Självförståelse – i det digitala kommunikationssamhället

20150613_115439[2]

Det har nu gått två månader sedan jag bytte jobb och började på Vätterhem. Det var verkligen ett rätt vägval och den utmaningen jag behövde. Att möta ny människor, intensivare flöden och bredare arbetsuppgifter har gett en nytändning. Här är det mer likt Stockholm som jag bott i under trettio år. Jag börjar gilla ”handelsstaden” sakta men säkert. Grunden är som Eksjö fast allt är större och här blir sakerna genomförda som man säger. Det står inte och faller med några få utan här är alla med och driver. Det gillar jag. På sätt och vis är det också lättare att vara ledare när fler är skickliga och har höga ambitioner.

Nu när sommaren och lugnet infinner sig så sitter jag och går igenom alla mail och dokument som jag skrivit under årens lopp. Det är med stigande förvåning jag följer mig själv och alla de människor som jag fått förmånen att samarbeta med.  Det handlar om flera tusen personer med specifika och unika personligheter.

Sammantaget har jag tagit emot nästan 44 000 mail på åtta år och skickat cirka 9 000 mail under mina år i Eksjö vid sidan av alla rapporter, styrelsehandlingar, APT-träffar som uppgår till flera hundra dokument. På NCC var det ännu fler – där kunde det bli övermäktigt med flera hundra mail per dag.

Totalt handlar det alltså om 30 inkommande jobbmail per dag och cirka 6 skickade mail. På den privata sidan kanske det är hälften plus andra aktiviteter på sociala medier. Totalt cirka 60 digitala utbyten– stort som smått. Det är ingen liten verksamhet, varje dag. Plus alla andra SMS och Messenger. Jag tror inte jag är speciellt extrem i dessa fall. Att tala om att vi lever i en digital kommunikationsvärld är ingen överdrift. Men det är först när man får lite perspektiv och ser tillbaka, som man inser vilken flod av kommunikation som sker hos en person. Lägger vid sedan till alla telefonsamtal och möten så börjar man fundera på hur man överhuvudtaget kan få något gjort. Det är viktigt att man förstår att genomförandet och beslut är allt. Det andra är bara stöd och inget annat – så att man förstår skillnaden mellan produktion och administration.

Åtta års intensiv textproduktion och korrespondens kan alltså förpackas på ett USB-minne (16 GB) när brevlådorna är nersläckta och avslutade. Att gå tillbaka och se detta händelseförlopp väcker därför många minnen och insikter. Vem man kan lita på, hur sakerna utvecklas, glädje och sorg, utmaningar och inte minst hur viktigt det är med intern och extern kommunikation. Det är som att flyttas tillbaka i tiden. Plötsligt kan jag höra alla röster, känna dofterna i rummet och se vilka kläder personerna hade på sig. Det verkar som om hjärnan fungerar på samma sätt, bara den får lite hjälp på travet. Den lagrar också och kan plocka fram det mest häpnadsväckande detaljerna fler år tillbaka som man inte tänkt på eller helt glömt bort. Förmodligen är detta den mest fantastiska dator som någonsin kan skapas.

Det slår mig också hur öppna och sakliga mailen är. En strikt mailpolicy skulle sannerligen vara på plats – som tillämpas. Det är också konstigt att inte media går in och tittar i dessa öppna brevlådor. Mer öppet än så här går inte att finna. Det kanske bara är en tidsfråga om man verkligen vill veta vad en kommundirektör, VD, chefstjänsteman, löneadministratörer eller politiker gör eller har för planer.

Oavsett detta, så är våra liv mycket mer dokumenterade nu än tidigare. Man får sig en tankeställare. Jobblivet är väl registrerat och med Facebook på privatområdet så går våra liv att följa på ett närmast kusligt sätt. Jag själv har även blogg, LinkedIn, Twitter och andra kanaler som lämnar spår som sammantaget ger en komplett bild av vem jag är. Att se sitt liv igenom dokument är både intressant och lite overkligt. Det speglar så väl vem man är eller hur man tänker att man blir häpen.

I det digitala samhället så är allt öppet och vi lämnar hela tiden spår efter oss – BIG DATA är här, liksom avlyssning och spårbarhet. Framtida historiker kommer att kunna se denna brytningsperiod, när vi gått från en fysisk relativt anonym värld till en digital och extremt offentliga värld. Alla är indragna i detta flöde eller ström och jag rekommenderar fler att reflektera över konsekvenser och möjligheten att förstå sig själv igenom all kommunikation och texter.  Att gå bakåt är att få syn på sig själv och sina val.

20150613_115439[2]