Novembers tårar

CMillesManPegasus

Det är den första november och här på Öland kan det inte bli mer november än så här. Svagt regn, tung dimma, mulen dag och i de flesta husen/gårdarna verkar det som om man börjar kura skymning redan på eftermiddagen. Det puffar från skorstenarna. Dagen går liksom inte upp. Havet och himlen flyter ihop och kring kyrkogårdarna börjar alla gravar att smyckas med gravljus och arrangemang. Kyrkorna tänds upp och ser så där mysiga ut från håll. Sommarhusen får en sista smörjelse och i trädgårdarna råder en febril aktivitet innan man går in i vinteride.

Alla helgons dag, verkar också vara en sådan där dag då man åker hem och hälsar på varandra. Runt många hus brinner marschaller och man ser många huvuden som guppar upp och ner i husen. Det är fest, upptänt och många bilar uppkörda vid garagen.

I P2 spelas mycket fin musik denna dag. När regnet faller påminner det mycket om Mozarts enkla toner i hans sena pianostycken. Jag tycker oftast det finns ett starkt släktskap mellan musiken och naturen. När jag ser novemberljuset tänker jag också på Ingemar Bergmans filmer som gärna använda dessa strålar för att skapa ett dovt och dämpat stämningsläge.

Här på Öland hinner man mycket även om man inte tycker man gör något alls. På morgonen rättar jag en massa texter och tog samtidigt en lugn frukost. Därefter tapetsering med dottern Klara. Plocka fram allt och plocka bort allt samt städade och gjord huset rent. Därefter tio kilometers löpning och betalning till storbonden i byn för att han slog fältet. När vi kom hem såg jag att bildäcket höger fram såg dåligt ut. Snabbt in till Borgholm och som tur är finns Ölands Däckservice som verkligen gör skäl för namnet. En bättre däckfirma får man leta efter. En entreprenör cyklar ner hemifrån och hjälper mig. Allt fixat på en kvart och en rejäl genomgång fast stället var stängt och till på köpet ska han inte ha betalt! Lustigt nog så var han också golfare som byggt upp en egen golfstudio precis som jag själv gjort, så här fanns många andra beröringspunkter. En mer ren och fräsch däckfirma finns inte. Glöm inte detta!

Väl hemma så gör vi mat och tänder upp våra kakelugnar och fixar med nya jobbgrejer och lite samtal. Därefter har jag börjat läsa boken ”De Svenska Riskkapitalisterna”. Där sitter jag nu och kommer så att göra ett par timmar till. I morgon bitti blir det gräsklippning och montering av lite möbler och sedan hem. Trots att man är igång så känns det knappt att man gör någonting alls. Det är lite konstigt faktiskt. Men man gör det i sin egen takt och utan press. De flyter på som Östersjön här utanför.

Det som är minst lika konstigt är att man kan maila ut stora stycken ord i luften och på bråkdelen av en tusendels sekund få iväg dessa till olika datorer, surfplattor och mobiler. Hela lufthavet måste vimla av osynliga textchock som blixtsnabbt överförs på avstånd som ibland är 2 mil, ibland 20 mil och ibland är 100-tals mil. Detta är drömlikt och lika egendomligt som grågässen.

Grågässen kommer från ingenstans i stora som små formationer och styr in siktet på en udde mitt i Östersjön. Det märkliga är att de bara dyker upp, från igenstans på himlen. Plötsligt är de där. Det liknar mer ett trolleri än verklighet. På udden verkar 1000-tals grågäss ha bestämt sig för att mötas. Det är ett intensivt liv och landningarna är synnerligen eleganta. Det är som en jättefest där det flygs in grupp efter grupp. Alla verkar få plats. Det är ett fantastiskt skådespel i all sin enkelhet. Men varifrån kommer de, hur vet de att de ska var här just nu och hur kommunicerar de egentligen. Är det genomgången inför den stora färden söderut?

Här på Öland får man tid att betrakta sakernas tillstånd och ges tid att reflektera och tänka igenom olika situationer. Jag tänker på Mrs Blees barndom och karaktär. Det är alltid fascinerande att tänka på andra. Sig själv har man ganska skral koll på trots att självbilden är direkt avgörande för vad man gör och vem man är. Att förstå sig själv och tänka på hur man uppfattas är matnyttiga övningar som passar för den lugna november, nu när tårarna strilar ner. Att stärka sin självkännedom och förstå hur vi uppfattas borde vara den uppgift vi lägger mest tid på.  Då finns inga gränser längre, då kan även vi flyga….

CMillesManPegasus