Jag har precis skickat in tentamen för styrelseutbildningen och det känns både roligt och tacksamt att få göra en tentamen i maj månad. Jag förknippar underligt nog, maj med PM, tentor och att sitta ut och resonera om skoluppgifter. Det har varit ett par härliga dagar. Det ända som stör friden är Europavalet 2014, där SD är valets vinnare. Trots detta var det ingen rapportering från deras valvaka under gårdagens sändningar. Allt fokus låg på miljöpartiet och FI som också gick framåt, men ur en journalistisk synvinkel är detta förödande. Även om få gillar SD måste man sluta med att försöka tiga ihjäl detta parti, för det går inte. Det blir mer näven i fickan hos sympatisörerna och nya konspirationsteorier som gynnar partiet och drar till sig nya medlemmar. 10 procent i ett EU-val bär syn för sägen.

För mig står SD för en unken och intolerant politik som inte fullt ut respekterar alla likas värde. Det är en omodern politik som inte ser värdet i vad invandrare kan och vill göra i landet. Så långt är det oproblematiskt för mig. Jag gillar inte rasism eller protektionism. Problemen börjar med att de andra partierna står handfallna och hymlar om allt som handlar om invandrare, religion (muslimer), diskriminering, integration, brottslighet och kriminalitet osv. Här finns inga problem säger man med en röst.  Detta gör att Åkesson framstår som den ända sanningssägaren när han pekar på konkreta brister och skevheter. Han är tydlig, rak och kan trots sin ungdom hantera massmedia på ett lysande sätt. Media har gött honom genom sin egen rädsla av att inte vara politiskt korrekt. De har blivit en del av etablisemanget. Han har rett ut det ena drevet efter det andra och det gör man inte om man inte är duktig. Utan honom skulle allt falla ihop som ett korthus. Han är partiet kort och gott.  Expressens förstasida idag, ettan, ger ännu mer stöd för SD och deras martyrskap. Det kanske är vågen på redaktionen med det är helt kontraproduktivt och minst lika respektlöst. Jag tycker det är dålig journalistisk som istället för att granska försöker skapa underhållning. SD har nu fått vind i seglen med detta val och alla opinionsundersökningar har missat deras stöd. Istället för att ta itu med deras politik, sakligt och emotionellt, så har partierna smitit undan. Nu krävs att man står upp mot SD och utmanar dem på rent intellektuella grunder för att påvisa deras människosyn och vilka konsekvenser deras värderingar och politik får. Det gäller att vässa de egna argumenten och ta kampen på allvar.  Det är väl inte bara Mona Sahlin som ska göra detta?  Det är dags att inse att Sverigedemokraterna är ett mycket skickligt marknadsföringsparti och en mycket svårare utmanare än vad många tänkt sig. De är på väg att skapa ett ännu större parti. De har lyckats med att koka soppa på en spik.