facebook

facebook 1

Till syvende och sist, är vi helt ensamma om våra upplevelser och erfarenheter som människor. Även om vi kommer varandra mycket nära, så går det aldrig att översätta upplevelser från en människa till en annan, enligt den filosofiska ståndpunkten solipsism. ”Vi är ensamma i världen med våra upplevelser” enligt denna lära. 

I existentiell mening betecknar den att det enda som existerar är den egna upplevelsen som sådan (ofta kallat självet, jaget eller medvetandet med dess innehåll) utan några bakomliggande orsaker. I denna lära finns ingen gud. Alltså, det enda jag kan ha kunskap om är mig själv inklusive mina upplevelser. Ett vanligt misstag är att man blandar ihop solipsism med egoism (vilket är något helt annat). Man bör också vara medveten om att solipsismen mycket väl ”kan” vara sann även om man inte märker av det. Till sin natur är den väldigt individualistisk. 

Solipsismen är ingen enkel sak att gå förbi. Jag ligger och tänker på detta begrepp nu när jag ligger nerbäddad i sängen efter att ha dragit på mig en rejäl influensa. Det är synd att man inte är kvinna i detta läge, som man blir man bokstavligen utslagen och orkar precis inget.  Jag öppnar fönstret för att få in lite luft och ligger och lyssnar på vårfåglarna. Febern har gått ner och plötsligt kommer jag ihåg andra gånger när jag legat sjuk och lyssnat på fåglarna även om det är väldigt långa perioder mellan dessa sängbesök. En tanke går tillbaka när jag låg sjuk på söder i Stockholm och kunde följa bygget av Globen, även då hörde jag fåglarnas sång.  Nu hör och tänker jag på Bless. Jag upptäcker det musikaliska som vanligtvis går förbi. Jag hör vågskvalpets  toner,  hör hur fönstrets gångjärn gnisslar i c-moll och hur träden upprepar sina ackord. Detta är i så fall det enda som är bra med att vara sjuk, att man ser och hör allt på ett annat sätt. 

Det plingar till i mobilen och nya meddelanden har kommit in i facebook-appen.  Jag öppnar telefonen och läser om hur några sitter på krogen i Karlshamn, hur andra gör påskfint och sätter fjädrar i björkris eller andra personer som lagt upp humoristiska kommentarer och bilder och så vidare. På ett dygn kommer det in cirka 250 nya händelser från vännerna. Facebook är ett försök att dela med sig, visa vad man gör, var man är och en ambition att dela med sig av sina upplevelser. Ett försök att egentligen motbevisa solipsismen och visa ett en gemenskap i realtid är möjlig. Problemet är än så länge att man inte kommer åt själva upplevelsen – det blir inte sällan en ögonblicksbild av verkligheten. 

Men facebook är trots allt en fascinerande företeelse. Här är man individuellt kollektiv. Grundtanken är nätverket och något som överstiger det personliga. I dessa nätverk kan man bygga upp sina egna virtuella världar och ständigt dela med sig av sig själv. Många skriver långa romaner, fotodokumenterar sin vardag, bloggar och visar upp hela sitt liv i bilder. När man ser någon annan människas liv på detta sätt så förvånas man hur innehållsrikt ett liv är. Kanske kan även detta nätverk utvecklas och handla om både positiva och negativa upplevelser. En form av realism som gör att man kan lära sig mer av varandra. Nästan alla inlägg är positiva, snälla och roliga. De flesta lägger inte ut något som är tråkigt eller jobbigt. Det finns bara en gillaknapp. Här finns säkert en god utvecklingsmöjlighet att bygga på med nya knappar som utvecklar lärandet och förståelsen mellan människor. En tanke som jag funderat på, är att lägga upp alla medarbetare i en facebookgrupp. Då skulle man kunna kommunicera på ett helt nytt sätt och verkligen lära känna varandra bättre än idag. Ungefär som studenterna gör när det kör olika grupparbeten och speciella projekt. 

Facebook som grundades i februari 2004 har fram till idag mer än 1,1 miljarder aktiva användare. Detta tyder på att de fyller något verkligt substantiellt behov hos oss människor (jag själv har facebook). Min bedömning är att det faktiskt fyller många av stegen i Maslows behovstrappa som trygghet, sociala gemenskap,  självkänsla och självförverkligande. Dessa samverkande grundbehov gör att företeelsen har fått denna exempellösa utveckling som den fått i och med att så många behov tillfredsställs. Tänk att var sjunde invånare på jordklotet har facebook. En annan bra sak är att den är kostnadsfri.  Jag tror också att de flesta använder dessa medier när man behöver veta något och vill ha verklig kunskap. De flesta litar mer på sina vänner än på journalister och reportrar.  

Detta sociala delningsnätverk, med sina vänner, kanske gör så att det på sikt går att dela upplevelser och då faktiskt motbevisa den svåra solipsismen även om det ligger längre fram i tiden. Detta skulle även innebära att värderingsklimatet är på väg att svänga från individualism till gemenskap. Så långt dagens tankar, för nu börjar åter febern sätta in och då är det bara att traska uppåt och bädda ner sig. Jag hoppas på lite överseende med denna text eftersom allt inte är 100 i huvudet idag.