Hammerth.se

Idag är det 22 år sedan jag och Gunilla gifta oss. För varje år man varit gift finns ett symboliskt ting. För 22 år är det Jute som är en subtropisk växt som framför allt odlas i Indien, Kina, Thailand osv. Växtens stjälkar används vid tillverkning av tyg (också kallat för jute). Fibern är grov och sträv och används mest till framställning av säckväv. Tänk säckväv som symbol för ett 22 årigt äktenskap !

Detta kände vi inte till när vi stod och huttrade på kyrktrappan den 1 december 1990 i den mytomspunna Husaby Kyrka på Kinnekullekanten i Västergötland. Det var en intensiv solnedgång och sedan becksvart. Kyrkorummet var dovt och närmast mörkt i den tusenåriga kyrkan. Gästerna var till övervägande del svartkläddda. Ingen munter syn direkt.  I mer en två decennier har vi nu kämpat på med diverse projekt, jobb, barn, hus, flyttar, utbildningar, utställningar, renoveringar, inköp osv. Absolut inget av detta kände vi till när vi stod vid altaret. Vi var som två nyfödda och helt ovetande om vägen.

Då när vi gifte oss var det många som var tveksamma och tyckte att det gick för snabbt. Nu är det vi som har varit gifta längst av alla och hjälper andra med råd och dåd. Det är svårt att ge något recept på vad som funkar. Mycket handlar om tur och gemensamma intressen och mycket energi. Att var och en kan förkovra sig och ha sitt egna liv samtidigt som man då och då gör gemensamma saker. Kan man dessutom hjälpa fram varandra, ha en öppen dialog och prata om allt så brukar det funka. Vi har alltid kunnat dra fördel av att vi är så olika som vi är. Istället för bråk har det blivit förståelse (åtminstone i de flesta fall). På något sätt blir det lättare med åren. En mogen familj med vuxna barn är ett ”modellföretag” egentligen, där alla har klara roller, hjälps åt naturligt, delar på arbetsuppgifter och ekonomin. Det blir faktiskt väldigt effektivt – här vet jag inte om arbetslivet någonsin kan mäta sig med denna enhet. Hos oss har vi alltid varit öppna, alltid satt ekonomisk säkerhet i första rummet, trots diverse galenskaper med hus. Barnens skolgång har också varit prioriterad liksom ambitionen att skapa ett tryggt och vänligt hem. Våra urstarka och kloka dobermanhundar har stärkt familjebanden och gjorts oss vältränade och tydliga.

Traditioner kan man ha när de passar. Oftast är traditioner en nackdel och något som blir en börda, ett måste när man tar de på alltför stort allvar.  Vi lever vårt liv och följer inget som det borde vara utan som det är. Så därför blev bröllopsmiddagen två korvar med bröd eftersom Gunilla skulle iväg och sjunga kör i kyrkan ikväll och jag fick en löparrunda i skogen. Klockan är 18 och i vår kyrka rings Helgmålsringning in så det är dags att stämpla ut denna första riktiga vinterdag då kylan har kopplat greppet om landet.

På  ett bostadsföretag är alla nyckelpersoner och lika viktiga för att verksamheten ska fungera. Allt hänger ihop och varje medarbetares insats påverkar vårt resultat på gott och ont.  Oavsett vem i ”besättningen” som saknas kan det betyda problem i husen eller hos hyresgästerna. När allt kommer omkring är skillnaderna mikroskopiskt små mellan oss människor. Det ända som skiljer är vilken erfarenhet och ambition vi har. Vissa är duktiga på teknik, andra på måleri, den tredje på service och den fjärde på ekonomi osv. Alla har sin stjärna och drivkraft. Alla kan bli mästare inom sitt skrå. Det gäller att ta upp detta ämne i rollen och instruktionen så att energin kan pumpa ut och skapa drivet. Sedan handlar ledarskapet om att ta bort orättvisor, rensa upp i alla tokiga uppgifter, ta itu med missämjor, jobba igenom arbetssätten, se över lönesättningen och ha en klar plan framåt. Utöver detta är det betydelsefullt att man följer upp olika insatser och utvärderar det som sker så att man vet vad som ger bra effekt eller dålig watt. Spelet sköter medarbetarna själva bara det får just feedback och att man ser varandra och lyssnar på varandra. Det gäller att styra och släppa greppet som man gör när man hjälper någon att lära sig cykla. Att ta steget åt sidan när det funkar och hålla i när det inte funkar är att värna om sina nyckelpersoner. En underskattad sak är marknadsföringen av arbetsmodellen. Det ger många plusvärden att marknadsföra organisationen såväl internt som externt. Ett område som är närmast outforskat.

Det börjar synas alltmer att papperstidningarna är inne i en tuff varvskris som det talas väldigt tyst om. En utbredd tidningsdöd skulle vara förödande för journalistiken och demokratin. Det skulle bli syrefattigt och närmast ett vakuumtillstånd. Nu när allt är så kommersiellt är det inte enkelt för staten att gå in med presstöd (bidrag) till en specifik bransch. Har det inte gått med bilbranschen så lär det nog inte gå nu heller. När den statliga utredningen kring presstöd är klar så är det kört.

Jag har själv varit utan papperstidning i många år men gått tillbaka och gillar verkligen tidningens format och hantverket även i de fall man själv drabbas. På det lokala planet är det otänkbart att papperstidningen kan försvinna trots att upplagorna ständigt sjunker. Att upplagorna sjunker visar hur krisartat det är med tanke på hur mycket lokaltidingarna har förnyat sig till det bättre.  Alltså o-tänkbart. Här är tidningen en mötesplats och ett outsinligt samtalsämne. Det står ju i tidningen.  Alla läser tidningen på jobb, restaurangen, på nätet, på biblioteket, hos grannen eller mamma. Men färre köper. Går papperstidningen under så går journalistiken under, även hur stora redaktioner och digitala projekt man än har. Just bullentinen, pappersformatet, löpet behövs om det ska bli ”riktiga” nyheter. Nyheter måste bli konkreta, något vi kan ta på, känna och se svart på vitt så att säga. Det digitala har inte den kraften. Ölandsbladet har valt att fokusera på annonser på förstasidan och jobbar med vass lokal journalistik  som är väl insatt och förankrad bland invånarna. Ledaren som är ytterst välskriven spelar en underordnad roll och kommer långt in i tidningen.  Kostnaderna måste vara under kontroll eftersom priset är lågt.  Utgivningen sker 3 dagar i veckan. Vid sidan av tidningen gör man fler andra publikationer som fyller andra behov.  De nummer som kommer ut har relativt hög kvalitet och säger något. Täckningen är 87 procent på norra öland och upplagan runt 8 700 tidingar. Många papperstidningar som kommer ut är sexdagarstidningar med ojämn kvalitet och skulle vinna på att gå ner i utgivning. På tidningarna finns också många underchefer och många typer av tjänster. Det är nog dags att krympa och fokusera på skribenterna och säljarna samt växla mellan proaktiva och reaktiva nyheter. Alternativet är lokala gratistidningar som drivs med journalistisk ambition och som kopplas  till nätet för en snabbare nyhetsförmedling. Nätet ger mervärden och utvidgning men många använder inte nätets möjligheter i kombination med papperstidningen. Varje artikel på nätet ska vara en inkörsport till mängder av länkar och hänvisningar. Jag tänker hur som helst stödja papperstidningen för alternativet är omöjligt. Det skulle bli ett kulturellt mörker om papperstidningarna börjar slås ut som det skedde med varven på sjuttiotalet.

Det har raljerats mycket om hur mycket onödig tid man lägger på budgetarbetet i olika företag. Många har menat att det är bortkastad tid eftersom man ända tvingas ändra sig stup i kvarten. Då är det bättre att bara köra och vara beredd på förändringen. Det är definitivt inte min inställning. Att i lugn och ro granska sina kostnader, fundera om man kan göra på andra sätt och tänka igenom arbetssätten är ovärderligt. Vi jobbar alltid kollektivt i budgeten och då flyter det upp massor av saker som inte är helt utredda eller inte fungerar samt ger nya uppslag på förbättringar. Att göra en budget är som att komponera ett musikstycke. Ramarna ger jag själv och sedan jobbar orkestern fram förslag som vi sedan knyter ihop gemensamt.  Det här stärker lagandan och konkretiserar de mer visionära planer som vi har.  Att  lära sig och diskutera ekonomiska grundantaganden, mått, periodiseringar, hur resultat- och balansräkningen hänger ihop, hur investeringar slår, hur vi kan omförhandla avtal, korta ner bilåkandet osv är faktiskt en internutbildning som är oslagbar. När sedan verkligheten förändras vet man varifrån och hur man kan parera situationen. Men ok, budgetprocessen passar bättre för vissa branscher än andra. För bostads- och fastighetsbranschen är den skräddarsydd. Det blir också kul när vi har koll, vet vad olika aktiviteter innebär och kan planera framåt med god säkerhet. Att sedan decentralisera budgeten så att alla medarbetare ingår och deltar ger dynamik och mer nytänkande. Tyvärr tar det tid att förändra alla resultatrapporter, mallar och ge tillgänglighet till våra ekonomisystem eftersom allt är uppbyggda kring att det är få som styr och använder dessa. Alltså leve budgetprocessen!

Det är en disig morgon idag den 21/11, när vi kör ut mot Nifsarpsskolan. Klara ska både skriva sitt teoriprov och köra upp under dagen. Jag önskar henne all lycka med allt och hon kliver in. Hon är som alltid enormt förberedd och numera har jag glömt bort min roll som ”körskolelärare” så bra har det gått på slutet. Efter mina möten kommer jag in på rummet och där är Klara. Redan? Glädjestrålande, ett ansikte som är fullständigt glatt, visar hon sina papper. Yes, jag har klarat allt. Och på bordet ligger nästan full pott på  teoridelen och en körning utan fel. Vilken milstolpe och allt klart på en förmiddag. Hon ser nästan chockad ut och har svårt att ta in, trots sitt annars så lugna och målmedvetna sätt.  Hon springer upp till konditoriet och köper en tårta till Eksjö Körskola som fungerat utmärkt i alla delar och verkligen utbildat eleverna i bilkörning på ett strukturerat och proffsigt sätt. Det är bara att ta hatten av för en sådan fin verksamhet.  Att ta körkortet är på många sätt att bli vuxen. Att kunna röra sig fritt och komma dit man själv vill. Att upptäcka världen och helt enkelt få nya vingar.  Alla som vi berättar nyheten för skinner upp som en sol och ser rent lyckliga ut. Och genast kommer egna minnen fram.  Att ta lappen är en biljett till en ny frihet.  Jag avslutar dagen med att köpa bra begagnade dubbdäck som vi sätter på ”ebermans” Volvo som Klara ska få. Nu är den renoverad och i ganska gott skick trots sina tio år på nacken och nu lär den få nytt liv och rulla vidare.

Det är kolsvart ute och allt försvinner i mörkret. Det är en slottströskel att ta sig över för att kränga på sig alla löparkläder och ge sig ut i skogen. Pannlampans stråle flimrar till och marken under fötterna känns inte lika säkert längre. Här gäller att spara på batteriet, så det blir till att tända och släcka om vartannat.  När det är släckt är det som att springa rakt in i rummet, tiden och materian och möta evigheten. Det är en märklig känsla av totalt mörker utan att se något. Det är lätt att med en gång styra rakt ut i diket även om man håller rak kurs och ger akt på alla ljud. Som en fyr tar vi oss fram och sensmoralen är att det är bra att ha med sig ett reservbatteri för det är ingen lätt uppgift. Vid ladorna glimmrar det av kattögen som verkligen lyser och följer oss som en mus och vid vattenkaren står tysta kor och blänger förundrat på oss när vi riktar den allt svagare pannlampan åt deras håll. Olika silutter syns i de upplysta fönstren på gårdarna och ute på åkern lyser ett ettrigt ljus från en traktor som verkar ha fått fnatt. Det går alltså att ta sig igenom detta välde av mörker och allt det vanliga blir annorlunda och spännande när allt är släckt även om att blir vått och ganska svårforcerat.

Vi människor kommer en god bit på vägen med våra liv, men långt ifrån fullkomlighet eller någon form av fullbordan som vi strävar efter. Vi har gjort vårt bästa när vi lämnar organisationen eller släkt/familj  men det finns saker som stannat upp eller aldrig blev av.  Saker som skulle ha gjorts men som inte blev av när krafterna och motivationen tröt och alltså inte var någon slump. Men det är ett enormt försök, ett fantastiskt konstverk av kamp, energi, liv, lycka, motgångar, förändringar, utmaningar och åldrande som vi tar oss igenom.  Varje människa är värd den djupaste respekt för sitt unika försök och prestation. Uppifrån ser våra liv mer ut som en lång träning inför de riktiga matcherna.  När skotten börjar gå på mål så är man uppe i 70-80 års åldern och kroppen börjar göra sig påmind och kopplar greppet om människan. Vi fångas upp som fiskar i näten och ingen krigare går fri. Aristoteles sa att meningen med livet är arbete. Det gav livet mening och framåtskridande. Det är ett motvärn mot kroppens tombola och kan överlista kroppen en tid. Men till slut hinns vi upp och då går stafetpinnen över till nästa generation. Tyvärr är överföreningen från en generation till en annan begränsad. Tänk om man kunde ladda ner en människas samlade kunskaper och sedan synkronisera med sitt egna liv istället. Eller förlänga livet 50 år med lite gencocktail eller skapa genbanker som gör att vi kan byta ut delar som till en bil.

Att få sova gott och gå ner till frukosten och knäppa på P2, där det strömmar ut Arvo Part:s Adams Lament är som en liten gudstjänst (http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2462) Efter detta kör och orkesterverk fortsätter man med Karl Jenkins Stabat Mater och solen bryter igenom efter nattens regn. Vi går ut på ängarna mot havet och ser det egendomliga novemberljuset. Mitt i alvarsmarkerna ligger en enorm gata med höga travar av ved som samlats upp. Det är sannerligen inget man förväntar sig hitta här. Vi åker in till färghandlaren i Löttorp och köper tapetlim. Där får vi reda på att just nu ska SM i Dikesdyning starta och vi åker överraskade dit. Där ska man med snorkel och cyklop kravla sig ner och simma 150 meterna i diket och den som är snabbast vinner en resa till Irland där den här företeelsen tydligen är popluär. Man blir överraskad minst sagt. Det blir en löptur och jag springer förbi Källa Stensvaveri och där lyser lamporna och en bil står parkerad utanför. Inne i verkstaden står en man och slipar sina stenar fast det är lördag och klockan är över 18 och det är kolsvart utanför. När vi sedan går ner till vår hamn så är flera hamnstugor fulla och uthyrda fast det snart är mitten av november. Det pågår hela tiden saker som inte går att förutsäga eller så att säga inte stämmer med vad man tror är normalt. Vissa dagar gör skäl för begreppet gåva och denna dag är en sådan. Under eftermiddagens kommer solen och november ler sitt gåtfulla leende efter nattens regn.

De gamla industriägarna/kapitalisterna håller på att försvinna och ersättas av ett ansiktslöst och anonymt ägarskap där fond-, pensions-, och försäkringsbolagens tjänstemän styr hela ruljansen utan det långsiktiga perspektivet.  Men, en närvarande och aktiv ägare är värd hur mycket som helst. Han eller hon får automatiskt fram en inriktning och kan sätta upp regler, ägarkrav, instruktioner som alla accepterar utan knot. Det förväntas nästan att man älskar sitt jobb och sällan hör man att detta inte går eller att man inte hinner, man gillar läget eller slutar.  De flesta vill vara effektiva och använda ägarens resurser så väl som möjligt eftersom det finns en personlig relation och att man ständigt ser ägaren varje dag.  I organisationer med otydlig ägare försvinner denna nerv och målen blir oftast i konflikt med varandra eller diffusa. De som driver verksamheter vill leda,  bestämma, tjäna en hacka och delta i en utvecklingsprocess som stimulerar oss människor. Och då måste många organisationer stärka sitt ägarskap och synliggöra denna del så att dess krafter kan släppas loss.  En annan viktig skillnad är synen på och hela rekryteringsprocessen för att hitta rätt individer eftersom företag står och faller med enskilda individer. Här deltar oftast ägaren. Kanske är denna fråga om ägarskapet, en faktor som kommuner, landsting och andra större organisationer skulle prioritera först av allt,  för att uppnå både högre effektivitet (vad man gör) och produktivitet (hur man gör detta) samt utveckling.  Men då måste systemet decentraliseras, uppmunta och belöna goda prestationer och låta verksamheter gå med vinst om kvaliteten är godkänd av kunderna och medarbetarna. Upplägget måste vara som i bolagsformen med tydliga mål, utdelningskrav, uppföljning och ägarsamråd etc. Här finns en förbättringsmöjlighet. Är jobbet till för mig eller är jag till för jobbet. När man gör en förändring kommer denna kärnfråga upp till ytan. Många har anpassat sig och arbetsflödet bygger på vanor och att man har andra saker utanför jobbet som man inte vill tulla på.

Att se Oh bamas.. segertal är fantastiskt. Det är sent, han har vunnit en jätteklar seger 303-206 (i motsats til alla opinionsmätningar som talat om dött lopp) och han uppträder enormt samlat och välformulerat. Han formulerar hela den amerikanska drömmen, tar upp utmaningarna, hur man ska komma tillbaka, tackar sina kampanjarbetare, sin vice president och hinner även beröra stormen, värderingar och hur landet ska enas och hur viktigt det är att värna demokratin. Och han talar till mig och dig. Et retoriskt mästerverk som får med entusiasm, tyngd och hoppfullhet. Under talet som är på 20 minuter tittar han inte ner i några skärmar eller papper en ända gång.  Allt sitter i honom. Här förstår man varför folk lagt sin röst på honom trots tuffa tider. En intelligent ledare med både en hård och mjuk sida och som kan formulera sina tankar och visioner. Amerika har sannolikt den bästa ledaren på planeten och det är bara att stämma in i hyllingskören, han är otroligt skicklig. Den här blir hans period. Nu kan han växla upp och ta greppet på ett nytt sätt. Det ska bli intressant att studera valetssiffor som valdeltagande, hur de sk swingstaterna har röstat och varför segern  blev så klar samt hur planen ser ut för de kommande fyra åren.

Senate »

Det dra ihop sig till skrivning för Gustaf och han ser bara ett stort moln av uppgifter och fakta som han inte kan få in i huvudet. För ett ungt sinne är det inte lätt att strukturera upp och sidorna känns övermäktiga. Så fort han tar fram en bok börjar han gäspa och känna sig trött trots att han har lätt att lära och har ett närmast fotografiskt minne. Det handlar mycket om studieteknik och att att vara aktiv i  det man gör.  I detta fall heter lösningen mindmapping. Det är ett bra sätt att samtidigt som man läser, rita upp en karta med bilder och nyckelbegrepp som ger sammanhang och förståelse (här kan även fantasin få utrymme). Det är förvånande hur starkt man minns det som står på kartan. Det blir som ett foto.  Allt på en A4-sida beroende på hur mycket man läser.  Repetionen blir lättare och en karta kan rymma 10 lästa sidor som gör mängden överskådligt. När man kan är det skoj och genast försvinner gäspningarna och intresset vaknar. Så här borde fler killar jobba. Att vara aktiv som man är i alla dataspel och skapa en egen berättelse i bild och text. Tips:http://www.mindmapping.com/

Det är det oväntade, som får oss att upptäcka något nytt, höja energinivån en aning eller få syn på oss själva. Det är värdefulla tillfällen, även om det dåligt oväntade inte alls är lika roligt. Men nästan alltid lär man sig värdefulla saker om sig själv. Dåliga beteenden kommer fram och moralisk tafatthet kommer upp till ytan. Idag var en dag med det positivt oväntade. En regnig novemberdag i Kalmar utan någon riktning. Vi ska in och handla. Innan springer vi över gatan till Domkyrkan i Kalmar för att se om det finns någon intressant bok i deras udda boklåda. Vi slår upp dörrarna och framför oss brinner ljus och kyrkan är upptänd. Längst fram står en kör på kanske 50 personer och över inför en föreställning av Gabriel Fauré Requiem som ska framföras på Söndag förstår vi senare. Det är enastående vackert och fullständigt överrumplande. Här, just nu och utan någon påannonsering kliver vi in i denna fantastiska värld. Och Fauré blir en ny bekant och även en liten bok av G A Danell. Det oväntade är på något sätt våra lärare som har ett budskap. Och det är i dessa situationer som vi är oss själva. Här är vi facit av våra liv. Vi är inte förberedda utan tar situationen som den är. Även oväntade negativa saker, som att backa in bilen i en stolpe, sätter igång massor av processer och visar snabbt våra verkligen sidor utan omsvep. Det oväntade är något vi kan lära mycket av. Lyssna gärna på; http://www.youtube.com/watch?v=NaIq8M47TvY

Att jobba med andra människors hem och boende är en speciell verksamhet. Det handlar om att lösa akuta problem, ge bra service, förebygga så att fel inte inträffar, ronderingar, planera för budget, följa upp entreprenörers arbete, göra upphandlingar, städa områdena, förbereda vinterschemat, hålla fordon och maskiner i trim och se till att alla hus är varma och att vatten och el kommer fram. Till detta kommer många lägenheter som renoveras med nya kök, tapeter, golv och badrum.  Jour dygnet runt. Och större insatser som att lägga om tak, nya avlopp, stammar, asfaltering, fasadrenoveringar, undercentraler, ventilationssystem osv. Då har jag inte tagit upp nyproduktionen av nya bostäder och jakt på mark och utveckling av nya byggmetoder samt finansiering.

Det vi ska bli bättre på är att låta hyresgästerna få ett reellt inflytande och själva var med och jobba fram olika lösningar istället för att bedöma andras färdiga förslag.  Första steget var att låta hyresgästerna påverka sin bostad när det gäller tapeter, måleri, inredning och tillval. Nu tar vi nästa steg,  att låter hyresgästerna vara med och påverka hela områden och prioriteringar inför just stora renoveringar.  Att öppna upp så att hyresgästerna kan vara med i olika arbetsprocesser och få inblick i bokföring, underhållsplaner, prioriteringar mm kanske inte låter så märkvärdigt-  men det är just precis vad det är. Att samarbeta internt är en sak men att samarbete med våra hyresgäster är en annan sak när de är så många (något som är en av hörnpelarna i vår affärsidé från 2008).  Men när hyresgästernas yrkeskunskaper och erfarenheter möter våra tankar och visioner är jag säker på att vi kommer att utveckla framtidens boende.  Jag tror faktiskt att vi inom ett par år är det ledande företaget när det gäller social förnyelse och tekniska innovationer. Att vi har bäst ekonomi och flest nöjda kunder kommer som ett brev på posten. Idag renoverar vi mest och har samtidigt de lägsta hyrorna i landet och bra marginaler. Inte så illa och bättre ska det bli. Tips på länk: http://www.hemhyra.se/artikel/jonkoping/eksjobostader-satsar-pa-stocksnas-13896

Det är ett utmärkt initiativ från P1 och filosofiska rummet. Programserien har fått titeln, Meningen i en sekulariserad värld. Tänkvärt och väl infångat. Den amerikanska professorn, Hubert Dreyfus intervjuas om sin nya bok All Things Shining som bland annat handlar om att läsa litterära klassiker för att finna mening i en sekulär tid. Det är ett sätt att komma till ro och ställa in sin frekvens. När frekvensen är rätt kan vi också upptäcka och uppleva heligheten som omger oss. Problemet är att vi inte fokuserar på detta utan splittras av underhållningsindustrin. Vi trivialiseras sönder istället för att bli bra på att leva som de äldre kulturerna hade som dygd. Dreyfus har inget färdigt religöst system men lutar åt polyteismen i så måtto att han inte tro på några gudar i vanlig mening. Mer att man kan uppleva värden på olika områden som öppnar upp heligheten om man ”gräver” sig in i sin uppgift. Helighetskänslan finns så att säga på fler ställen och inte bara på ett ställe som monoteismen tror. I den meningen tror jag han har helt rätt. Professorn menar vidare att antingen är vi lyckliga men tror att vi är olyckliga eller så borde vi vara olyckliga men förtränger detta med underhållning och är skenbart lyckliga. I båda fallen blir det en dissharmoni som skymmer heligheten. Sådana här program ger verkligen näring åt tankarna.  Hatten av för Filosofiska rummets programidé och enastående duktiga programledare Lars Mogensen och Thomas Lunderquist som både ligger steget över professorerna i det mesta som tas upp i dessa livsåskådningsprogram.

Det var en förunderlig halvtimme att lyssna och ta del av Bert Karlssons entreprenörsresa. En entreprenör ut i fingerspetsarna som är omöjlig att fånga in i gängse mallar. Hans berättelser börjar med att han som tjugoåring driver tre ICA-affärer och hur han köper tomma fastigheter för pengarna i Skara. Snart har han öppnat ett nytt nöjescentrum som blir en jätteflopp eftersom alla människor under sommaren drar ner till västkusten. Sagt och gjort så är även Bert i Grebbestad där så många andra västgötar vistas. På plats köper han en fastighet som han hyr ut åt en kvinna som vill öppna en bingoverksamhet. Bert är yttterst tveksam till idén men det blir en braksuccé. Genast inleds ett kortståg efter lediga lokaler i Bohuslän och södra sverige för att öppna nya bingohaller. Bert blir störst på detta och pengarna som rullar in används till ny fastighetsaffärer. Däribland en stor flyktingförläggning i Skara som ger stora intäkter. I samband med denna anläggning hamnar han i storbråk med Föreningsbankens styrelse och ledning som säger upp avtal och lån till denna anläggning. Detta grundlägger en strid som enligt Bert Karlsson gör att Föreningsbanken går under och alla deras andra finansieringar av andra flyktingförläggningar rivs upp vilket skadar banken. Lite oklart hur detta går ihop och någon plats för frågor ges inte. Däremot är det skoj när han kommer in på musikbranschen och hur han medvetet jobbar med de främsta musikerna och skapar enorm framång i melodifestivalen år från år. Bert skivbolag Mariann omsatte när det var som störst nästan en miljard kronor. Sedan kom hela projektet med Sommarland och dess gigantiska framgång. Det finns väl inte en familj i Sverige som inte varit där.  Även ett köpcentrum byggdes och här uppstod på nytt konflikter med finansiärer och partners. I denna veva etableras Ny Demokrati tillsammans med Ian Wachtmeister och Bert drog in i riksdagen med dunder och bång. Situationen blev väl övermäktig misstänker jag. Efter alla dessa turer la Bert fokus på TV-formatet och har sedan skapa flera framgångsrika projekt som Fame Factory med flera.  Även insatser kring skolmaten och ett tiotal böcker har han hunnit med att skriva.  Och nu har han på nytt öppnat ett stort asylboende i Skara och återvänt till Grebbestad. Det verkar som om cirkeln håller på att slutas.

Men vem är egentligen superentreprenören Bert, denna exempellösa västgöte med ett genialiskt affärssinne? En ständigt comback kids eller underdogs som så många älskar. En sak är säker, Bert är Bert med hela svenska folket och det är ingen dålig prestation.  För det första har han jobbat med fastigheter, musik och TV och upplevelser som huvudinslag. Moderna och mediala branscher som syns. Han har alltid haft god tumme med tidningarna och fått bra publicitet. Det PR-mässiga delen har varit MVG+ liksom hans sociala förmåga.  Han sätter rättvisan högt och blir han utsatt för provokationer som han uppfattar det, då blir det strid, kamplust och revansch. Ingen sätter sig så att säga på Bert. Här ligger gamla säkert västgötska stormän i anlagen. Och han är heller inte någon konservativ utan mer en rebell som fångas av intressanta företeelser,oftast med god tajming.

Våga göra saker och ting är budskapet under kristallkronorna på Eksjö Stadshotell.  Stå inte bara och titta på utan kliv in och agera och utför något viktigt.  Var inte ledsen om du går på en mina eller två, sånt går att reparera. Kan någon annan göra detta, så kan jag. Detta tror jag är hans statement. Det enda som är synd är att Bert är lite för skrävlig och inte riktig har distans till det fina han gjort och uträttat. Skrytsamheten slår över. Däremot det han gjort, gått sina egna vägar är värd egna böcker inom modern management och PR.   Att han dessutom är rolig och kan dra flera historier gör inte saken sämre. Sannolikt är Bert större än vad de flesta tror i och med att han kan kombinera smartness och härlig humor med framgång. Han känner människans gång och förstår vad som är i tidens omlopp. Berts sista ord blir allvar och en fråga till publiken: Hur mång av gubbarna har gjort ett PSA-prov. Knappast några händer i luften. Berts dom: Idioter, spring iväg och ta provet och håll bättre koll om livet är dig kärt.  Annars blir du jordgubbe och missar livets sken. Det skulle vara intressant om någon psykolog  tog sig an Berts olika val, hans konflikter och hur dessa uppstått, status, pengar, ideologi, moral, tolkningar, uppfinnarförmågan och mycket annat. Alltså en mer problematiserad och fördjupad bild av en annorlunda entreprenör.