Existentiella frågor under stilla veckan

Idag är det palmsöndagen som inleder den stilla veckan eller påskveckan. Det är en dramatisk högtid om död och liv. Samma dramatik utspelar sig just nu i hela världen, där dödstalen räknas i tusentals i många länder per dygn. Det är en skrämmande dödsmässa som ljuder som Mozart – Requiem in D minor, över världen; https://www.youtube.com/watch?v=sPlhKP0nZII.

Sällan eller aldrig har påskveckan budskap varit så relevant. Veckan fortsätter vidare med de fina namnen blåmåndag, vit tisdag, dymmeldagen, skärtorsdagen, långfredagen, påskafton osv. Dagar som kan bli avgörande får många människors liv. Just nu är det mycket som skjuts fram, dagens ord är prolongera (uppskjuta) till efter sommaren eller nästa år. Inga resor, varken inrikesresor eller utrikesresor, sker. All idrott är nersläckt (undra hur längre Sportbladet kan fylla sina sidor, innan den sätts på paus), all kultur inställd, föreställningar på teater eller opera är inställda. Restauranger är begränsade och hotellrummen ekar tomma. Gym är stängda liksom universiteten och gymnasieskolorna. Mässor är uppskjutna, all shopping går på sparlåga och alla typer av seminarium och kurser är stängda. Föreningar har det tufft liksom simhallar och idrottsanläggningar.

En stor del av konsumtions- och upplevelsesamhället är alltså closed. Folk i Stockholm jobbar hemifrån och har få sociala kontakter. Hembjudningar, tillställningar, fester är avblåsta. En utveckling som ingen kunnat förutse. Ett helt omöjligt scenario som på två månader ställt om hela planeten, där jakten på skyddsutrustning och toalettpapper dominerar. Vem kunde tro något sådant, när vi skålade in det nya året. Den bettingen skulle gett alla guldgruvor i världen. En möjlighet till stillsam reflektion kanske?

Konsekvenserna av denna kris lär också bli omfattande. Inte minst det ekonomiska. Prisras på bostäder, byggpriser lär falla som en sten, ras för nybilsförsäljningen, detaljhandeln som haft det tufft innan krisen med näthandeln, tufft för alla småhusleverantörer, underleverantörer till fordonsindustrin osv. I andra vågskålen finns det stor vinnare som säljer cyklar, utomhusgym, löparindustrin, golfbanor, byggmarknader, trädgårdsbutiker och den offentliga välfärden.

Så långt en kort stämningsbild och ett vänta och se-läge. Många vill tillbaka till tiden innan Coronautbrottet men den lär aldrig återkomma. Det här kommer att bli ett paradigm, ett skifte som ger ett nytt landskap och nya förutsättningar. En omorientering. På sätt och vis låg det i luften men utfallet var helt otänkbart. Sannolikt lär självhushåll, sociala hållbarhet och en mer protektionistisk inriktning för världens alla länder öka. Gamla hederliga småindustrier lär säkert blåsas liv i som exempelvis gamla glasbruk, odlingar, sågverk och textilföretag. Digitaliseringen bli också en stor vinnare i allt detta. Inte minst AI tror jag får sitt stora genombrott. Kanske är det just nu digitaliseringen som räddar oss från ett totalt haveri.

Om vi återknyter till påskens budskap om död och liv– så är detta ett bra tillfälle att ställa sig frågan vad är det som verkligen gör mig glad, ger energi och driver mig framåt. Vad är själva grundmeningen när man skalar bort alla ytliga företeelser. Är det skapandet i jobbet, barnen, konsten, partnern, hemmet, fritidssysslan, religionen, träningen, naturen, politiken, skrivandet osv. Vilka källor har jag?

Att försöka ringa in dessa källor och besöka dessa oftare, att lita på att det bär, tror jag ger en djupare glädje och harmoni än att bara åka omkring i världen och planlöst titta på olika saker som ska checkas av. Eller att ha en kalender som är fullplottrad med aktiviteter för att bedöva sig. Jag tror att denna kris kan ge ett större perspektiv och tid att reflektera på vad som är min grej eller ger mig inre glädje eller frid.

Det låter nästan lite religiöst men jag tror att det är bra att ta ett steg tillbaka och att ifrågasätta den materiella åskådningen som många av oss har. Jag är en lika dålig kålsupare som alla andra tyvärr. I denna tid finns faktiskt möjligheter, slår det mig, att utforska andra alternativ och fundera igenom livet ordentligt. Liksom att fundera på hur vi tillsammans ska kunna rädda klimatet och naturens från cynisk miljöförstöring och svaga ledare som hellre förstör än räddar.

Påskens budskap är också pånyttfödelse och kanske kan vi ta detta tillfälle i akt och börja se tillvaron på ett bredare sätt. Där människan, naturen och tillväxten måste samverka på ett bättre sätt än tidigare. Alltså, att bygga ett hållbart samhälle som kan balansera dessa delar istället för som idag, suboptimerar tillväxten. I så fall har alla väckts från slummer och fjällen har så att säga fallet från våra ögon. Även om priset är alldeles för högt. Coronakrisen kommer att skörda enorma mängder människors liv. Detta är svårt att ta in och ohyggligt sorgligt.

Hoppet är emellertid vår bästa vän och jag tror faktiskt att vi till sommaren har klarat det värsta. Människans är kreativ och duktig när hon samarbetare. Sannolikt har vi ett vaccin om något år och då har vi även lärt oss enormt mycket kring krishantering, strategival, beredskapslager, global samverkan, digitalisering, AI, ekologins gränser och mycket mer.

Ps, Påsken 2012 drog jag igång denna blogg. Det var en varm påsk detta år och något senare än i år. Jag är glad att jag haft denna plattform och därmed haft anledning att skriva då och då. Detta blir det 457:e inlägget. Alltså mer än ett inlägg per vecka i åtta år.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*