Bakom en människa – en ledarskapsfråga

Det var någon författare som sa att människan består av en offentlig del, en privat del och en hemlig del. Oftast ser vi bara en lite del av denna helhet trots att vi är väldigt bra på att analysera andra och kassa på att lära känna och förstå oss själva. Många människor är också noga med sin integritet och vill ha en rågång mellan de olika rummen.


Detta slår mig när jag går på Ombergs vandringsleder och vi möter en stor grupp scouter. Plötsligt ropar någon mitt namn och man blir alltid förvånad. Fram stiger en före detta planarkitekt i full och härlig scoutmundering och jag blir glatt överraskad. Detta skulle jag aldrig ha kunnat lista ut när vi har suttit framför olika detaljplaner och haft olika uppfattningar. Vi börjar prata om såpbubblor, miljöarbete, integration och boendeformer innan vi vandrar vidare. Vilken härlig kunskap och ny sida av denna personen som jag inte känt till.

Så här är det oftast. Man springer på en kollega eller vän och inser hur lite man vet om varandra och hur mycket bredare en människa är vid sidan av jobbet. Oftast ser vi bara varandra i yrkesroller och inget mer. De flesta identifierar sig också med sitt jobb eftersom det upptar en så stor del av våra liv. Åtta timmar jobb, åtta timmar sömn och resten fritid. Det är inte konstigt att fokus blir på jobbet, men det skymmer effektivt helheten.

Många utöver sin passion på fritiden medan jobbet är bra eller ok. De flesta är ljummet engagerade på jobbet, cirka 73 procent visar internationella studier. Endast 16 procent är riktigt på och 11 procent är frånkopplade. De tål verkligen att tänkas på. Tänk om fler kunde föra in delar av passionen i jobbet och förstå vad varje individ gick igång på.
När vi människor jobbar med det vi verkligen brinner för så blir det mästerverk. Tricket är att förstå detta så att man kan utforma tjänster, arbetsplatser och funktioner med inslag av dessa drivkrafter. Vägen är alltså att lära känna varandra genom exempelvis en cykeltur, en resa eller att visa varandra uppmärksamhet. Det handlar om att komma varandra lite närmare som på en golfrunda. Där man småpratar om ditten och datten och på så vis lär känna varandra steg för steg.

Ett annat mer yrkesmässigt sätt är att ett team gör ett personlighetstest, typ IDI, där gruppen bedömer mig som person utifrån 60-80 påståenden och där jag sedan själv bedömer mig efter dessa kriterier. Resultatet bedömer skillnader och vilken personlighet jag är. Jag får en beskrivning av mig själv som jag presenterar för gruppen. Dessa övningar öppnar upp oss individer och tar fram just det som finns bakom våra yrkesroller. Mycket matnyttiga övningar som tänder lampor.

Att bygga lag handlar verkligen om att se hela människan och förstå vad styrkorna finns som gagnar laget. Liksom att man förstår varandra så att man inte misstror varandra. Att jobba med tillit och tillitsbaserat ledarskap. Jag tror på dig. Det är i denna människosyn allt måste utgår ifrån. Blir man blåst och lurad så avslutas relationen. Det är bättre att ha en idealistisk människosyn än en cynisk och krass sådan. Det positiva är alltid bättre än det negativa. Samma sak med miljöfrågor. Det är bättre att göra allt vad som står i sin makt än att resignera och tala om att det inte påverkar något.

I höst ska vi köra igenom olika övningar i bolaget som just handlar om ökad förståelse för varandra och se hur vi bäst ska komplettera varandra. Insikter som breddar oss och skapar en bättre arbetsfördelning. När ett team känner till att en person har slagstyrka på exempelvis ”leverans” så är det bra att denna person har stor påverkan och inflytande på denna fråga. En ledare behöver därmed lämna över ansvar och befogenheter så att andra kör istället.

Här behöver ledaren kliva ett steg bakåt och förstå att andra är bättre på dessa sysslor. Är man trygg i sin person är detta inget problem. De som är osäkra som ledare eller hårt prestigebundna klara inte denna enkla uppgift. Därmed kommer dessa organisationer aldrig att förnyas eller bryta nya barriärer.

De ledare som tar fram andra, låter dessa köra olika delar och håller sig till helheten, skapar förutsättningar för att långsamt avveckla sig själva och släppa fram nya generationer som har mer energi och klokskap. Ungefär så ser jag mitt eget ledarskap. Jag ser mängder med personer som är skickliga och gör det mycket bättre än jag själv. Därför låter jag dessa ta plats och utöva sin begåvning och intelligens. Det vinner alla på. Även om det bryter mot många ledarskapsideal av den starka ledaren som ska peka med hela handen. Ibland blir det svagt, otydligt men i långa loppet bra.

Jag tror på ett teambaserat ledarskap som tillvaratar varandras styrkor och använder hela människan i jobbet. Inte bra ser en yrkesroll utan förstår det som finns bakom. Är man en viktig scoutledare och expert på överlevnad, risker och kriser som i fallet på Omberg, så är det viktigt att dessa egenskaper kommer i spel på jobbet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*