En enkel dikt – Det oförutsägbara

cronana 3

Det finns alltid en tid när rummet är oförutsägbart – innan form och materia har blivit till.

När kreativiteten befordras fram med uppgift att skapa (fylla ut) och där de sanningsenliga orden driver fram handlingar som språket kopplar ihop.

I det oförutsägbara handlar kommunikationen om något som känns, långt innan förnuftet kommer in och sorterar upp.

Plötsligt står det där, en överrumpling och man är oförberedd- vid dessa tillfällen avgörs allt, det är då agnarna skiljs från vetet.

Det är då entreprenörens blick skymtar sitt byte, när andra ser en åker, ser entreprenören ett hotell eller nya matvanor eller någon.

I det oförutsägbara finns  romansens början – där inget finns, bara drömmar och önskningar – ett energifält som lyser upp något potentiellt som strävar efter att bli aktuellt.

Allt är existentiellt och en bergochdalbana – det är ovisshet och inget för finansmarknaden, men börsen för pånyttfödelse av tankar, av idéer och handlingar rusar.

Spåren syns först i måleri, musik, litteratur, musik sedan klarnar det som det gör under höstens höga och klara luft – det är då man kan ta ett nytt steg och hitta en ny nivå.

Därefter börjar vägarna bli mer preparerade och nya vägmärken syns – det blir mer säkert och förutsägbart – det är aktörerna som formar framtiden – inget blir till av en slump.

Antingen består tillvarons substanser av;

kvantitet, kvalitet, relation, ställe, tid, ställning, det att ha, handling samt passivitet som Aristoteles sa eller

enhet, mångfald, totalitet, realitet, negation, begränsning, ting, orsak, gemenskap, möjlighet, tillvaro och nödvändighet som Kant sa.

Vår ram eller åskådningsform är rummet och tiden – det sa båda, det är innanför dessa väggar som allt levande omvandlas – en märklig maskin eller en enkel supply chain kedja som vi inte ser.

Slutfrågan: Hur påverkar man det ogjorda så att det blir som man önskar sig?