Bless och Zorro visar vägen på den internationella kvinnodagen

003

Det är vår i luften. Söndagen den 8 mars, den internationella kvinnodagen, bjuder på ett sällsynt väder. Åtminstone här på Öland går termometern upp till över 15 grader. Plötsligt exploderar allt och gräsmattan återfår snabbt sin färg och vid stenmuren invaderar snödropparna gräsmattan från en dag till en annan. Det tar tid innan jag inser att detta inte är golfbollar från förra säsongen som ligger där.

Jag tittar ut från fönstret och ser hur de knotiga grenarna som är patinerade gungar lätt i vinden. Här är envisheten förkroppsligad i dessa sega och taniga grenar. Budskapet går inte att ta fel på. På muren har den hårda mossan lagt sig på kalkstenarna som påminner om en äldres ansikte. Fälten ligger utsträckta och belåtna i det flödande ljuset– i väntan på att tas i bruk och nyttjas. Där ute syns havet som med ett milt leende pustar ut efter gårdagens raseri. Det är skönt med naturen, den lever på oavsett världshändelser.

Vi åker kustvägen och går fram till Gillberga Natur- och Kulturbrott. Vilket härligt namn och vilken bra presentation om livet, jorden och stenen företaget har gjort. Snyggt och proffsigt. Vi går upp på stenscenen och känner det enorma stenrummet som på sommaren är plats för predikningar, konserter och happenings. På en av skyltarna står det att varje centimeter av den 16 meter höga stenväggen motsvarar 1000 år. Hela väggen är alltså 16 miljoner år. Det är en svindlande tanke. Det är bara att konstatera att våra liv är ett knäpp i detta perspektiv. I ljuset av detta är det nog bra om vi iallafall kan se att varje dag kan bli en liten stenbit på vårt eget livsbygge.

Varje dag är också en stor händelse och historisk på sina sätt. Att fånga dagen är det minsta vi bör göra. Att försöka uppleva det sällsamma med att leva, att ha tid för reflektion och se det positiva och prioritera det vänliga kostar inget. Det tar lite tid i anspråk men vinsterna är så mycket större. När man lever som bäst är det enkelheten som är mest påtaglig. Funkar allt så spelar det ingen roll om man bor i en kartong i skogen eller om golfspelet går åt skogen. Enkelheten gör så att vi ser det viktiga och kan närma oss självkännedomen som i sin tur leder till vänlighet och att vi kan hjälpa andra – grogrunden för lycka och jämlikhet.

Motsatsen gäller också; när saker inte fungerar blir man beroende av andras bekräftelser och att synas och stå i centrum. Man blir utifrånstyrd istället för inrefrånstyrd. Man tvingas jaga istället för att dra till sig.

Det flesta av oss människor strävar efter att bli lyckliga och må bra. Det är inte ovanligt är att man blandar ihop mål och medel. Det är inte pengar, stora hus, bilar eller andra statussymboler som skapar lyckan (kanske under korta stunder, men inte långsiktigt). Lyckan är något som förtjänas och lever.  Lyckan är som en växt som behöver näring, omsorg och kommunikation – i annat fall vissnar växten. Det handlar alltså om att skapa tillsammans – det blir vad man gör det till. Det är ett rättvist system. Ska vi utvecklas som människor är det nog dags att vi vaknar till och inser att livet inte är det där som händer, medan vi är fullt sysselsatta med att göra andra saker. Vi kan påverka våra liv och faktiskt förändra dess på ett högst påtagligt sätt även om det gäller så svåra delar som självkänslan, tryggheten och säkerheten.

Det blev en fin dag på den internationella kvinnodagen. Romanpersonerna Bless och Zorro visar att enkelheten är vägen till självförståelse och självmedvetenhet som i sin tur leder till lycka och jämlikhet. Att leva jämställt borde var basic likväl som att samma jobb ska ge samma lön. Jag tycker till syvende och sista att även företagsledningar och styrelser ska vara hälften hälften för att få maximal mångfald och rätt perspektiv, även om det är en bit dit. Måste jag välja så är det ok med kvotering för att få hjulen att snurra fortare.