Det är inte enkelt att förstå det lilla ordet värde även om det ser så självklart och oförargligt ut. Vad är ett värde och vad är det som förändrar värdet. Ett värde är någon form av större tillgång (med framtida avkastning) eller något som man värdesätter och uppskattar. Något som man har eller gärna vill ha och är beredd att backa upp med köpkraft.  Oftast är värde kopplat till idéer och pengar.  Någon ser något i en företeelse eller i ett föremål och vill gärna ha detta.

Är det många om budet så stegras värdet och blir ännu mer begärligt. På lite sikt ökar nästan alltid värdet åtminstone inom fastigheter, konst, aktier, fonder, företag och så vidare. Det är mänskliga beteenden och psykologiska processer som skapar värden. De finns som hjärnspöken hos oss människor. Den skickliga säljaren som kan dechiffrera koden och koppla värden till starka emotionella önskemål och behov skapar nya affärer. Det finns alltså inga direkta yttre orsaker till att värdet ökar över tiden utan det mesta sitter i medvetandet.  Ändå är det ur dessa drömmar som värden uppstår. Drömmar om en social identitet, att bli älskad, få status, känna makt eller dominans. Universella drivkrafter som verkar gälla i alla tider och alla folk.

Själva ämnet ekonomi handlar nog mer om att bringa ordning och reda och strukturera upp dessa drömmar och önskemål.  I Dagens Industri  tecknas oftast starka riskkapitalistporträtt som tjänar enorma mängder pengar på grund av att de kan skapa värden ur tomma intet. De påminner om gamla tiders trollkarlar som med hjälp av olika illusionskonster kan trolla fram kaniner ur näsdukarna.

Och visst blir man grön av avund när man läser dessa skrönor. Men oftast missar journalisterna vad som ligger bakom framgången och hur dessa bolag egentligen tänker och agerar. De är ytterst rationella och träffar i sju fall av tio mitt i prick. De ser saker som ingen annan ser. Ungefär som en duktig konstkännare som kan se helheten och vad bilden verkligen säger. Det som vi andra inte ser. De ser vad bilden föreställer och hur man kan drar nytta av detta.  Det handlar om varseblivning och perception. På sätt och vis är både konstkritikern och entreprenören samma andas barn.

Trots att vi står mitt uppe i ett informationssamhälle är det förmågan att kunna omvandla och tolka information till kunskap och handling som skiljer agnarna från vetet.  Det är så riskkapitalisterna jobbar. Informationen finns där men det gäller att varsebli betydelsen.  De tar sällan ut utdelning eller andra stora förmåner. Allt återinvesteras och förädlas så att helheten blir större än delarna. När detta jobba är klart efter fem till sju år är det dags att avyttra och det är då vinsterna kammas hem.  Då blir det big business.

Egentligen skulle vi som privatpersoner vara ännu mer måna om att förädla våra privata tillgångar på ett mer aktivt sätt än vad vi gör. Att vi blir veckohandlare på börsen men egen depå, att vi jobbar aktivt med våra pensioner och utvecklar våra övriga tillgångar.  Och även aktivt jobba med att drar ner kostnader för onödig konsumtion som telefoner, el och bilar och istället använda dessa pengar till att satsa i olika företag där värden ökar över tiden. Det jag vill säga är att det finns mycket att göra på hemmaplan.  Att man gräver där man står. Över tid blir det stora förändringar som kan komma  många till del.