hör hur alla sjunger med över vattnet. Det är sommar i Bohuslän. Balladen om Fredrik Åkare börjar ju precis här, på Öckerö loge och det är en synnerligen väl vald plats. Även Cecilia Lind är med.
Alltså, det går att börja redan nu med dessa åtta punkter, så kan vi förhoppningsvis få stopp på den skenande kostnadsspiralen och utifrån dessa verktyg kanske forma en gryende bostadspolitik som är både ekonomisk, social och miljömässig. Det är ett strålande Visby som möter oss, söndagen den sista juni. Temperaturen är på väg upp över 30 grader och arrangörerna lägger sista handen på att finputsa alla sina tält, utställningar, program, expertpaneler och digitala sändningar. Det är som väldens största åsikts- och idémarknad, en demokratifestival, med över 3800 seminarium på sju dagar och nästan 50 000 unika besökare väntas besöka dagarna. Lika många som hela Gotland.
Almedalen är präglad av en slags politisk grundpelare, där partierna äger en dag var. Men det är minst lika mycket ett företagsevent där det pågår både öppna och stängda seminarium och nätverkande.
Dagarna är sprängfyllda med en helt fantastisk kunskapsbuffé med skickliga moderatorer, kunniga paneldeltagare och nya försöksballonger som sänds upp i skyn. Det är kvalitet rakt igenom och man klarar maximalt tio seminarium per dag. Det gäller med andra ord att hårdprioritera eftersom 10-20 superintressanta seminarium ligger på samma tider hela tiden. Appen är ovärderlig.
Den här gången åker vi i ledningsgruppen tillsammans för att spana, lära nytt och se vart vindarna blåser. Vi bevakar våra olika fackområden och stärker kunskapen tillsammans. Ett roligt och bra lärande.
I myrstacken jobbas det gränslöst men säsongsanpassat. Studerar man arbetsdelningen och samverkan så ser man att arbetet präglas av ett tydligt ändamål och högre syfte. Tänk om man kunde skapa sådana organisationer med få nivåer, självständigt lagarbete och där alla krigar för stacken. Det är lite sent att vakna nu, efter nästan ett helt yrkesliv. Men bättre sent än aldrig. Det som klarnat i mitt huvud är att vi arbetar precis lika mycket idag som vi gjorde för exakt 100 år sedan. Den ända skillnaden är att vi idag arbetar fem dagar istället för sex dagar. Sedan 1973, alltså i 46 år, har vi haft 40 timmars arbetsvecka som norm, lag trots den informationsteknologiska revolutionen sedan tjugo år tillbaka. Idag är produktiviteten generellt dubbelt så hög som 1973. Tänk själv hur det såg ut då, det fanns inga datorer, system, certifieringar, grusvägarna höll på att asfalteras och på kontoren fanns en fast telefon och rullarkiv. Vi är många gånger mer välutbildade och jämställda vilket gör att vi klarar mer än tidigare. Utbildningsrevolutionen är värt en egen blogg i sommar.
Många studier visar också, från bland annat forskaren Roland Paulsen att cirka två timmar är tomt arbete varje dag. Det handlar om raster, privat surfande, ineffektiva möten, ställtider för resor, otydliga processer som skapar meningslösa uppgifter. Annan forskning visar att cirka en timme av arbetstiden läggs på intriger eller maktspel. Alla som har tillbringat sina dagar på kontor vet att det finns enorma förbättringsmöjligheter. Tempot är relativt lågt och dåliga IT-system stjäl hur mycket tid som helst. Så frågan är varför har inte arbetstiden minskat när produktiviteten stärkts, utbildningen stärkts, digitaliseringen stärks och vi är på väg mot en mer flexiblare arbetsmarknad. Från politiskt håll kommer istället kravet på mer arbetstimmar, när färre ska försörja allt fler invånare. Detta är realitet och inget som går att vifta undan. Men att alltid göra som vi gjort är kanske inte bästa receptet att tackla dessa utmaningar på. Jobbar vi rätt, är önskemålen och behoven realistiska eller måste vi tänka nytt?
Det går att utveckla och förändra elfenbenstornet om man lär av idrottsrörelsen. Det finns mycket man kan lära sig av amatöridrotten eller idrottsrörelsen som utövas på fritiden. Hur man lyckas uppnå jämställhet, bryta normer och att träningen avgör resultatet istället för kön.
Det märks så tydligt var man än kommer. Om man är i löparspåret på Södermalm, runt Munksjön i Jönköping eller i rikets andra stad. Om man cyklar på slingrande vägar i undersköna Omberglandskapet eller i vackra Ydrebygden. Besöker gym, idrottsklubbar eller provar nya slingor för moutainbike. Så är den kvinnliga närvaron dominerande, med undantag från golfen som har en bit kvar.
Ett lag är större än de enskilda delarna. Det uppstår kopplingar och kreativa processer som driver fram oss individer och system på ett styrt och slumpmässigt sätt. För mig är det helt självklart att alla som bor i våra lägenheter ska kunna påverka både sin bostad och närmiljön och alltid få ett positivt bemötande från oss. Det finns inget finare och bättre än engagerade hyresgäster som bryr sig om både sin bostad och sitt område. Dessa ambassadörer är guld värda, det vet varje bovärd. Som ett led i att öppna för mer påverkan har vi uppdaterat det så kallade boinflytandeavtalet med Hyresgästföreningen som var över tio år gammalt och var kopplat först och främst till själva lägenheten. Det händer saker när man kokar om gamla recept till dagens hållbara samtid.
Grovt sätt kan man förhålla sig till världen som om den antingen är ödesbestämd, att förloppet är förutbestämt eller att inget finns innan något inträffat, alltså inte förutbestämt.
Vad kommer att hända och hur mycket kan man själv styra och påverka förloppet eller kan man inte påverka någonting alls?
Eviga frågor som filosofer bearbetat i årtusenden. Det kan låta lätta men ruvar på ett existentiellt val och avgörande perspektiv. Inte minst kring handlingarnas räckvidd, möjligheter och energins uppkomst.
