Senior Universitet och Högskolor á la MOOC, någon?

äpple 4

Det finns en påtaglig lucka, brist på utbildningsmarknaden, i åtminstone Sverige. Ett stort och växande behov som inte högskolorna och universiteten har förstått vidden av. Det handlar om att utforma seniora utbildningar som är helt digitaliserade för alla som är mellan 40 till 80 år och som har olika ambitionsnivåer.  Cirka 40 procent av befolkningen mellan 20-64 har en akademisk utbildning och behovet av att uppdatera eller fortsätta att förkovra sig finns hela livet. Hela tiden. Men det verkar inte högskolorna ha fattat.

Tänk att ta in ett gäng ”IT-nördar” som förpackar och automatisera alla kurser direkt på nätet och där man som ”kund” kan välja ambitionsnivå, tempo och få föreläsningarna direkt i datorn. Inte bara några utan alla. Någon säger säkert i rent självförsvar att detta finns. Men så är det inte. Det finns lite skvättar där och lite skvättar här. Men det finns ingen som kopplat ett helhetsgrepp kring detta för gruppen över 40 år och som förstår behovet att alla inte har full tid att lägga på studierna.

Visserligen har Lund efter mycket om och men 3 kurser som är helt fria enligt konceptet MOOC. MOOC står för Massive Open Online Course och är gratis högskolekurser på nätet, öppna för vem som helst. MOOCs slog igenom 2012 då lärosäten som Stanford, Harvard och MIT satsade stort på dem. Hundratusentals människor världen över studerar idag genom MOOCs. Kurserna som ges vid Lunds universitet ger inte någon formell examen och är dåligt marknadsförda.

Idag finns nätbaserade utbildningar (online) på 15-30 poäng per termin och dessa är jättesvåra att klara av om man har heltidsarbete och andra intressen. Det borde finns kurser där man själv kan välja sitt studietempo och tenta av sina poäng. Oftast är man mer intresserad av fördjupning och riktig kunskap än poängen när man är äldre och har en examen. Framför allt vill man ha tid att tänka efter och inte känna pressen av att man måste läsa och skicka in PM till en viss tid. Det blir roligare om man själv kan styra sitt pensum och dra ut på tiden om man så vill. Varför finns det ingen kurs på 7,5 poäng som löper en hel termin? Där man får en uppgift varannan vecka att lösa. Fördelen med en högskola framför ett studieförbund är att man får en mer professionaliserad studiestruktur och kan ta del av en annan typ av forskning och bibliotek.

Jag har själv läst filosofi vid sidan om,  i tre år och det är hela tiden stress och ingen skön känsla. Jag ville ha filosofistudierna som en oas för reflektion och begrundan. Men så blir det inte utan man känner hela tiden att man ligger efter och lusten försvinner snabbt.

Här finns alltså en jättemarknad med nya möjligheter för universiteten och högskolorna. Nivåerna kan vara olika. De som vill komplettera och uppdatera sin utbildning för karriärens skull (40-50 år). Exempelvis en update för civilekonomer. De som vill sätta avtryck de sista tio åren och vill botanisera i andra ämnen som kan stärka yrkesrollen (50-60 år). Slutligen de som bara ser kunskapen som njutning och glädje (65 år och uppåt). Naturligtvis kan man vara 40 år och bara njuta av att läsa nya kurser. Poängen är alltså att man ska kunna välja hastighet och få allt på nätet. Och det ska gå snabbt. Man ska kunna börja en utbildning när man vill. Inte vid några speciella terminsstarter. Högskolorna skulle lätt kunna ta ut 5 000 kronor per kurs.

Genom att utveckla seniora program skulle man även få in mer arbetslivserfarenhet till universiteten och högskolorna som skulle göra undervisningen ännu bättre och mer verklighetsbaserad. Kunskapen skulle breddas när man får fler personer med unika arbetslivserfarenheter. Ibland verkar det som om högskolorna är rädda för just detta. Det är väl jättebra om professorerna får lite mothugg och utmanas i tankar och praktik av andra yrkesarbetande personer än unga studenter.

Dessutom skulle universiteten och högskolorna ta tillfället i akt att verka mer i näringslivet. Dra igång fler kunskapsprojekt direkt på arbetsplatserna och tjäna pengar. Tänk vilka forskningsmöjligheter, om man kan varva teorier och praktik under relativt kontrollerade former. Min egen ambition är att utveckla Vätterhem till en praktisk högskola där man lära sig av varandra, hela tiden förkovrar sig med utbildning och utveckling av sin yrkesroll. Jag ska prova att uppvakta högskolorna i Jönköping för att sondera deras intresse av  bredare och innovativa samarbeten. Kunskap är kärnan för nya innovationer och kan man få alla att jobba med detta synsätt så kommer nya idéer att snabbt omvandlas till nya tjänster, produkter och arbetssätt. Dessutom skulle det bli en spännande brygga mellan akademi och praktik. Då skulle man kunna säga att vi har tagit klivet in i kunskapssamhället på riktigt.

Alltså, högskolorna skulle omgående lära sig att förpacka sina kurser på 7,5 poäng på ett nytt och digitaliserat sätt där ambitionsnivån är valfri. Uppgradera sina kurser och program för att tillgodose behovet av alla som vill studera vidare efter 40 år. Allt innehåll ska vara nätbaserat och automatiserat. Även tentor ska ha samma enkelhet som körskolans prov. Forum för fysiska träffar ska finnas som en frivillig grund två gånger per kurs.

Varje högskola har en uppsjö av kurser och programutbildningar. Det handlar säkert om tiotusentals kurser i landet. Slå ihop alla dessa till en kunskapsportal och slussa sedan in på respektive högskola. Detta skulle ge ett riktigt kunskapslyft á la 2.0 och motsvara ett djupt behov hos befolkningen som redan har en akademisk examen, men som vill förkovra sig eller för de som vill starta en helt ny utbildning. Istället för kyrkan mitt i byn skulle det bli ”Högskolan mitt i byn”. Här finns mer att läsa: https://www.flashback.org/t2042833