Stjärnfallens natt

Det går nog inte att se stjärnfallen i natt på grund av all dimma och dis här på Öland. Vi är inne i veckan, när vintersolståndet inträffar. Mörkare än så här blir det inte och det är sannerligen tillräckligt. Man blir liksom beskuren av allt det tjocka mörkret som reser sig som höga murar omkring än. På pluskontot finns emellertid att det är snöfattigt i södra Sverige och att det troligtvis blir en grön jul. Det är skönt att slippa all snö, sörja, skottning och svårigheter i trafiken. Det är en ljusglimt och ett gott tecken när Ölands golfbana är helt öppen och har fina sommargreener. Att spela golf den 14-15 december går inte av för hackor.

Att gå ut och spring hemma, när det är kolsvart är förenat med skaderisk. I skogarna är det absolut becksvart och då går det inte att trampa fel eller slå av på takten om det är isigt under fötterna. Men här, i lilla Provence, blir det aldrig riktigt svart utan mer gråsvart, dis och dimma, typisk Londondimma skulle man kunna säga. Att springa fram här är underbart. Framför oss brusar havet och utefter vägarna syns gårdarna inbäddade i dis och ladugårdslampor lyser som stora fyrar i mörkret.  Bara denna scen ger en lyckokänsla. Sådan här saker behöver man då och då för att komma över decembers mörker. Enkla och obetydliga saker, men som ger energi och balans.

Det är en arbetsvecka kvar innan det är dags för en välbehövlig paus. Det har varit ett bra arbetsår och många saker har blivit uträttade. De flesta målen har överträffats och det mesta pekar i rätt riktning. Vi är en organisation i rörelse. Vi tar oss framåt och kan leverera. Jag följer själv tre tumregler för att dra mitt strå till stacken. Det är inga komplicerade levnadsregler utan enkla erfarenheter. Regel ett, är att vi alla, var och en är lika viktiga i en organisation. Det är något som jag aldrig kommer att tumma på. Vi har olika roller men alla är lika betydelsefulla för att nå framgång. Min roll är att vara dirigenten för orkestern. Där uppgiften ligger i att förklara partituret, skapa förståelse för det vi gör och stärka kunskapen hos varje musiker.  Jag tror på välutbildade praktiker som framtidens kompetens.

Den andra tumregeln är att prioritera samarbetet. Det är först när vi samarbetar som vi växer och utökar kunskapen. Det är då som ett plus ett blir tre, även i praktiken. Att ha ett bra samarbete gör att flera kompetenser kommer in i spelet och att vänskapen och tilliten ökar mellan varandra. När man litar på varandra vågar man vara sig själv och släppa fram sina idéer. Välj alltid samarbete när ansvarsområde och roll är tydliga.

Till sist, att gå från ord till handling.  Det kanske låter lite klichéartat men att prata gör ingen sommar. Att göra saker och göra det med finess, ger en stärkt yrkes- och hantverksroll.  Där tror jag att en stor del av tillfredsställelsen finns. Att behärska sina saker och få uppskattning och erkännande.

Många människor tittar på varandra för att bilda sig en uppfattning om man kan lita på personen i fråga eller ej. Är han eller hon trovärdig? Ser personen seriös ut eller är det en pajas. Oftast bli detta ganska missvisande. Det där med att man har några sekunder på sig att skapa förtroende tycker jag är rena rama struntpratet. Det man ska titta på är genomförandet. Det som verkligen utförs och ger avtryck. Allt annat är skådespel och egentligen utan betydelse. Många har bytt begreppen och lägger mer fokus på att synas framför att verka. Kan man stiga åt sidan för en stund och glädjas av det som görs, så gör detta inte dagen sämre.

stjärnfall