YES – Skövde högskola – spelutveckling

20150606_100754[1]

Det är en regntung julidag den 9:e, här i inre Götaland. Det är här alla moln packas ihop, gråtunga och sega – medans Öland och Gotland har klarblå himmel.

Den 9/7 är dagen D för antagningen till högskolor och universitet. Cirka 220 000 studenter ska konkurrera om cirka 15 000 kurser och 570 program runt om i landet. Här gäller strikt marknadsekonomi, allt är utbud och efterfrågan, med fastställda regler och kvoter. Oftast går det cirka 60-80 sökande per plats för de mest eftertraktade utbildningsplatserna.

Gustaf har gjort sex val till högskolan där han satt spelutveckling som nummer 1. Intagningen ligger runt 20 poäng, så det gäller att ha decimalerna på sin sida. Det har bara gått en månad sedan han fick sin vita mössa och åkte studentflak igenom Eksjö soliga gator. Samma dag fick han helt oväntat gå upp och hämta priset som bästa elev i sin klass – det var skojigt att se honom så överraskad. Jag såg bara ett ända stort leende från min plats i kyrkbänken.

Det känns pirrigt när vi loggar in. Men jag ser direkt att det står antaget på hans sidor och skriker bara YES! Antagen på förstavalet och vi bekräftar direkt. Åhhh, vad skönt och vad skönt att ovissheten är borta. Vi skriker båda rakt ut och gör high five. Jag funderade på en plan B men fick inga bra idéer och nu kan jag skrota dessa tankar. Nu är han alltså antagen på spelutvecklingsprogrammet 3d, precis det han ville i tre eller fyra år, beroende på hur allt utvecklar sig. 2015 – Getens år, kan det bli bättre?

Det började med Klara som gått ut civilekonomprogrammet i fyra år och nu gått på en ny utbildning inom grafisk design och kommunikation (GDK) och nu också Gustaf. Båda har klarat sig igenom hela skolväsendet och fått mycket höga betyg trots att vägarna har varit krokiga och ibland svåra. Det har varit många uppbrott och många olika erfarenheter i deras korta liv. Men skolan har alltid prioriterats och vi har aldrig gjort avkall på någon läxa eller inlämning oavsett bostadsort.

Jag minns hösten 2003 i Blacksta (Sörmland). Vi hade flyttat ut från Stockholm efter tjugo år och Gustaf hade börjat i årskurs ett i Skeppsta skola.  En dag kom han hem med sin första läxa och vi låg framför kakelugnen och läste läxan. Det knastrade och mattan var mjuk och tjock. Så kom vi att ligga varje gång det var läxa i ett par år. Ibland tog det längre tid att tända kakelugnen än själva läxan men det blev en ritual. Sedan blev det flyttar till Trosa, Strängnäs och Gnesta innan vi kom till Eksjö.

Trosa var upp och ner men Montessoriskolan i Strängnäs blev en katastrof för Gustaf. Lika bra som den var i Stockholm för Klara lika dålig var den för Gustaf här i Strängnäs. Efter mycket om och men så lyfte jag bort honom därifrån och satte honom i en kommunal skola, Frejaskolan i Gnesta. Detta blev en nystart trots en tuff och stökig miljö. Men redan då gick det att resonera med honom om svåra val och sådant som de flesta inte klarar av.

Från årskurs 8 och framåt blev det Eksjö för Gustaf och mig och läxorna gjordes åter framför kakelugnen. Min roll blev att lägga upp en struktur, lära Gustaf mindmapping på riktigt och att förhöra honom. Han har alltid velat läsa själv och förstå sammahanget men har behövt en tydlig ram. När vi flyttade till Prästgården blev det även läxförhör under bilresorna till och från Eksjö. Det känns som om jag själv nästan har gått om min egen skolgång, precis som Göran sa. Att jag behövde ett varv till och sedan hans klingade skratt. Han gillade Gustaf och såg en ”talare” och någon som skulle ta sig fram.

Gymnasiet blev ett lyckokast med mycket bra kompisar och den duktiga Lasse Samuelsson som god mentor och lärare för denna fina riksutbildning. Det var nu som Gustaf började mogna, ta fullt ansvar för sina läxor och planera när vi skulle sätta oss. Hans skicklig förståelse över vad han läser – gjorde att jag många gånger förundrades. Han tog sin an alla sina läxor på ett seriöst och noggrant sätt. I god tid, med mycket läsning och ständigt dessa kväller vid kaminen eller kakelugnarna. Jag har insett att det är så här man ska plugga. Mitt eget sätt var helt värdelöst. Oerhört intensivt och bra på skrivningarna, men utan att förstå innebörden eller några sammanhang. Gustaf lär sig för livet och har lärt sig att ställa rätt frågor och se hela sammanhanget. Han lär bli en duktig pedagog för sina barn.

Gustaf har gjort en helgjuten prestation. Han har blivit en vuxen man med sina 196 centimeter som snart liknar en atlet. Jag kommer att sakna dessa sena och långa kvällar och samtal. Det kommer att bli tomt och annorlunda nu. Men nu är båda barnen igenom och har kommit in på högre utbildning. På sätt och vis är jag precis som alla invandrarfamiljer (som jag känner) som alltid kämpar för att deras barn ska plugga vidare. Skolan är nyckeln och kunskaper är a och o i dagens samhälle. Det krävs alltid entreprenörskap men också en rejäl kunskapsnivå.

Gustaf är innanför högskolemurarna och får läsa något som han verkligen vill och är motiverad för. Då fungerar han klockrent.  Jag är verkligen stolt. Naturligtvis är jag också stolt över Klara prestationer, som inte lägger av efter en lång akademisk utbildning utan trampar vidare men en till. Det var förra året som hon fick sin examen i kulturhuset Spiran i Jönköping. Men hon har ett sällsynt och extremt gott läshuvud. Hon fick ”lärargenen” från släktled av lärarinnor och skolledare från den Hammerthska sidan. Även hon är en superpedagog.

Nu börjar härmed ett nytt kapitel i Skövde. En stad som har de bästa spelutvecklingsprogrammen i Sverige och bara ligger åtta mil från Jönköping. Pappa får komma förbi när det är dags för tentor och andra PM så att jag själv håller mig någorlunda uppdaterad. Steg ett, är att hitta ett smart och centralt studentboende, så att denna viktiga pusselbit är på plats. Det ska ske nu.

Summa summarum: Den 9/7 blev en GLÄDJENS dag trots allt regn och mörka moln. Senare på kvällen tog just Aktuellt upp spelutvecklingsprogrammet i Skövde som en uppstickare och attraktiv utbildning. Över 8 500 studenter sökte dessa fåtal platser som beror på att det saknas lärare i en sådan expansiv nisch. Därav min oro kring antagningen. Det är inte ofta jag dricker flera glas vin men idag blir det en hel flaska. Det är något att fira. Det gick och envis strävan brukar alltid betala sig. Så också denna gång.

Tack Eksjö, det superproffsiga gymnasiet och alla kompisar. Nu är det sommarlov och sedan börjar äventyret på högskolan. Nu slipper man bekymra sig om betygen och alla svåra beräkningsätt.

SUPERSKÅL, skönt och roligt! En lättnad – att välja krokiga vägar behöver inte alltid var fel.

20150606_100754[1]